Kira kom till världen den 18 mars 01.22
v38: fullgången bebis
FAN!
v.37: stillsam bebis och sjunkande mage
- Ta ner bebiskläder från vinden
- Ta ner bebiskorgen (sängen) från vinden
- Köpa syskonvagn
- Fixa en overall
- Ta hem bröstpump och Baby Björn sele som jag lånat ut
- Packa BB väska



v. 35: sammanfattning av graviditeten hittills

v.22
Nu sparkas det ordentligt där inne och Micke kände de första sparkarna utanpå för drygt 1 vecka sen om jag inte misstar mig. Alltså något tidigare än med Leona men inte så mycket tidigare som jag först trodde innan jag läst i bloggen. Ni ser det är därför jag bloggar (mestadels i alla fall). Det är jätteroligt att kunna gå tillbaka och läsa och jämföra. Även om man inte ska jämföra för mycket då varje graviditet och barn är unikt!
Den 14/10 var vi på RUL och eftersom jag inte haft tid att blogga på evigheter så har jag inte hunnit skriva något om det än. Hur som helst så såg allt bra ut men det var svårt att få några bra bilder på barnet då HON (haha ja det är antagligen en flicka till) låg med ryggen utåt. Hur som helst är det fantastiskt att Leona ska få en lillasyster! Inom kort kommer vi även att boka in ett 3D UL för det var så häftigt förra gången så det måste vi göra igen.
Nu när vi fått reda på att det antagligen är en tös där inne så har vi ju självfallet diskuterat en hel del namn. Jag är helt såld på Minya. Micke verkar tycka om det med så jag hoppas att det blir det :). Jag tycker också att Tilde är fint men det är betydligt vanligare och med på top 100 listan på namn. Jag blir lite anti då eftersom jag vill att mina barn ska ha ovanliga namn och eftersom Leona är ovanligt så känns det lite taskigt att döpa lillasyster till något som i alla fall är på väg att bli rätt vanligt. Jag vill inte att mina barn ska behöva vara Leona T osv i skolan eller på dagis.
Nej nu är det dags att laga lunch och städa lite för sen ska jag till Jeanette (tvillingmamman) och fika för att sedan hämta Leona på dagis vid 15.
v.15: känner små "sparkar" och börjar bli tjock
Sen börjar magen också att synas ordentligt nu, inte så mycket i mina arbetskläder men annars. Kan definitivt inte ha vanliga byxor på mig längre. För två veckor sen sa det i princip bara "plupp" som var magen där. Är lika stor nu i v.15 som jag var när jag väntade Leona i v.20 kanske. Så på mig stämmer det definitivt in att man får större mage fortare med andra barnet.
Illamåendet har dessvärre dröjt sig kvar lite grann, till och ifrån kommer det. Inte så jätteskoj men det är ändå mycket bättre mot var det var i början i alla fall. Annars älskar jag ju att vara gravid även denna gång. Det är så mysigt! Nästa vecka ska jag tillbaka till min BM och kolla Hb och lyssna på hjärtljud (om vi kan hitta några). Sen längtar vi förståss som tokar efter rutinultraljudet den 14/10. Vi har mer eller mindre bestämt oss för att kolla vilket kön barnet har. Jag tror att det är en flicka. Men förra gången hade jag ju fel så det kanske jag har denna gång också.
Ska försöka fixa lite bilder på magen för det är skoj att ha i efterhand.
Graviditet nr 2
Bloggen om Leona!
Förlossningen (kort version)
Tisdagen den 4 maj kl.03.58 fick vi en liten flicka. Hon vägde 3355 gr och var 49 cm lång. Så med andra ord på eskalerade mina värkar efter det att jag skrev sist. Vi åkte in en gång vid 19.00 tiden den 3 maj men eftersom mina värkar kom tätt (3 st på 10 min) men jag var bara öppen 1 cm så vi fick åka hem. Väl hemma igen satte det i gång ordentligt och citodonen jag fick med mig hem för förlossningen hjälpte i princip ingenting. Kl. 20.00,precis när vi kommit hem igen gick slemproppen. Sen kämpade vi på hemma i 5 timmar, det var nog lite länge för OJ vad ont jag hade. Vid 00.30 sa jag till Micke att nu MÅSTE du ringa förlossningen igen för jag orkar inte med detta längre. Hade då nästan värkar i ett och hade även ont i pauserna i mellan värkarna. Vi fick komma in, jag var då öppen 5 cm och hade värkar med 2-3 min mellanrum. Kom in på ett rum fick testa lustgasen och OJOJ vad bra den var. Var smärtfri imellan värkarna och kunde verkligen slappna av då. 00.40 satte de skarpelektrod (för att kunna mäta hennes hjärtljud) p& aring; barnets huvud och då går ju även vattnet. Sen ändrade väkarna karaktär och blev som till krystvärkar nästan på en gång. Använde mig att lustgasen och försökte hålla emot. Sen kom barnmorskan in och sa OJ jag hör att du har krystvärkar (jag lät som en sjöko typ :P). Hon undersökte mig och jag var öppen 10 cm. Sen fick jag vänta några värkar till och fick ca kl. 03.40 börja krysta. Mina krystvärkar var väldigt effektiva och på ca 5 krystvärkar (hade långt imellan dem) kom hon ut exakt kl.03.58. Jag sprack ingenting och behövde inte sys trotts att det gick så pass fort (vi var 3h på förlossningen innan hon kom). Hon är världens finaste och vi är de lyckligaste på hela jorden!
