Livet med Leona och Kira

I går var jag, Micke, Kira, Linda och Robin i Skärholmen C, eller egentligen så hann vi i princip bara luncha med Linda då jag efter det blev tvungen att amma Kira i typ 45 min i amningsrummet. Annars gick turen väldigt bra bortsett från att allt tog en väldigt lång tid men det är ju när man handlar med småbarn som sällskap. Jag hann i alla fall in i en butik H&M som var det viktigaste, där köpte jag både kläder till mig själv och Leona (tack pappa och Nina för presentkortet). Det var så skönt att handla lite nya kläder. Eftersom vi inte har någon våg hemma så vet jag inte vad jag väger men eftersom jag gick upp 9 kg under graviditeten med Kira så borde jag inte ha så många gravidkilon kvar. Efter att jag fött Leona gick jag ner 10 kg nästan direkt. Jag får väga mig nästa gång jag ska till BVC/MVC för det är deras våg som jag vägt mig på under graviditeten.

I går kväll var min kära vän Pia här och hälsade på tyvärr urartade kvällen i halvt kaos. Leona kissade på golvet för att sedan halka i det, sen bajade hon i badkaret när Micke badade henne, hon var övertrött men speedad på samma gång och inte på sitt bästa humör direkt. Kira satt fast i mina bröst från kl.18 till kl.24, jag var helt slut efter detta och sov i de kläder som jag haft under dagen utan att ha hunnit borsta tänderna. Välkommen till tvåbarnslivet Sabina! Kände mig en smula deppig (tvåbarnschockad) i morse när jag vaknade MEN i kväll har varit precis motsatsen. Riina (Leonas gudmor) var här på besök och båda barnen var på superbra humör. Kira sov gott i Riinas famn, Leona var glad och pigg och sprang runt och lekte. Vi hann både äta i mer eller mindre lugn och ro samt städa i köket efteråt. Ja just det Kira och jag var med och hämtade Leona på dagis också och lilltjejen sov gott i vagnen hela tiden. Plus den tiden vi stannade och lekte i parken med Johanna (Leonas nya dagiskompis), hennes mamma Linda och Johannas lillbror Robin, som inte kan leka så mycket än då han är 4 månader men ändå (Leona avgudar honom). Med andra ord det har varit en toppendag. Alla är nöjda och glada. Vi får se hur natten blir jag misstänker att Kira kommer vara vaken och snutta mycket men nu har jag haft hela dagen på mig att "ladda batterierna" så det känns helt OK.

De första 3-4 dagarna i Kiras liv gick åt till att äta och eftersom jag bara hade råmjölk åt henne då så var hon inte riktigt nöjd kan jag säga. Inte så att hon skrek hysteriskt eller så men hon låg vid mitt bröst hela tiden och då överdriver jag inte. Jag kunde knappt gå på toa ännu mindre sova. På en natt sov jag ca 4 timmar och då inte i sträck. Var rätt trött de första dagarna kan jag säga. Att jag ens överlevde var nog pga alla hormoner som gör att du inte totalt däckar. Det är dessutom svårt att amma en nyfödd bebis liggande och även om man är omföderska så är man i alla fall lite ovan de första dygnen. Nu när jag ammar Kira på natten så somnar jag medan hon äter och det kanske inte är det bästa eller det som rekomenderas men man måste orka också. När jag inte måste amma henne typ varje till varannan timme på natten som det är nu så kommer jag nog inte att göra såhär men just nu är detta enda sättet för att klara av vardagen.

Efter en hel dag ensam hemma med badande och allmänt relaxande satte värkarna i gång vid ca 20 tiden den 17 mars. Micke kom hem vid 18.30 och jag hade klätt upp mig och ville gå på bio men Micke var trött efter en lång dag ute i Kungsängen. De första värkarna som kom tolkade jag som förvärkar då jag haft en hel del kraftiga förvärkar under veckan som gått men när vi satt och åt middag och jag kände att det kom flera stycken under den tiden då började jag undra om det inte var på G. Leona skulle sova kvar hos farmor och farfar så det var en perfekt tidpunkt, nästan overkligt bra. Vid 20.40 började vi klocka värkarna som då kom med ca 8 minuters mellanrum och varade i ca 50 sek. Efter bara en timme vid 21.30 tiden hade värkarna eskalerat till 2-3 minuters mellanrum och de höll i sig i ca 1 min. Sen kämpade vi på där hemma i 2 timmar och åkte in till förlossningen vid 23.30. Micke masserade min ländrygg vid varje värk precis så som han gjorde när Leona skulle födas och det hjälpte verkligen jättemycket. Kl.23.56 skrivs vid in på förlossningen jag är livmodermunnen är då öppen 6 cm. Vattnet har fortfarande inte gått och mina värkar är riktigt kraftiga nu. Får lustgas som jag ber om och Micke fortsätter att massera. Jag får en nål(PVK) för första gången på min högra handrygg men eftersom värkarna är så kraftiga så känner jag knappt när barnmorskan sätter den trots att den är ganska grov. Barnmorskan som heter Åsa säger att hon kommer inte och undersöker mig om 2 h men att om vattnet går eller om jag känner att det blir väldigt jobbigt med värkarna så ska jag ringa på henne. I det här läget tappar jag tiduppfattningen och titta på klockan är det sista man gör i ett sådant läge. I min förlossningsjournal står det heller inte mycket men strax efter 01 så säger jag åt Micke att ringa på barnmorskan för det börjar trycka på ordentligt nedåt och värkarna är inte av denna värld. Barnmorskan kommer in och undersöker mig och säger "OJ du är öppen 10 cm, jag tar hål på hinnorna nu så att vattnet går". Efter det får jag så kraftiga krystvärkar att barnmorskan säger åt mig att vråla i lustgasmasken för att jag skriker så högt. Efter ca 3 krystvärkar är lilla Kira ute. Klockan är då 01.22 och hon ser ut som en liten apa är min första tanke men den sötaste apan jag sett i mitt liv. Jag är helt färdig och ligger och flämtar på britsen när de lägger upp henne illvrålandes på mitt bröst. Jag hör redan nu att hon har helt klart större röstresurser än sin storasyster. Vid 01.30 kommer moderkakan ut och barnmorskan undersöker mig och jag har inte en enda bristning i underlivet vilket är känns helt otroligt med tanke på att det gick så fort.