Livet med Leona och Kira

Åh gisses! Leona har än en gång haft en sån där underbar natt när hon och därmed jag nästan inte sovit någonting alls. I går natt sov hon inte heller bra men då var jag fulltankad med sömn då jag precis varit sjuk och då sov hur mycket som helst. Hon somnade kl 20 i går kväll vilket är helt OK och sov till 22.45 och ville ha välling (som vanligt alltså). Vi gick och la oss 23.30. Sen vaknar hon vid 01 samt 02 och knyr men somnar om efter att jag varit inne hos henne och stoppat in nappen. Hon vaknar sen 03 som vill inte somna om, hon får ligga en stund inne hos oss men somnar fortfarande inte. Jag får gå runt med henne i famnen en stund och lägger sen ner henne innan hon somnar (som vi alltid gör för att hon ska lära sig att somna på egen hand) hon vill inte sova. Jag gör om proceduren. Jag märker att hon är trött men kan inte komma till ro. När klockan är 4.15 ger jag henne välling då jag kommer på att somnar hon nu vaknar hon om en timme och är hungrig. Hon äter och (tack gode gud) somnar. MEN sen vaknar hon igen kl.06 hur pigg som helst. Då var det bara att gå upp och nu sitter jag här medan hon röjer runt. När hon vaknade vid 06 kunde jag faktiskt inte hålla tårarna tillbaka. Jag tror faktiskt att detta är första gången sen hon föddes som jag gråter av trötthet faktiskt. Men sen har hon hittills aldrig sovit så här illa heller. När hon var nyfödd så vaknade hon ju ofta för att äta men somnade om och sen så sov vi till ca 10 på förmiddagarna också. I natt har ja ju totalt sovit 5.5 h men fått sova i max 1.5 h åt gången. Det blir inte mycket djupsömn då.

Micke som är sjuk (han åkte på samma som jag hade typ) var precis upp och gav lite uppmuntrande ord. Det är tur att vi har varandra. Vet inte vad jag skulle göra utan honom. Sen ett några veckor tillbaka så tycker jag nog att denna period hittills absolut har varit den mest jobbiga sen Leona föddes. Kanske är det också för att jag börjar bli lite "less" på hemmalivet och vill tillbaka till jobbet. Men sen är hon SÅ mycker mer krävande nu också, på gott och ont. Men som jag sa till Micke det positiva är att hon vaknar ju inte och gallskriker på nätterna utan hon är relativt lugn och snäll.

Det märks också att Leona har separationsångest. Hon är i den åldern nu också. Hon har helt enkelt upptäckt att jag och Micke kan försvinna. I synnerhet har hon under de senaste dagarna varit lite mammig (för andra gången i sitt liv, hon hade ju en period också när hon var ca 4 månader).

Nej nu gnäller hon och vill pilla på datorn måste sluta. Behövde bara skriva av mig lite.