Bina & Mickes bebis!

För att läsa förlossningsberättelse gå in på http://sabinathompson.webblogg.se/livetmedleona

Ja som sagt från och med nu räknas bebban i magen som fullgången. Vi längtar som tokar efter henne men jag tror nog ändå att det är rätt bra om hon håller sig där inne till BF då vi har en del att fixa tills dess. Micke håller bland annat på och renoverar/målar om köket. Istället från tråkbeige/kaffelatte färg (som jag aldrig tyckt om) blir det gråa väggar samt en grön fondvägg. Vi har även införskaffat nya lampor (lycklig). Sen ska det slipas bänkskivor och sättas upp nya eklister under köksskåpen. Jag tror att det kommer att bli superfint när det är färdigt.

Precis nu fick jag reda på att Sveriges nya prinsessa får de namnet vi hade bestämt oss för, nämligen Estelle!!!! Det är helt sjukt. Det är ett väldigt ovanligt namn i Sverige, vad tusan är sannolikheten?! Jag vill bara lägga mig ner och gråta!!! Vi om äntligen hittat ett bra namn. FAN!FAN!FAN! Skit också!

I början av veckan la jag märke till att min mage sjönk ner ganska markant och när jag känner på lillans huvud så är jag nästan säker på att hon redan är fixerad (vilket till viss del förklarar varför min mage redan sjunkigt ner). Det är mycket bekvämare nu när magen är längre ner. Det är lättare att andas och det tycker inte så förbannat mycket uppåt längre. Mår överlag mycket bättre nu än vad jag gjort de senaste veckorna, SÅÅÅ skönt! Det är ju trots allt nästan 4 veckor kvar till BF (fast jag börjar tro att hon tänker komma ut tidigare om hon nu redan är fixerad). Jag ska till min BM den 7/3 och då får jag veta om jag har rätt i att hon är fixerad och vad detta innebär så här pass tidigt (är ju omföderska).

Gisses jag har inte bloggat sedan v.22, dåligt faktiskt men man har ju aldrig tid. Nu de sista veckorna ska jag försöka bättra mig (för min egen skull). Jag tror inte att det är så värst många som läser bloggen (typ 3 st) men det är kul för mig och lilltjejen att läsa sen. Det är svårt att försöka sammanfatta såhär i efterhand men jag ska försöka.

Satt precis och läste i bloggen ggen från v.22 med Leona och saker och ting är sig rätt likt. Jag är större om magen denna gång eller i synnerhet så är magen "längre" den börjar högre upp så att säga (ja jag vet vi måste ta bilder, vi har varit urusla på det). Den senaste veckan har jag haft en hel del växtvärk (som på mig innebär ett visst sorts ryggont) och ganska mycket sammandragningar. Just "ryggont" hade jag även med Leona runt v.20-22.

Nu sparkas det ordentligt där inne och Micke kände de första sparkarna utanpå för drygt 1 vecka sen om jag inte misstar mig. Alltså något tidigare än med Leona men inte så mycket tidigare som jag först trodde innan jag läst i bloggen. Ni ser det är därför jag bloggar (mestadels i alla fall). Det är jätteroligt att kunna gå tillbaka och läsa och jämföra. Även om man inte ska jämföra för mycket då varje graviditet och barn är unikt!

Den 14/10 var vi på RUL och eftersom jag inte haft tid att blogga på evigheter så har jag inte hunnit skriva något om det än. Hur som helst så såg allt bra ut men det var svårt att få några bra bilder på barnet då HON (haha ja det är antagligen en flicka till) låg med ryggen utåt. Hur som helst är det fantastiskt att Leona ska få en lillasyster! Inom kort kommer vi även att boka in ett 3D UL för det var så häftigt förra gången så det måste vi göra igen. 

Nu när vi fått reda på att det antagligen är en tös där inne så har vi ju självfallet diskuterat en hel del namn. Jag är helt såld på Minya. Micke verkar tycka om det med så jag hoppas att det blir det :). Jag tycker också att Tilde är fint men det är betydligt vanligare och med på top 100 listan på namn. Jag blir lite anti då eftersom jag vill att mina barn ska ha ovanliga namn och eftersom Leona är ovanligt så känns det lite taskigt att döpa lillasyster till något som i alla fall är på väg att bli rätt vanligt. Jag vill inte att mina barn ska behöva vara Leona T osv i skolan eller på dagis.

Nej nu är det dags att laga lunch och städa lite för sen ska jag till Jeanette (tvillingmamman) och fika för att sedan hämta Leona på dagis vid 15.

