Livet med Leona och Kira

Den kärleken jag känner för Leona är så otroligt stark. Ordet kärlek har fått en helt annan innebörd efter Leona kom till oss. Självklart älskar jag Micke otroligt mycket men kärleken till Leona är någon aldeles speciellt. Jag längar så efter henne när jag är på jobbet om dagarna.

Innan vi fick barn så tänkte jag att det var så bra att vi har så pass många potientiella barnvakter och ja det är super men rent känslomässigt så vill jag inte lämna bort Leona så ofta. Innan jag började jobba så var hon för liten för barnvakt (mer än någon enstaka gång). Vi hade i och för sig barnvakt till henne för första gången när hon var 6 månader men det var en engångsföretelse. Nu när jag jobbar heltid så känns det som om jag inte får träffa henne så mycket och därför vill jag inte lämna bort henne så ofta. Micke är nog mer för att lämna bort då och då men nu är det ju han som är hemma och får träffa henne mycket. Dessutom tror jag att det är lite av en mammagrej att hålla lite hårt i sina barn.

Att leka med andras barn kan vara skoj (för någon som är barnkär som jag) men att leka med sitt eget barn är fantastiskt (för det mesta). Jag har också roligt när jag leker med Leona. Jag trodde inte att det skulle vara så här skoj att ha barn (visst det är inte alltid skoj men för det mesta). Eller som Micke sa nyligen "inte kunde jag drömma om att det var såhär underbart att vara förälder". Innan man har barn själv så ser man ofta till det "jobbiga" med att ha barn (det hör kanske till för att man ska tänka efter ordentligt innan man bestämmer sig för att skaffa barn) men nu när man har barn så tänker jag definitivt mer på hur underbart och mysigt det är och ser alla fördelar med att vara förälder.

Älskade unge vad skulle jag vara utan dig! Jag älskar dig för alltid!