Detta är ett snabbutkast av förlossningen mer kommer senare.
v.41: värkstart och fokusering!
Eftersom jag är förstföderska förväntar jag mig dock inte att detta kommer gå speciellt fort (det har ju gått i singelfart hittills). Det kan ju faktiskt tom vara så att värkarna stannar av under ett dygn eller två för att sedan komma tillbaka så tyvärr är detta ingen bebisgaranti. Men såndan singelfart hoppas jag verkligen att vi slipper, dessutom eftersom jag haft förvärkar relativt regelbundet (de känns som värkarna nu fast svagare) i ca en vecka eller om det är mer. Men jag hoppas och tror att hon är här inom ett dygn.
Folk både sms och ringer mig, så har det även varit under hela helgen och det är jättetrevligt och kul att många är så engagerade, men jag känner ändå att jag behöver lite lugn och ro. I alla fall nu när det förhoppningsvis är i gång. Sms kan jag svara på (kanske är lite seg dock) men jag orkar nog inte hålla på och prata i telefon utan jag vill fokusera på det som händer och ladda upp inför det som komma skall. Jag lovar dyrt och heligt att komma med uppdateringar via sms till de närmaste och självklart hör jag av mig när lillan kommit ut. Så med andra ord ni behöver inte känna att ni måste hålla koll på mig utan jag uppdaterar er. Jag vet att ni är förväntansfulla och tro mig det är jag också och jag påpekar igen att det är gulligt att så många bryr sig så det är inte så att jag blir sur eller så men förvänta er inte att jag svarar i telefon just nu. Om det är superviktigt ring två eller tre gånger i rad alt lämna medelande så fattar jag vinken.
Jag kommer med uppdateringar under kvällen. Puss på er alla!
Förhoppningsvis sista BM besöket innan förlossningen
Här kommer lite värden från BM besöket i dag:
Blodtryck: 120/65
Skruttans hjärtfrekvens: 128 slag/min
SF-mått: 35 cm
Min vikt: +10 kg sen inskrivningen (alltså så har jag inte gått upp något på 2 veckor, jag är förvånad faktiskt)
Samt att hon är FIXERAD (jippie)
Vi har fått en ny tid hos Reneé den 12/5 som jag hoppas att vi slipper gå på för det betyder att jag då gått över tiden i 1.5 vecka. Sen ska vi ringa fostermedcin den 10/5 för ett tillväxtultraljud om hon inte behagat att kika ut då. Det enda roliga med det är att det är alltid är spännande med ul men jag vill ju hellre ha bebis än ul men i alla fall. Man måste tänka positivt och det känns ju bra att de kolla upp en ordenligt.
v.40: tjockisbebis och nedräkning
Förvärkar har jag fortfarande i går riktigt många ungefär en i timmen. Men inte händer det mycket för det. Vissa nätter sover jag så otroligt dåligt, vaknar hela tiden och måste vända mig och vaknar även ibland av förvärkarna. Det som förvirrar mig och säkert många andra är ju begreppet förvärkar och sammandragningar. Vad är det för skillnad? Jag vet faktiskt inte. Jag tror att det i princip är samma sak men mot slutet av graviditeten säger man förvärkar. För mig har det varit så också att sammandragningarna (livmodern blir stenhård) gör inte det minsta ont det är bara lite obehagligt men förvärkarna (som jag kallar de sammandragningar jag haft nu i ca 2 veckors tid) gör faktiskt lite ont ibland. Det känns som att ha lätt mensvärk. Många barmorskor säger ju att även de riktiga värkarna känns som menssmärtor fast gånger xxxx.