Har tyvärr inte hunnit uppdatera på ett tag då vi (som vanligt) har problem med vår dator. Är i alla fall inne i v.15 nu (snart v.16 då jag byter vecka på onsdagar). Sen drygt en vecka tillbaka känner jag barnet röra på sig där inne. Det känns som myror under huden så det är inga sparkar än eftersom lilla hjärtat där inne fortfarande är väldigt liten. Hur som helst är det fantatastiskt att känna min lilla bebis poppa runt där inne. Jag kände detta när jag väntade Leona också fast då något senare men jag trodde att det var huden som sträcktes ut som kittlades sådär, nu vet jag att det inte är så.

Sen börjar magen också att synas ordentligt nu, inte så mycket i mina arbetskläder men annars. Kan definitivt inte ha vanliga byxor på mig längre. För två veckor sen sa det i princip bara "plupp" som var magen där. Är lika stor nu i v.15 som jag var när jag väntade Leona i v.20 kanske. Så på mig stämmer det definitivt in att man får större mage fortare med andra barnet.

Illamåendet har dessvärre dröjt sig kvar lite grann, till och ifrån kommer det. Inte så jätteskoj men det är ändå mycket bättre mot var det var i början i alla fall. Annars älskar jag ju att vara gravid även denna gång. Det är så mysigt! Nästa vecka ska jag tillbaka till min BM och kolla Hb och lyssna på hjärtljud (om vi kan hitta några). Sen längtar vi förståss som tokar efter rutinultraljudet den 14/10. Vi har mer eller mindre bestämt oss för att kolla vilket kön barnet har. Jag tror att det är en flicka. Men förra gången hade jag ju fel så det kanske jag har denna gång också.

Ska försöka fixa lite bilder på magen för det är skoj att ha i efterhand.

Eftersom det nu är officiellt att jag och Micke väntar barn igen i mars så tänkte jag att det är god tid att börja gravidblogga.

Nu avslutas denna blogg mer eller mindre då den handlar om graviditeten med Leona som nu är här. Hennes utveckling kan ni dock följa på http://sabinathompson.webblogg.se/livetmedleona. Det finns även en länk på bloggen.

Jaha v.41 MEN tidigt i morse med andra ord ca kl.4.30 satte lite värkarbete i gång här (jippie). Inga kraftiga saker att tala om men sammandragningarna som nu gör ont (som mensvärk) kommer med 5-15 min mellanrum ungefär. Det har varierat ganska mycket under dagen. Värkarna håller i sig i ca 10-20 sek vilket inte är så mycket att skryta med heller. Men som sagt det har varit såhär i princip sen det började och det har varken blivit glesare eller tätare mellan värkarna. Det kommer och går helt enkelt. Hade nog iof en paus mellan 7.00-8.15 (efter två alvedon och värmedyna) när jag sov lite, vilket var superskönt. Har även varit ute på en kortare promenad (typ 10-15 min men ändå). Micke skickade jag i väg till jobbet eftersom värkarna var så mesiga och det var nog bra eftersom allt har gått fin fint för mig här hemma och han kommer hem snart.

Eftersom jag är förstföderska förväntar jag mig dock inte att detta kommer gå speciellt fort (det har ju gått i singelfart hittills). Det kan ju faktiskt tom vara så att värkarna stannar av under ett dygn eller två för att sedan komma tillbaka så tyvärr är detta ingen bebisgaranti. Men såndan singelfart hoppas jag verkligen att vi slipper, dessutom eftersom jag haft förvärkar relativt regelbundet (de känns som värkarna nu fast svagare) i ca en vecka eller om det är mer. Men jag hoppas och tror att hon är här inom ett dygn.

Folk både sms och ringer mig, så har det även varit under hela helgen och det är jättetrevligt och kul att många är så engagerade, men jag känner ändå att jag behöver lite lugn och ro. I alla fall nu när det förhoppningsvis är i gång. Sms kan jag svara på (kanske är lite seg dock) men jag orkar nog inte hålla på och prata i telefon utan jag vill fokusera på det som händer och ladda upp inför det som komma skall. Jag lovar dyrt och heligt att komma med uppdateringar via sms till de närmaste och självklart hör jag av mig när lillan kommit ut. Så med andra ord ni behöver inte känna att ni måste hålla koll på mig utan jag uppdaterar er. Jag vet att ni är förväntansfulla och tro mig det är jag också och jag påpekar igen att det är gulligt att så många bryr sig så det är inte så att jag blir sur eller så men förvänta er inte att jag svarar i telefon just nu. Om det är superviktigt ring två eller tre gånger i rad alt lämna medelande så fattar jag vinken.

