Bina & Mickes bebis!

Det kanske är lite tråkigt att jag i princip bara skriver i bloggen ca 1 dag i veckan, så jag har tänkt mig att försöka skriva lite mer nu (om jag hinner). I går (tvingade :P jag) Micke när vi låg i badet att titta i en namnbok eftersom han hittills inte har kommit underfunn med något namn till bebben som han gillar. Man vill ju att det ska vara ett gemensamt beslut (även om jag gärna vill bestämma så är vi faktiskt två, en mams och en paps). När jag tänker på hur söt Micke kommer att bli som pappa blir jag aldeles prillig (visst man kan inte veta exakt hur men man kan tänka sig). Elin har sagt vid ett flertal tillfällen att: "jag har aldrig sett en kille vara så barnkär som Micke han tittar inte bara på barnen och säger oj söt utan han kan ta hand om dem och leka med dem i timmar ju". Det är så kul att höra från andra även om jag har sett det själv. Visst sen kommer det ju självklart bli så att man absolut inte alltid tycker att det är pinlivat att leka och "passa" sitt eget barn hela tiden men vi/han har ju helt klart bra förutsättningar. Åhhå söta Mitte!

Hur som helst jag pratade om namn jag gillar ju (läs är helt såld på) Zack och Nike (det sist nämda är ett tjejnamn och uttalas INTE som sportmärket). Micke tycker att Zack är helt OK bortsett från att hans förra hund hette det men iaf det tänker man ju inte på sen. Nike är han tyvärr inte lika förtjust i (men bebben i magen är nog en kille :P). Jack är ett namn som vi båda gillar men jag tycker ju bättre om Zack, dessutom är Zack betydligt ovanligare (källa: svenskanamn.se). Micke hittade ett par namn i boken i går som han gillade: Milton (killnamn) och Leonne eller Leonie (tjejnamn). Jag gillar ju Leon så varför inte Leonne, dessutom är ganska coolt att det bara är en kvinna i Sverige som heter Leonne. Leonie är lite vanligare än så men ovanligt. Angående Milton så fanns det tydligen någon porrkung som hette så (haspade Micke ur sig i går) och det kanske inte känns så skoj. Det är undefär som att döpa sin dotter till Jenna (efter Jenna Jameson) jag menar det är ju nästan bara en sak som man tänker på då, tyvärr. Sen när det gäller Milton så tänker man ju på John Wittaker's kritvita hopphäst som var framgångsrik på 1990-talet, å andra sidan så är jag ju hästtjej. Åh det är svårt med namn för att inte tala om mellannamn de måste ju passa till för och efternamnet. Barnet kommer ju att heta Thompson precis som jag och jag tror att Micke kanske kan tänka sig att ta mitt efternamn när vi gifter oss (om vi nu har råd med det inom de närmsta 10 åren). Hur som helst det är bra att ha lite namn förslag sen kanske det blir något helt annat i slutändan, barnet måste ju passa att tex heta Zack.

Sen är det det här med min (förbaskade) rygg. Jag hade ju mina föraningar innan jag blev gravid att jag skulle kunna få problem med det eftersom jag vet sedan innan att min rygg är lite känslig eller klen eller vad det heter. I början av graviditeten när jag hade rygg ont så berodde det nog mest på "växtvärk" (ja att livmodern växer). Men nu kan jag koppla ihop ryggvärken men att jag gjort något ansträngande tex dammsuga (en fara för gravidaryggar och speciellt för dem med foglossning). Så nu tänker jag inte dammsuga så mycket mer på ett tag. Jag ska söka upp en sjukgymnast (kan göra det via jobbet) och få lite hjälp med övningar för ryggen osv för jag vill inte bli halvinvalid redan nu det är för tidigt. Jag mår ju så bra i övrigt (är så glad för det) så lite ryggont får man nog ta, det enda som ställer till det är ju att jag har ett så pass tungt jobb. Jag vill ju kunna jobba så länge som möjligt.