Aja såklart så vill man att lilla gumman ska titta ut helst NU. Jag är inte nervös men man går ju och känner efter så mycket, kollar i toan när man kissat om slemproppen kanske gått (det gör den inte innan på alla iof), vill att vattnet ska gå när jag står i duschen osv. Lite små paranoid är man kanske. Men det är ju bättre än att gå runt och vara nervös och inte våga sig hemifrån. Men jag har som sagt satt mitt sikte på 8 maj (vet inte varför just 8:e men det känns som en bra dag) så två veckor till mina vänner. I värsta fall 3 veckor (ve och fasa). Men om max tre veckor kommer hon så det så för då blir jag igångsatt om hon inte vill titta ut innan det! Men som sagt 28 april är också en bra dag (det är den dagen jag räknat ut efter min senaste mens) det är i övermorgon så HIT ME WITH IT, JAG ÄR REDO!
Bilder, svullna fötter, magmys och super vild bebis!
Detta blir ett inlägg med lite "gott och blandat". Låt oss börja i kronologisk ordning. Pia och Thomas var hemma hos oss med Thomas fina kamera på långfredagen (den 2/4). Detta resulterade i ett gäng bilder på magen, mig och magen och mig, magen och Micke. Jag har än så länge bara fått smakprov av Pia (man ses ju inte direkt varje dag när man bor drygt 5 mil i från varandra). När bilderna tog så var jag i v.36 för er som inte redan räknat ut det. Här kommer ett par av dem.
Jag ser verkligen fram emot att få se resten av bilderna. Det bör finnas några bra på mig, Micke och magen där man ser nästan hela oss så att säga.
Nu ska vi se om jag kommer ihåg rätt i förrgår alltså i tisdags efter att vi tittat på film kändes mina fötter konstiga och svullna. Jag tog av mig strumporna (hade inte stödstrumpor då min slarver) och mina fötter såg ut som korvar. Ja de är rätt tjocka och köttiga i vanliga fall men de ser i alla fall inte ut såhär:
Kolla i synnerhet på "ringtån" och vristen.
Här ser man att jag är svullen vid hålfoten.
Fast ja jag vet detta är ingenting jämfört med hur vissa ser ut. Men det obehagliga var att jag kände att de var svullna då de spännde.
Samma kväll passade vi även på att ta bilder på magen med nya kameran (fot bilderna är iof också tagen med den). Vi har varit lite slarviga på att ta bilder på senare tid men så händer det inte så mycket varje vecka heller. Dock har många sagt till mig att det syns att magen har sjunkit ner. Jag tycker personligen att den börjar få lite utav en äggform. Hehe!
Här kan man se skillnaden mellan v.28 (de två första bilderna) och v.36. Den är iof inte enorm, magen växte nog som mest mellan v.25-30 om jag inte minns fel. De senaste veckorna har den inte blivit så mycket större men däremot som sagt ändrat form.
Avslutningsvis kan jag berätta att lill stumpan därinne har varit helt vild denna vecka. I synnerhet i går. Hon var helt tokig och skruvade sig från sida till sida. Micke hade turen att se när hon gjorde en riktig "sväng om" där inne och utbrast "oj jäklar". Hon kommer nog inte ge mamma och pappa en lugn stund när hon kommit ut. Busiga bebis (brås redan på sin far med andra ord :P).
V.39: Förlossningsprat och pigg bebis
Jag kanske har nämt det förut men Alvina 1.5 år (Elins dotter) är farscinerad över min mage. När jag är där och hälsar på (hehe typ 2 dagar i veckan) ska hon lyfta på min tröja och klappa på magen. Sen har både jag och Elin förklarat för henne flera gånger att det är en bebis där inne så nu säger hon också "bebi" och pekar på min mage. Man vet ju inte hur mycket hon förstår men det är ändå häftigt att hon uppenbarligen ser att jag ser annorlunda ut än tex hennes mamma. Supergulligt!
Jag försöker ställa in mig på att gå över tiden. På BF-listan har jag gissat på 28 april bara för att jag har räknat ut det datumet efter min sista mens men jag tror snarare på typ 6 maj eller så eller tom 8 maj. Båda min föräldrar och respektive åker bort (i en vecka) runt den 8 maj så jag skulle inte förvåna mig om det dröjer ända tills dess innan hon kikar ut. Skulle vara lite typiskt då mamma är en av dem jag antagligen kommer att ringa till först vilket blir lite svårt om hon inte är i Sverige eller sitter på ett flyg eller så.
