Livet med Leona och Kira

Efter en hel dag ensam hemma med badande och allmänt relaxande satte värkarna i gång vid ca 20 tiden den 17 mars. Micke kom hem vid 18.30 och jag hade klätt upp mig och ville gå på bio men Micke var trött efter en lång dag ute i Kungsängen. De första värkarna som kom tolkade jag som förvärkar då jag haft en hel del kraftiga förvärkar under veckan som gått men när vi satt och åt middag och jag kände att det kom flera stycken under den tiden då började jag undra om det inte var på G. Leona skulle sova kvar hos farmor och farfar så det var en perfekt tidpunkt, nästan overkligt bra. Vid 20.40 började vi klocka värkarna som då kom med ca 8 minuters mellanrum och varade i ca 50 sek. Efter bara en timme vid 21.30 tiden hade värkarna eskalerat till 2-3 minuters mellanrum och de höll i sig i ca 1 min. Sen kämpade vi på där hemma i 2 timmar och åkte in till förlossningen vid 23.30. Micke masserade min ländrygg vid varje värk precis så som han gjorde när Leona skulle födas och det hjälpte verkligen jättemycket. Kl.23.56 skrivs vid in på förlossningen jag är livmodermunnen är då öppen 6 cm. Vattnet har fortfarande inte gått och mina värkar är riktigt kraftiga nu. Får lustgas som jag ber om och Micke fortsätter att massera. Jag får en nål(PVK) för första gången på min högra handrygg men eftersom värkarna är så kraftiga så känner jag knappt när barnmorskan sätter den trots att den är ganska grov. Barnmorskan som heter Åsa säger att hon kommer inte och undersöker mig om 2 h men att om vattnet går eller om jag känner att det blir väldigt jobbigt med värkarna så ska jag ringa på henne. I det här läget tappar jag tiduppfattningen och titta på klockan är det sista man gör i ett sådant läge. I min förlossningsjournal står det heller inte mycket men strax efter 01 så säger jag åt Micke att ringa på barnmorskan för det börjar trycka på ordentligt nedåt och värkarna är inte av denna värld. Barnmorskan kommer in och undersöker mig och säger "OJ du är öppen 10 cm, jag tar hål på hinnorna nu så att vattnet går". Efter det får jag så kraftiga krystvärkar att barnmorskan säger åt mig att vråla i lustgasmasken för att jag skriker så högt. Efter ca 3 krystvärkar är lilla Kira ute. Klockan är då 01.22 och hon ser ut som en liten apa är min första tanke men den sötaste apan jag sett i mitt liv. Jag är helt färdig och ligger och flämtar på britsen när de lägger upp henne illvrålandes på mitt bröst. Jag hör redan nu att hon har helt klart större röstresurser än sin storasyster. Vid 01.30 kommer moderkakan ut och barnmorskan undersöker mig och jag har inte en enda bristning i underlivet vilket är känns helt otroligt med tanke på att det gick så fort.