Nej nu måste jag sluta "babbla" annars är det ingen som orkar läsa detta. Snart ska jag ut i snön och gå ner till centrum för att köpa ingredienser till saffransbullar.

Det SNÖÖÖÖAAAR!!! Så underbart, jag ska dra på mig mina vinterkängor sen och promenera till jobbet. Myspys! Hörde på vädret precis att det antagligen blir en vit jul i Stockholm(för första gången på 6 år tror jag att det är), jippie!

Nu till det jag egentligen sitter här för att skriva om nämligen den lilla galningen i min mage. Denna vecka har jag känt mycket sparkar/rörelser/fladder. I lördags tror jag att det var så var den halvt galen den höll på och "pickade" där inne jättemycket. Ungefär som hej mamma här är jag har du missat att jag också finns här, putt, putt! Så himla mysigt och häftigt men till och ifrån så kittlas det lite. I går när jag satt i bilen fick den in en fullträff på vänstra sidan av magen (det är där som den "sparkar" mest överlag). För det mesta känns det mest som om den fladdrar omkring där inne men några enstaka gånger har jag känt att den verkligen får in som en spark och det går inte att missa. Jag antar att den ville säga god morgon i går eftersom det var på förmiddagen.

Sen har magen växt väldigt mycket den senaste veckan också. Vi får se om ni ser det på bilderna men den har blivit lite mer toppig liksom. Mer utstående och samtidigt mer putig på nederdelen av magen. Sen så börjar det även synas när jag ligger på rygg också (myspys). I går träffade jag Janina som är i v.31 nu och hon sa att tom hennes höggravida mage faller i hop lite grann när hon ligger på mage, så jag antar att det är så det är. Men det var skönt att höra.

Jag vet inte om jag nämde det i förra inlägget men nu har jag iaf bestämt mig för att räkna 2 maj som beräknat partus (födsel). För jag tror att det är efter det som min BM räknar och det blir så förvirrat om vi tänker olika. Alltså byter magen/bebisen vecka på måndagar numera i går gick den/vi in i v.21.

I förrgår gjorde jag en mycket trevlig upptäckt och det är att jag får äta möggelost som är tillagad (blivit upphettad till ca 100 grader). Ni vet den där möggelosten på tub som man kan ha på pepparkakor den får jag alltså äta (lycka) åt av den direkt ur tuben i går SÅÅÅ gott, jag älskar ost och har inte fått äta möggelost nu på typ 4 månader (eller vad det blir).

Men summa sumarum (stavas det så :P?) så har den veckan som gott varit en av de mest händelserika veckorna under graviditeten på så vis att magen har växt mycket och att jag nu verkligen känner av bebisen nästan varje dag. Här kommer lite bilder.


Kolla in putet!

                                                          
  Mysigt!                                                                  Hehe tjockis!

Ja jag vet att jag inte ser så glad ut, ville egentligen inte vara med på helkroppsbild.

Jaha då var man halvvägs då. Har äntligen fått mammabyxor på jobbet vilket är skönt då de andra verkligen sitter illa nu. Jag mår fortfarande fint och Albert(vi kallar bebisen det ibland) och magen växer så det knakar. Nu har jag tom en liten men ändå en kula på magen när jag ligger på rygg. Se bild här nedanför. Många säger ju att from v.18 tom v.30 någonting är den "bästa tiden i graviditeten" då man oftast mår bra men inte är så tung och klumpig ännu. Jag måste nog hittills hålla med om det, även om jag inte känner att jag alltid går runt och är "gravidlycklig" så mår jag bra, eller jag mår som vanligt (vilket iof för det mesta är bra).

I söndags (v.19) hände något häftigt på väg hem från mormor och morfar kände jag (vad jag tror var) första riktiga "sparken" från bebben. Det kittlade liksom till ungefär där jag brukar känna att den ligger. Det var så häftigt och kändes så annorlunda. Sen kände jag det igen i går fast denna gång var det mindre påtagligt. Jag låg i soffan bredvid Micke när det kittlade till i magen. Supermysigt!

