28 februari: Leonas första steg och tand nr 5

I lördags kväll när jag var på jobbet fick jag ett sms från Micke där det stod: "Leona har tagit sitt första steg :D". Jag fick en tår i ögat och önskade såklart att jag varit hemma och sett detta. Men det är så när man måste jobba och det var ju härligt för Micke att få vara där. Även om Leona tagit sitt första steg så är det nog ett tag kvar tills hon går då det var väldigt vingligt och att hon trillade direkt efter det. Jag är så otroligt stolt över Micke och hur han är med Leona. Det värmer så i mitt hjärta att se honom med henne. Nu har han varit pappaledig i en månad och har verkligen kommit in i det. Han var självklart delaktig när han jobbade också men nu känns det som om vi verkligen hjälps åt med allt. Men det beror nog också på att han verkligen fått insikt och koll på hur Leona fungerar och för att han fått rå om henne ensam.

Sen la vi märke till i dag att Leona fått en till tand i överkäken på vänster sida. Nu har hon 5 tänder och tuggar för fulla muggar. Favoritmaten just nu (förutom fruktpuré) är broccoli. Hon sitter och äter det själv och tuggar och säger "mmmm".

Här är lite bilder som Micke tog på Leona i dag.

Klappa händerna är väldigt skoj!


Min vackra unge!

24 februari: Leona är hemma med sin pappa

Jag insåg precis att det var väldigt länge sen jag bloggade. Jag har tänkt att jag måste uppdatera men jag har haft en del att stå i med att börja jobba heltid och planera 25 års firande mm. Dessutom kräver Leona en hel del uppmärksamhet just nu. Hon kan leka själv en liten stund men bara en liten stund sen tröttnar hon på det och vill leka med mig eller Micke eller hittar något att stoppa i munnen tex. Eftersom det var så länge sen jag bloggade så kommer det en lite uppdatering här:

Leona just nu (vid 9.5 månads ålder)

Hon säger (inte alltid helt tydligt dock): Titta, där, pappa, hej, hej då. Pappa är favoritordet men många gånger låter det som om hon säger pappa men säger egentligen baba. Mamma har hon bara sagt några enstaka gånger och det har varit när hon varit ledsen. Annars kallar hon mig för pappa också.

Hon kryper snabbt nu och har verkligen börjat klättra på saker och ting. Hon kan krypa uppför trappan (inte riktigt hela dock). Hon går längs möbler. Hon går i princip själv med bara lite lite stöd med läragå vagnen. Men just nu är det inte så skoj att gå då det går så pass fort att krypa.

Hon öppnar och stänger dörrar. Öppna kan hon bara göra om den är lite på glänt.

Hon dansar. Hon står och håller i soffbordet och riktigt gungar till musiken. Favoritmusiken är Robyn.

Hon är inte längre så förtjust i att babysimma, sist var hon faktiskt riktigt ledsen (trist men sant).

Leona har nog lärt sig mer än såhär men detta är i stora drag.

Nu är hon som sagt hemma med Micke och det går jättebra. Jag tycker att det är rätt skönt att vara tillbaka på jobbet men jag saknar henne som en tok om dagarna ändå. Jag har redan lite ångest inför när hon ska skolas in på dagis. Det känns lite konstigt att det ändå börjar närma sig (slutet av augusti) och att varken jag eller Micke kommer att vara hemma med henne.

Jag ska blir bättre på att uppdatera bloggen för det har varit riktigt uselt på sista tiden. Hoppas att jag har någon läsare kvar.


Leona, februari 2011. Du är mitt hjärtas ljus!


Leona på sin farfars axlar


5 februari: Leona har fyra tänder och jag är trött (igen)

Jaha då har man hittills jobbat 3 arbetspass denna vecka. Skulle ha jobbat i skrivande stund men blev tillfrågad om jag inte kunde jobba natt istället. Detta tackade jag JA till då det genererar extra pengar vilket alltid är trevligt. I synnerhet eftersom jag la ut 1800 kr på mig själv i går då jag hade ett efterlängtat besök hos min frisör Sanna på salong Studio 81. Jag har knappt sett ut som mig själv på flera månader med "tantpage" och allt. Nu är håret färg och nyslingat och klippt. Äntligen ser man lite vettig ut i alla fall. Men det är väl så när man nyligen blivit mamma(fast det snart är ett år sen Leona kom). Jag tjatar om det jämt men tiden går SÅ fort. I går blev Leonisen 9 månader och vi hade dagen till ära besök av Silvia, Robert och Victor (som ni kanske vet är jämngammal med Leona). De är så söta ihop nu för nu är de medvetna om varandra och kan ha små konversationer och småbråk också för den delen. Hur som helst är de underbara dessa små liv.

Leonas fjärde tand har dykt upp nu i veckan och det tycker hon är lite jobbigt och vi märker att hon tycker att det kliar. Men trotts detta har hon ändå varit relativt glad. Jag saknar henne självklart jättemycket när jag är på jobbet även om det också är skönt att komma tillbaka till vardagen. MEN jag är så otroligt trött. Jag går och lägger mig senast kl.22 på kvällarna och klockan ringer (när jag jobbar dag) ca kl.5.30. Dock slår det aldrig fel vid 20 tiden på kvällen är jag helt död. Men det är väl så att börja jobba heltid igen efter att man varit hemma i nästan ett år. Undra hur trött jag kommer att vara efter att ha jobbat två nätter, Hua men det får gå. Jag är ledig på tisdag och nästan helg. Då blir det 25 års fest hemma hos oss och Leona ska sova borta för första gången i sitt liv. Detta är jag såklart lite nervös inför men det kommer nog att gå toppen då hon är så otroligt snällt vår lilla tjej.

RSS 2.0