11 november: Leona är riktigt obstinat
Haha...ojoj vad vår lilla tjej är obstinat. När vi ska försöka mata henne så börjar hon ibland tokgnälla för att hon inte får äta själv dvs kladda över hela barnstolen och sig själv. Låter vi henne "äta själv" så gapar hon fint när skeden kommer men om vi nekar henne blir hon jättesur. Men som många säger barn ska få kladda för att lära sig att äta. Lite kan hon faktiskt äta själv även om det mesta kommer utanför. Hon tar tag i skeden och för den till munnen men hon har svårt att få rätt vinkel på skeden så att hon får i sig maten.
Över huvudtaget så blir hon mer och mer envis men det är på de flesta sätt bara roligt. Jag menar hon har ju två väldigt viljestarka föräldrar så jag är inte förvånad. Dock tror jag att hon är mer lik Micke i tempramentet ändå (det har jag nog sagt förut) nämligen relativt tålmodig, inte så explosiv i sitt humör och lite småvild (Micke var ett litet vilddjur när han var barn). Eller det är han väl fortfarande till och ifrån. Se bara här tex:
Inte konstigt att Leona tittar med förundran på sin pappa. Men lite kul måste man ju få ha.
Att bero på att äta. Jag tror inte att jag lagt ut den här bilden tidigare men den är så söt. Leona är ca 4 månader och vi har nyligen flyttat in i radhuset. Hon får total energikris när hon sitter vid matbordet.
Jag sitter i skrivande stund med lite fjärillar i magen för i morgon ska jag ut på Östersjön. På en 23 timmars kryssning. Det kommer bli första gången som jag är ifrån Leona mer än några timmar. Denna gång blir det drygt ett dygn. Det ska bli väldigt kul och lite skönt också men jag tror att jag kommer att sakna henne jättemycket också. I synnerhet på lördag dag (på vägen hem från Åbo). Vi får väl se vad jag tycker i efterhand.
Anledningen till att det dyker upp "gamla" bilder på bloggen är att vi har en "ny" dator som kan läsa minneskortet till vår kamera. Jag hittade den här bilden och fick enorma flashbacks och känslostormar.
Här är hon bara några minuter gammal. Så underbart, vilken känsla det var. Det bästa ögonblicket i mitt liv!
Över huvudtaget så blir hon mer och mer envis men det är på de flesta sätt bara roligt. Jag menar hon har ju två väldigt viljestarka föräldrar så jag är inte förvånad. Dock tror jag att hon är mer lik Micke i tempramentet ändå (det har jag nog sagt förut) nämligen relativt tålmodig, inte så explosiv i sitt humör och lite småvild (Micke var ett litet vilddjur när han var barn). Eller det är han väl fortfarande till och ifrån. Se bara här tex:
Inte konstigt att Leona tittar med förundran på sin pappa. Men lite kul måste man ju få ha.
Att bero på att äta. Jag tror inte att jag lagt ut den här bilden tidigare men den är så söt. Leona är ca 4 månader och vi har nyligen flyttat in i radhuset. Hon får total energikris när hon sitter vid matbordet.
Jag sitter i skrivande stund med lite fjärillar i magen för i morgon ska jag ut på Östersjön. På en 23 timmars kryssning. Det kommer bli första gången som jag är ifrån Leona mer än några timmar. Denna gång blir det drygt ett dygn. Det ska bli väldigt kul och lite skönt också men jag tror att jag kommer att sakna henne jättemycket också. I synnerhet på lördag dag (på vägen hem från Åbo). Vi får väl se vad jag tycker i efterhand.
Anledningen till att det dyker upp "gamla" bilder på bloggen är att vi har en "ny" dator som kan läsa minneskortet till vår kamera. Jag hittade den här bilden och fick enorma flashbacks och känslostormar.
Här är hon bara några minuter gammal. Så underbart, vilken känsla det var. Det bästa ögonblicket i mitt liv!
Kommentarer
Trackback