Jag och Micke pratar ganska mycket om förlossningen nu. Han frågade mig senast i går om jag känner mig förberedd. Jag tror att han faktiskt börjar bli lite nervös nu även om han själv kanske inte tror (eller vill erkänna det), gulligt tycker jag. Vi har ju under hela graviditeten pratat mycket om förlossning och hur det ska bli efter det men nu känns det ju mer aktuellt så att säga. Jag kan säga att jag inte är speciellt nervös mer lite uppspelt och jag går och känner efter (lite för mycket kanske) efter minsta tecken dvs om förvärkarna blir kraftigare och lite mer regelbundna alltså blir till riktigt värkar. Men det är ju som sagt så otroligt skönt att jag mår så bra eller jag mår faktiskt toppen! Jag menar jag längtar ändå men jag kan tänka mig hur mycket man längtar när man dessutom inte mår bra och är supertung och klumpig. Just det på onsdag ska jag och Micke gå på förlossningsföreläsning på KS i Huddinge. Vi missade det förra gången det var (för två veckor sedan) eftersom Micke fastnade i bilkö (typiskt).
Nej nu måste jag sluta "babbla" annars finns det inget mer att skriva denna vecka och jag försöker att vara ute och skriva lite oftare än en gång i veckan för det är ju lite snålt. Vi håller på och rensar bland våra digitalbilder också men jag hoppas på att kunna lägga ut en och annan bild på magen i veckan.
Förvärkar och lite övrigt snick snack!
Sen i början av veckan har jag börja få lite förvärkar tror jag. Inga kraftiga sådana de känns som mensvärk och magen blir lite hård. Jippie tänkte jag snart kommer hon kanske ut, men så funderade jag lite till och kom på att många har förvärkar låååångt innan de föder. Så ja man får väl se det som en liten höggravid åkomma helt enkelt. När förvärkarna kommer dock så tittar jag alltid på klockan och jag blir förväntansfull tänk om det kommer fler snart och att de ökar i styrka. Även om jag mår bra och faktiskt även tycker själv att jag är fin i min lilla mage så vill jag träffa mitt barn nu. Se hur hon ser ut, hålla henne riktigt nära, pussa henne och bara ge henne all den kärlek jag kan. Det är som många säger de sista två-tre veckorna är riktigt sega, fast jag måste ändå erkänna att tiden på något sätt ändå går fort. Hm...lite motsägelsefullt kanske men jaja. Ikväll ska vi och magen på 50 års firande hos min kära moster. Det ska bli skoj. I morgon ska vi spela minigolf eller äventyrsgolf som det tydligen heter numera med Mickes kompis Tommy och hans nya tjej (snart sambo) Malin. Till saken hör dock att Tommy väntar barn med ditt ex Viktoria nu i sommar i juli om jag inte minns fel. Avancerad historia det där. Tur att jag och Micke fortfarande älskar varandra om inte mer nu när vi snart blir tre. Jag tycker att vi under de senaste två månaderna har kommit så nära varandra på något sätt. Det känns väldigt bra för vi kommer att behöva varandra och stötta varandra under småbarnsåren.
V. 38: fullgången bebis och BM besök
Smärtan i fogarna är över lag bättre men det kommer och går och det verkar vara dagsbundet. Visst sitter jag på häcken hela dagen (vilket jag faktiskt sällan gör, får tuppjuck) kanske jag inte får ont men vissa dagar kan jag gå ganska mycket och det går bra och vissa dagar är det kört bara efter en kort promenad. Aja som sagt lite obehag får man räkna med.
I dag har jag och magen varit hos barnmorskan. Allt såg fortsatt mycket bra ut:
Blodtryck: 115/60
Hb: 128
Blodsocker: 6.4
Lillans hjärtfrekvens: 148 slag/min
SF-mått: 34 cm (magen har inte växt så mycket sen sist men det gör mig ingenting)
Vikt: +10 kg sen inskrivningen (fast enl mig egentligen +14 kg vilket ändå är bra)
Att bero på det där med vikt så har den blivande pappan sympati "tjockat på sig" vilket jag tycker är supergulligt. Min lilla man har gått upp 3 kg på ca 1.5 månad. Det är i klass med mig ju om inte lite mer. Fast å andra sidan så väger jag i alla fall 20 kg mer än honom i nuläget (elefant och ekorre varning :P).
