Livet med Leona och Kira

I går var nog en av de värsta dagarna sen vi fick Leona. Jag hade ju som sagt inte sovit någonting nästan och Leona slog nästan gnällrekord. Ingenting var bra och hon ville sitta i famnen hela dagen. Eller rättare sagt famnen funkade i några minuter sen gnäll igen. När jag då släppte ner henne, SKRIK! Det var rena semstern när jag på eftermiddagen åkte och handlade utan sambo och barn. Jag gillar visserligen att handla men oj vad det var trevligt att strosa omkring där. Jag passade även på att "tröst"handla ett par nya leggings och en jätteskön lång tunn kofta på HM (för pengar jag förövrigt inte har men iaf). Jag tror inte att vi direkt är ensamma om att vara panka efter julhelg och flytt. Det känns som en evighet innan vi kommer att ha pengar igen (och det är det ju också). Micke börjar jobba tidigast i augusti 2011 (då får vi två hela inkomster igen) men det är bara två veckor tills jag börjar jobba heltid igen. Det ska bli så skönt även om jag kommer att sakna Leona och önskar att vi hade råd med att jag kunde jobba lite mindre än heltid. Vi får se hur det blir med det framöver. Eventuellt kanske jag går ner till 90% iaf när Leona börjat på dagis.

I dag verkar det i alla fall vara en mycket bättre dag både för mig och tösa mi. Micke tog hand om Leona i natt och jag gick och la mig redan vid 21.45 och pluggade in öronproppar (tacka gud för öronproppar). Leona vaknade till endast två gånger i natt och vaknade för dagen vid 6.20. Bara för ett par veckor sedan sov busungen till 7.30 ibland 8.00 men inte nu nejnej. Så i dag känner jag mig med andra ord relativt pigg efter en god natts sömn. Leona är också mycket gladare i dag och är med andra ord sitt vanliga jag (skönt).

Här är lillbuset. Ställa sig upp emot soffbordet är en favoritsyssla just nu.