Jag kommer med uppdateringar under kvällen. Puss på er alla!

Som rubriken lyder i dag har jag, magen och Micke varit hos vår barnmorska Reneé. Det var skoj att ha Micke med då han inte varit med på länge nu. Reneé pratade lite med oss om förlossningen och det togs lite kontroller som vanligt. En riktigt bra nyhet var att nu är lilla gumman fixerad i mitt bäcken. När de är det så kan de inte komma upp igen och detta innebär ett relativt stort steg närmare förlossningen (jippie). Nu är det inte bara jag och Micke som börjar bli otåliga utan det märks även på omgivningen. Får ett och annat sms då och då från nära och kära som undrar om det hänt något. Men som sagt närmaste vänner och familj kan förvänta sig att jag hör av mig när hon är född. Antagligen bara några timmar efteråt. Hinner jag och har möjlighet skickar jag nog ett litet sms när vi åker in till förlossningen eller om vattnet går eller dyl. Om vår dator inte bråkar med oss så kanske det redan från BB kommer upp en och annan bild på vårt lilla mirakel här på bloggen. Så håll utkik men jag kan tyvärr inte lova något.

Här kommer lite värden från BM besöket i dag:
Blodtryck: 120/65
Skruttans hjärtfrekvens: 128 slag/min
SF-mått: 35 cm
Min vikt: +10 kg sen inskrivningen (alltså så har jag inte gått upp något på 2 veckor, jag är förvånad faktiskt)
Samt att hon är FIXERAD (jippie)

Vi har fått en ny tid hos Reneé den 12/5 som jag hoppas att vi slipper gå på för det betyder att jag då gått över tiden i 1.5 vecka. Sen ska vi ringa fostermedcin den 10/5 för ett tillväxtultraljud om hon inte behagat att kika ut då. Det enda roliga med det är att det är alltid är spännande med ul men jag vill ju hellre ha bebis än ul men i alla fall. Man måste tänka positivt och det känns ju bra att de kolla upp en ordenligt.

Jaha sista veckan innan BF. Samtidigt som gravidteten gått fort så har den även gått långsamt då redan när man plussar vill träffa sin lilla bebis med en gång. Fast nu har det blivit så självklart att vara gravid. Som Elin sa "ja nu har jag ju vant mig vid att du har den där magen, det kommer bli konstigt sen när du inte har den längre". Ska kanske tillägga också att jag och Elin ses ca 2 gånger i veckan så hon ser mig rätt ofta. Sen så är det ju så att jag har mått bra i princip hela tiden och allt som allt så måste jag ändå säga att jag verkligen gillar att vara gravid. Jag nästintill älskar det. Hittills tycker jag att veckorna 30-35 nästan varit de bästa. Magen syns verkligen då och är rund och fin och jag har mådde jättebra. Många tycker att runt v 25 är bäst men det beror nog på att många blir större om magen än vad är och i synnerhet i efter v. 30. Jag mår fortfarande fint men den "lilla tjockisen" där inne har verkligen växt den senste veckan (tror jag). Det känns att det verkligen är trångt för henne där inne och man känner mig rätt fullproppad på något sätt. Detta är på ett helt annat sätt än för bara dryga veckan sedan. Trotts att det är trångt där inne är hon vissa dagar helt tokig. Snurrar runt och putar på mig och på sin pappa som skiner upp varenda gång han känner henne. Att bero på pappa Micke så fick han "beröm" av min moster i går när vi var hos mormor och firade hennes 79 års dag. Min moster tyckte att Micke var så gullig eftersom han klappade på min mage så mycket. Jag vet ju att han gör det men man lyser ändå upp inombords när någon annan också ser det och uppskattar det.

Förvärkar har jag fortfarande i går riktigt många ungefär en i timmen. Men inte händer det mycket för det. Vissa nätter sover jag så otroligt dåligt, vaknar hela tiden och måste vända mig och vaknar även ibland av förvärkarna. Det som förvirrar mig och säkert många andra är ju begreppet förvärkar och sammandragningar. Vad är det för skillnad? Jag vet faktiskt inte. Jag tror att det i princip är samma sak men mot slutet av graviditeten säger man förvärkar. För mig har det varit så också att sammandragningarna (livmodern blir stenhård) gör inte det minsta ont det är bara lite obehagligt men förvärkarna (som jag kallar de sammandragningar jag haft nu i ca 2 veckors tid) gör faktiskt lite ont ibland. Det känns som att ha lätt mensvärk. Många barmorskor säger ju att även de riktiga värkarna känns som menssmärtor fast gånger xxxx.