I lördags var vi och magen på 25 års fest, vilket var superskoj att jag och magen tog oss till och med en sväng om. Här är ett par bilder som Elin tog på mig och Micke innan festen. Hon hjälpte mig att fixa i ordning mig och temat var greese (alt rockabilly).


BF-lista!
Micke(far till barnet hehe för er som inte visste det, detta är nog önsketänkande från hans sida): 23 april
Freja (nära vän till Linda, har en superfin blogg som jag följer): 24 april (hennes dotter Vegas födelsedag)
Min mormor: 25 april
Mickis (min kollega och vän): 26 april
Elin: 27 april
Jag: 28 april (fast eg tror jag att jag kommer gå över tiden men detta är det datumet jag räknat ut efter min sista mens)
Min mamma (blivande mormor): 1 maj
Min pappa: 4 maj
Sussie (mammas sambos ex fru): 5 maj
Pia: 5 maj
Ni som inte står med här får gärna gissa eller banna mig för att jag glömt bort vad ni sagt :P.
Just det sen tänkte jag passa på att klaga lite också när jag ändå sitter här. Jag har som jag tidigare nämt börjat få ont i mina bäckenfogar och i går var det så där jobbigt igen. Jag hade under dagen varit och hälsat på min underbara bror som bor och pluggar i Uppsala och vi hade varit ute och gått (totalt ca 40 min dock inte i sträck). Detta gör då alltså att jag får ganska ordentligt ont på eftermiddagen och kvällen. Jag blir så less (jag vet att det hör till att ha lite krämpor när man är gravid) jag vill ju kunna vara ute och gå. Det bör man få beröm för av sin kropp men ack nej. Aja ska försöka mig på en kort promis i dag med Janina och Vilda för att se hur det går. Annars får jag väl helt enkelt acceptera att om jag inte vill ha ont så kan jag inte gå så mycket om dagarna. Jag får skylla på att jag helt enkelt är FÖR gravid. Men eftersom jag inte har värsta jättemagen så ser det ju inte ut så och då känner man sig bara ännu knäppare. Sen är det faktiskt så att jag får väldigt svårt att sova på natten när jag har ont i fogarna då jag får ännu svårare att vända på mig i sängen eftersom det gör ont. Gaaahhhh! Aja tur att jag inte jobbar i alla fall det hade varit katastrof vid det här läget. Nej nu ska jag dammsuga (vilket är superbra när man har foglossningen, eller inte men jag ska bara göra det lite snabbt).
v.37: lite foglossning och sjökokänsla
Det där med sjöko som står i rubriken är mest nattetid, gisses vad man känner sig klumpig. Samma känsla får jag också när jag och Micke ska mysa. Fasen man vet ju inte hur man ska placera sig och man känner sig inte direkt sexig när man ligger där som en halvt utslagen koloss. Men jaja det är tur att Micke inte är tjock han också för då skulle det knappt gå.
Just det jag var på BVC i torsdag (den 1/4) och fick reda på föjande:
BT: 125/55
SF-mått: 33 cm (bara 1 cm plus sen förra besöket men inget att oroa sig för)
Lillbebisens hjärtfrekvens: 137 slag/min
Att hon ligger men huvudet nedåt fortfarande och är ruckbar (alltså ej fixerad ännu)
I fredags var Pia och Thomas här på middag, vet var supertrevligt. Thomas hade med sig sina fina kamera och vi tog massor av bilder på mig och magen och pappa Micke fick också vara med på en hel del bilder. Pia skulle skicka lite bilder till mig sen så jag kommer nog lägga upp en och annan här på bloggen. Sen har vi även köpt en systemdigitalkamera. Den är verkligen härlig att fota med men det sved i plånboken men det är ju väldigt skoj att vi har en bra kamera att fota lillsnuttan med. Sen kanske jag ska nämna att vi sålt lägenheten. Vi fick inte det vi ville ha för den men det blir bra i alla fall. Nu längtar jag som en tok efter att få flytta in i vårt radhus på månskensvägen 251.

Detta är inte just vårt hus men det ser nästan likadant ut. Längtar!
v.36: svullna fötter och förlossningslängtan
5 veckor kvar, vilket känns bra eller helt OK i alla fall. Visst lite less är man ju på att vara gravid men det är fortfarande mestadels mysigt. Trycket som jag tidigare känt uppåt när jag ska sova är mycket bättre och det gör ju att man inte känner sig lika flodhästliknande, även om man kanske är det :P. Men hur som helst längtar jag till förlossningen. Längta kanske låter konstigt men jag gör faktiskt det, det ska bli så otroligt spännande och så längtar man ju nästan ihjäl sig efter att få hålla sin dotter i sina armar för första gången. Åh jag blir tårögd bara av att tänka på det lillskruttan!
