Livet med Leona och Kira

I morgon börjar Micke att jobba igen efter två veckors ledighet. Jag vet att jag och Leona kommer att klara oss fint ändå men det är klart att vi kommer att känna oss lite ensamma utan pappa Micke. Fast värst är det nog för Micke som måste vara på jobbet istället för med oss.

De senaste dagarna har det blivit lite promenader då det varit så fint väder, nästan lite väl varmt om du frågar mig. I lördags innan Elins 25 års kalas var vi i Hågelby parken i Tumba och njöt av solen. Vi tog en hel del fina kort men jag valde ut ett eftersom det tar sådan tid annars.

Leona sov gott i vagnen hela tiden. Innan vi åkte till Elin och Danne var jag tvungen att amma i bilen och det var inte svalt kan jag säga eftersom AC:n inte fungerar någevidare på tomgång. Men allt går ju, man ska egentligen inte klaga på fint väder. Efter detta åkte vi som sagt till för att fira Elin. Vi kom kl. 14 och blev kvar till ca 22. Det var skoj, Leonas första fest eller det var väl mer av en mottagning men i alla fall.

I går kväll badade Leona med Micke, det gillar hon. Men hon tenderar att tröttna efter en lite stund dock.


Sen blev det mys i soffan och lillskruttan är riktigt duktig på att hålla upp huvudet.

Dessutom så tittar hon väldigt nyfiket på saker och ting lite då och då. Hon har börjat att följa föremål med blicken men det är fortfarande lite svårt och ibland ser man inte alls vad hon tittar på.

I dag har vi varit borta vid vårt radhus och spatserat, det är så mysigt där borta. Jag längtar tills vi flyttar dit den sista juli. Efter att vi kom hem från promenaden var Leona vaken nästan konstant i ca 4 timmar. Däremot börjar vi märka av att hon har humör nu. För den sista timmen var hon övertrött och faktiskt lite gnällig (något hon inte har varit hittills) så det är väl nu utmaningen börjar. Jag hoppas dock att hon fortsätter att sova bra på nätterna för lite kinkighet på dagarna det kan man ju ta det är värre nattetid. Aldeles nyss vaknade hon till och skrek rakt ut och jag gick ut från datorn för att kolla vad som hände för det har hon aldrig gjort. När hon vaknar brukar hon gny lite bara. Nu var det som om man hade stuckit en nål i henne eller nått. Men så fort Micke tagit upp henne och lagt henne på bröstet tystande hon och somnade om. Jag antar att allt eftersom hon blir mer vaken och medveten om omvärlden så ökar också henne behov tex av närhet och det kan man ju inte neka henne. Ja vi får se vad som händer. Jag hoppas att hon sover ordentligt i natt.

Jag tänkte avsluta med den här bilden som Mickis tog på oss för en vecka sedan.