Aja såklart så vill man att lilla gumman ska titta ut helst NU. Jag är inte nervös men man går ju och känner efter så mycket, kollar i toan när man kissat om slemproppen kanske gått (det gör den inte innan på alla iof), vill att vattnet ska gå när jag står i duschen osv. Lite små paranoid är man kanske. Men det är ju bättre än att gå runt och vara nervös och inte våga sig hemifrån. Men jag har som sagt satt mitt sikte på 8 maj (vet inte varför just 8:e men det känns som en bra dag) så två veckor till mina vänner. I värsta fall 3 veckor (ve och fasa). Men om max tre veckor kommer hon så det så för då blir jag igångsatt om hon inte vill titta ut innan det! Men som sagt 28 april är också en bra dag (det är den dagen jag räknat ut efter min senaste mens) det är i övermorgon så HIT ME WITH IT, JAG ÄR REDO!

Mindre än 2 veckor kvar. Även om man varit gravid i nästan ett år så känns det ändå konstigt att den lilla snart ska komma ut. I många info texter om v. 39 står det att barnet oftast blir lugnare nu och rör sig inte lika mycket. Så är inte direkt fallet här. Lilltjejen var visseligen väldigt lugn i går fm, nästan så att man blev lite nervös men i förrgår gisses vilket liv det var där inne i magen. Hon kan fortfarande ibland få in en riktig spark i sidan på mig (ej så skönt men häftigt). Det märks också att hon för det mesta ligger på rumpan på min högra sida för det är på vänster sida jag ibland kan känna hennes fötter. Åh min underbara lilla skrutt.

Jag kanske har nämt det förut men Alvina 1.5 år (Elins dotter) är farscinerad över min mage. När jag är där och hälsar på (hehe typ 2 dagar i veckan) ska hon lyfta på min tröja och klappa på magen. Sen har både jag och Elin förklarat för henne flera gånger att det är en bebis där inne så nu säger hon också "bebi" och pekar på min mage. Man vet ju inte hur mycket hon förstår men det är ändå häftigt att hon uppenbarligen ser att jag ser annorlunda ut än tex hennes mamma. Supergulligt!

Jag försöker ställa in mig på att gå över tiden. På BF-listan har jag gissat på 28 april bara för att jag har räknat ut det datumet efter min sista mens men jag tror snarare på typ 6 maj eller så eller tom 8 maj. Båda min föräldrar och respektive åker bort (i en vecka) runt den 8 maj så jag skulle inte förvåna mig om det dröjer ända tills dess innan hon kikar ut. Skulle vara lite typiskt då mamma är en av dem jag antagligen kommer att ringa till först vilket blir lite svårt om hon inte är i Sverige eller sitter på ett flyg eller så.

Jag och Micke pratar ganska mycket om förlossningen nu. Han frågade mig senast i går om jag känner mig förberedd. Jag tror att han faktiskt börjar bli lite nervös nu även om han själv kanske inte tror (eller vill erkänna det), gulligt tycker jag. Vi har ju under hela graviditeten pratat mycket om förlossning och hur det ska bli efter det men nu känns det ju mer aktuellt så att säga. Jag kan säga att jag inte är speciellt nervös mer lite uppspelt och jag går och känner efter (lite för mycket kanske) efter minsta tecken dvs om förvärkarna blir kraftigare och lite mer regelbundna alltså blir till riktigt värkar. Men det är ju som sagt så otroligt skönt att jag mår så bra eller jag mår faktiskt toppen! Jag menar jag längtar ändå men jag kan tänka mig hur mycket man längtar när man dessutom inte mår bra och är supertung och klumpig. Just det på onsdag ska jag och Micke gå på förlossningsföreläsning på KS i Huddinge. Vi missade det förra gången det var (för två veckor sedan) eftersom Micke fastnade i bilkö (typiskt). 

Nej nu måste jag sluta "babbla" annars finns det inget mer att skriva denna vecka och jag försöker att vara ute och skriva lite oftare än en gång i veckan för det är ju lite snålt. Vi håller på och rensar bland våra digitalbilder också men jag hoppas på att kunna lägga ut en och annan bild på magen i veckan.