I går var det visning på vår lägenhet och andra visningen är ikväll pga av detta så har vi den senaste veckan städat, städat och städat lite till. Vårt hem är kliniskt rent och det är sååå fint. Jag njuter, fast det är lite jobbigt också eftersom jag inte för smutsa ner i dag. Ska bla därför åka i väg till Skärholmen och shoppa lite tillsammans med Janina och Vilda som nu hunnit bli drygt 4 veckor. Vilda ska premiäråka vår nya bilbarnstol (eller babyskydd som det egentligen heter) som vi köpte i fredags (eller var det torsdags :P). Ska bli skoj och se om den är bra.
I fredags la jag märke till (iof inte för första gången men iaf) att mina fötter var svullna, i synnerhet framför hälen på sidorna. I går var de riktigt svullna också efter att jag stått upp och städat hela dagen. Var ganska trött i kroppen i går kväll kan jag säga men det var värt det. Så nu är det stödstrumpor för hela baletten som gäller. Ska köpa lite kraftigare sådana också de jag har trycker inte så mycket.
Har läst om dels i gravid tidningar, i bloggar och på nätet osv den senaste veckan synen på pappaledighet. Många pappor menar att de "omyndigförklaras" av kvinnor i synnerhet inom mödravården och barnavården när det gäller att ta hand om sitt/sina barn. Tänkt att detta ska vara så djupt inrotat, det är ju helt otroligt. Då kan vi kvinnor faktiskt inte komma och gnälla sen om papporna inte tar ut så mycket ledighet osv. Det är ju inte så konstigt om ingen tror på dem. Jag vet ju inte hur jag kommer att bli som mamma men jag har verkligen försökt att printa in huvudet från första början att vi är TVÅ föräldrar och Micke duger lika bra som jag, bortsett ifrån att han inte kan amma. Så i matsituationer så blir ju jag som huvudpersonen i vår dotters liv den första tiden. Sen tycker jag även att det verkar som om många kvinnor har svårt att låta männen ta nästan hälften eller mer än sina 60 dagar av föräldraledigheten. Men gisses alltså, när man inte helammar sitt barn längre så finns det ju inget som säger att det måste vara mamman som är hemma. Visst jag har verkligen förståelse för (tror jag iaf) att det är tufft att lämna sitt lilla barn hemma med sin partner för att gå till jobbet, men det är ju precis det i princip alla pappor får göra. När barnet är 2 veckor då är det dags att börja jobba igen. 2 VECKOR hur kul är det, då är det lilla livet så litet och skört och jag förstår att man som pappa vill vara där då och ta hand som sin kvinna och sitt barn. Men i de flesta fall blir det inte så. Jag menar inte att man som nyförlöst kvinna ska gå till jobbet, absolut inte men jag kan bara tänka mig att det är jobbigt för den nyblivna pappan. Varför är det självklart att det är vi kvinnor som enhetligt ska bestämma när det är OK för pappan att ta över. Som det ser ut nu så kommer jag att vara hemma till mars 2011 så är vår lillskrutta 10 månder. Jag kan vara hemma kortare eller längre om något av dem så skulle jag tro de först nämnda. Jag säger inte att jag kommer att tycka att det är lätt eller att jag inte kommer att tvivla och må dåligt över det MEN jag har ändå grundinställningen att Micke ska få vara hemma så länge som möjligt med vårt och i framtiden våra barn. Han kommer antagligen att ta över i mars och vara hemma förhoppningsvis så länge som 1 september (alltså 6 månader). Det tycker jag känns som en ganska bra uppdelningen men vi får se hur det blir. Men som sagt tänkvärt är ändå hur vi kvinnor faktiskt gräver vår egen grop och skuffar undan männen som väldigt gärna vill ta ett stort ansvar för sitt/sina barn.
OJ detta blev långt men detta är också en av mina "hjärtefrågor" då jag anser att det är enormt viktigt!
Här kommer lite bilder från sista tiden. Bilderna från v.36 är tagna nu för typ 30 min sen (alltså morgonbilder, magen är något mindre då än på kvällen).
Slutet av v.34 (33+5) på Nynäs havsbad. Ingen bra bild på mig men magen är fin
v.36 (35+0)
De röda märkerna på magen är efter att jag kliat mig de är tack och lov inga bristningar :)!