I dag var vi på rutinultraljud (ni vet de ultraljudet alla gravida erbjuds att göra runt v.17-20). Det var väldigt häftigt. Lillbebisen dock vill inte riktigt vara med på bild men tillslut fick barnmorskan till det. Allt såg bra ut men hon hade lite svårt att exakt lokalisera moderkakan (men det är inte ovanligt eftersom livmodern fortfarande ligger på pass långt ner i buken). Jag frågade hur högt livmodern låg nu och hon sa i navelhöjd alltså vad jag trodde (det står i mina böcker som jag har). Något av det gulligaste under ultraljudet var när vi fick se bebisens fötter de var så söta och sen såg vi även att den drack av fostervattnet. Dock fick vi inte så mycket info som vi hade hoppats på och såklart så glömmer man att fråga eftersom man är lite nervös och "förtrollat" av barnet som rör sig där på skrämen. Vi båda tyckte att det kändes som om BM bara jobbade på rutin på något sätt. Något kön sa hon ingenting om och det kändes inte som om det var läge att fråga heller (dessutom ingår inte könsbestämning i rutinul). Men egentligen bryr jag mig inte om det så mycket huvudsaken är att lill parveln mår bra vilket den gjorde (jippie). Sen ska vi få komma tillbaka i v.25 (i januari alltså) för ett till ul för att vara med i något forskningsprojekt om fosters hjärtan och då ska de även passa på att kolla mer exakt var moderkakan ligger. Väldigt trevligt att få göra ett till ul. Ja just det nu höll jag på att glömma lite annan rolig fakta. Bebisens huvud (måttet mellan öronen) var 43 mm (vid förra ul var det bara 15 mm), bebisens längd var ca 19 cm mellan huvud och fotsula. Enl Ul (de mäter lårbenet på barnet) så är barnet beräknat att födas den 2/5 2010, men det är marginellt så jag kommer i fortsättningen ändå att räkna med 28/4. Vissa blir ju tillbaka flyttade eller framflyttade typ 2 veckor när de göra ul så 4 dagar är inte mycket alls vilket känns skönt att man inte varit helt ute och cyklat.

Nej nu ska jag snart ner i tvättstugan och laga mat det måste man göra också.  


Här är underverket!


Fingrar (peace) hehe


Magen utanpå

Ligger på rygg och drar in magen.

Det blev ju inget inlägg när jag gick in i v.17, är fortfarande i v.17 i två dagar till men iaf. Tiden går faktiskt väldigt fort. Just nu är jag i en sån där mellan period, jag ser inte påtagligt gravid ut med kläder på men man kan ana. Det ska bli så skönt när magen blir lite större så folk inte tror att jag bara är fet. I synnerhet i mina arbetskläder ser jag mest knubbig ut.

Jag kan ännu inte känna att bebisen sparkar men ibland känns det som om den flyttar på sig (en underlig känsla) ibland i samband med att jag byter läge men det kanske bara är livmodern som flyttar sig då. På mornarna innan jag varit uppe och kissat (urinblåsan lyfter upp livmodern) kan jag tydligt känna och se livmodern när jag ligger på rygg det är väldigt häftigt. Jag har ju sen ungefär v.14 känt att bebisen ligger på vänster sida och i söndags såg jag det tom (på morgonen alltså) jag låg på rygg och drog in magen och magen tippade åt höger, den var alltså större på vänstra sidan. Super mysigt att se att det jag kännt antagligen stämde. När jag inte är kissnödig så känns det som om livmodern slutar ca 3 cm nedanför naveln men jag börjar bli mer och mer säker på att den är bakåtlutad. Jag har ju fått höra det förut så det är säkert så. Så min nuvarande "gravidmage" är mest svullna tarmar dock är de mindre svullna nu än för ett par veckor sedan dvs att min mage inte har blivit större snarare mindre. Samtigt är det bra att den lutar bakåt för då bär man barnet längre in och blir inte lika stor och klumpig. Just nu är det trist bara eftersom jag vill ha den där runda hårda gravidkulan. Men den kommer nog att dröja i några veckor. Jag siktar på v.23 någonting (typ jul alltså) då vill jag ha en liten kalas kula som inte är mjuk som nu.

