4 November: Leona fyller 6 månader, BVC och lite jobbångest
I går var jag och Leona på BVC och fick reda på följande att hon väger 8480 gr och är 68 cm lång.
Hon hade med andra ord gått upp mer än vad jag trodde, jag gissade ju på 8300 gr. Förra gången (för en månad sen) vägde hon 7830 gr om jag inte minns fel. Leona ligger med andra ord en kurva över snittkurvan på både längd och vikt för sin ålder.
I dag fyller dessutom lilla Leona (som snart inte är så liten längre) 6 månader. Jag kan inte fatta att tiden gått så fort. Vi denna tid förra året var jag gravid runt v.15 eller så och nästa år vid denna tidpunkt är jag förhoppningsvis gravid igen, men vi får väl se vad som händer. Både jag och Micke är väl rätt så inställda på att vi inte vill ha allt för långt mellan barnen för minst 2 barn ska vi ha (3 om jag får bestämma).
Nu är det redan november och mitt första jobbpass närmar sig med stormsteg. För mig innebär detta skräckblandad förtjusning. Det ska bli väldigt skoj att komma tillbaka men eftersom jag inte jobbat på drygt 8 månader då och dessutom ska jobba natt vilket jag inte brukar göra så är jag faktiskt lite nervös. Men det kommer att gå bra det vet jag. Alla sköterskor som jobbar fast på natten är väldigt erfarna och skulle det vara något så är det ju bara att fråga. Att börjar på heltid den 1 februari känns också väldigt skoj men nu när det väl är klart att det blir så, så får jag nästan lite ångest över det också eller rättare sagt separationsångest från Leona. Hon kommer att ha det toppen hemma med Micke det vet jag men jag kommer att sakna henne jättemycket om dagarna. Men jag kommer antagligen att ha så mycket att göra på jobbet att jag inte hinner tänka på det så mycket. Sen är jag ju som sagt så otroligt glad för att jag har en man som vill vara hemma länge med vårt barn. I synnerhet då jag själv hade en pappa som jobbade mycket under min uppväxt. Jag tror också att det är väldigt bra att Micke får egentid med Leona utan att jag är där och "lägger mig i" för det är så otroligt svårt att låta bli att lägga näsan i blöt. För Micke är ju väldigt bra med vår dotter så jag behöver ju inte oroa mig utan faktiskt så måste jag acceptera att han har sitt sätt att ta hand om henne och det duger lika bra. Sen lär man sig av sina misstag. Det är inte så att jag hela tiden gjort allt perfekt eller kommer att göra heller. Men som sagt det är svårt ibland.
I skrivande stund ligger vårt lilla mirakel och sover efter att vi har badat badkar tillsammans (det är så mysigt). Jag njuter verkligen av min sista tid som mammaledig nu och det är kanske pga att jag vet att jag snart ska börja jobba. Senare i em ska vi ut och gå promenad med Jenny och hennes son Emil (ja barnen ska inte gå de ligger i vagnen förståss =) )
Hon hade med andra ord gått upp mer än vad jag trodde, jag gissade ju på 8300 gr. Förra gången (för en månad sen) vägde hon 7830 gr om jag inte minns fel. Leona ligger med andra ord en kurva över snittkurvan på både längd och vikt för sin ålder.
I dag fyller dessutom lilla Leona (som snart inte är så liten längre) 6 månader. Jag kan inte fatta att tiden gått så fort. Vi denna tid förra året var jag gravid runt v.15 eller så och nästa år vid denna tidpunkt är jag förhoppningsvis gravid igen, men vi får väl se vad som händer. Både jag och Micke är väl rätt så inställda på att vi inte vill ha allt för långt mellan barnen för minst 2 barn ska vi ha (3 om jag får bestämma).
Nu är det redan november och mitt första jobbpass närmar sig med stormsteg. För mig innebär detta skräckblandad förtjusning. Det ska bli väldigt skoj att komma tillbaka men eftersom jag inte jobbat på drygt 8 månader då och dessutom ska jobba natt vilket jag inte brukar göra så är jag faktiskt lite nervös. Men det kommer att gå bra det vet jag. Alla sköterskor som jobbar fast på natten är väldigt erfarna och skulle det vara något så är det ju bara att fråga. Att börjar på heltid den 1 februari känns också väldigt skoj men nu när det väl är klart att det blir så, så får jag nästan lite ångest över det också eller rättare sagt separationsångest från Leona. Hon kommer att ha det toppen hemma med Micke det vet jag men jag kommer att sakna henne jättemycket om dagarna. Men jag kommer antagligen att ha så mycket att göra på jobbet att jag inte hinner tänka på det så mycket. Sen är jag ju som sagt så otroligt glad för att jag har en man som vill vara hemma länge med vårt barn. I synnerhet då jag själv hade en pappa som jobbade mycket under min uppväxt. Jag tror också att det är väldigt bra att Micke får egentid med Leona utan att jag är där och "lägger mig i" för det är så otroligt svårt att låta bli att lägga näsan i blöt. För Micke är ju väldigt bra med vår dotter så jag behöver ju inte oroa mig utan faktiskt så måste jag acceptera att han har sitt sätt att ta hand om henne och det duger lika bra. Sen lär man sig av sina misstag. Det är inte så att jag hela tiden gjort allt perfekt eller kommer att göra heller. Men som sagt det är svårt ibland.
I skrivande stund ligger vårt lilla mirakel och sover efter att vi har badat badkar tillsammans (det är så mysigt). Jag njuter verkligen av min sista tid som mammaledig nu och det är kanske pga att jag vet att jag snart ska börja jobba. Senare i em ska vi ut och gå promenad med Jenny och hennes son Emil (ja barnen ska inte gå de ligger i vagnen förståss =) )
Kommentarer
Trackback