I fredags var vi på släktmiddag och jag trodde att folket visste men icke sa nicke. Jag fick bla vin i glasen även om jag ursäktade mig med att jag skulle köra hem. Jag hade fått låna en klänning av Elin att ha på mig, inte en gravid klänning men den är inte figursydd. Under klänning putade min mage fram lite grann men som sagt det kunde ju lika gärna vara fläsk. Däremot var mina bröst helt galna. Klänningen var lite urringad och jag hade på mig en av mina lite rymligare BH's men det hjälpte inte. Mina bröst tog över. Jag tyckte att det var lite pinsamt men Micke och min mor försäkrade mig om att det var snyggt. De är ju fortfarande inga jättebomber men med tanke på att de i vanliga fall är ganska diskreta så blev jag lite paff. Jag har ju sett att de blivit lite större och fylligare men i vanliga tröjor tänker jag inte så mycket på det. Bortsett från när Micke kallar i synnerhet det högra bröstet för "jättepatte"men det är framfört allt för att bröstvårtan har blivit stor som ett geléhallon. Hur som haver, Ok att mammas kusiner inte visste att jag väntar barn men min moster vet inte heller. Vi pratar inte så ofta hon och jag men jag tror att allt eftersom "ryktet" spred sig under kvällen (då mammas kusins fru lyckades lista ut eller om hon såg det på mig). Men när jag skulle säga hej då till min moster så sa hon ingenting hon väntade väl på att jag skulle göra det. Åh jobbigt läge jag kände mig lite dum, men med tanke på att hon inte har några barn själv så tycker jag inte att det är så självklart simpelt att berätta. Tänk att det ska vara så svårt Sabina.

Det blir ingen magbild nu utan en bild på mig och Mitte!

Som rubriken lyder i dag går jag in i v.15. Tiden går rätt fort måste jag säga. Nu har ryktet spridit sig som en löpeld på jobbet. Har fått minst 4 gratulationer bara i dag från kollegor, vilket känns väldigt skoj förståss.

Det som beskymrar mig lite är att jag har börjat få lite ont i ryggen speciellt nattid. Det känns som om det inte spelar någon roll hur jag ligger i sängen, inget är riktigt skönt. Dessutom har det börjat att ta emot lite när jag ligger på mage (vilket jag alltid vill göra när jag ska somna). Det känns som om magsäcken trycks upp i bröstkorgen ja de trycker underifrån helt enkelt. På mornarna går det däremot bättre att ligga lite på mage eftersom magen är mer tom då än på kvällen. Jag vet inte om det är växtvärk jag har i ryggen eller något annat. Vi får se om det blir bättre, som tur är får man äta Alvedon när man är gravid.

Det blir ett kort inlägg denna gång då jag är lite trött med tanke på ovanstående mm. Återkommer inom kort.

I dag är jag ledig, så skönt. Är helt slut efter en jobbig helg på jobbet. Dock berättade jag för min chef i fredags att jag väntar barn. Hon tyckte att det var väldigt skoj för min skull. Det kändes så skönt att äntligen få gå ut med offentligt (mer eller mindre). Har hittills berättat för 2 st kollegor också varav en av dem (som jag jobbar ganska mkt med) blev tårögd :). När jag var på Ul i torsdags så tyckte de att barnet var lite litet för v.12 (11+0) så jag blev eg tillbaka flyttad 4 dagar, dock sa barnmorskan att hon inte var säker eftersom barnet låg lite ihop kurat. Men ska man gå på deras beräkning så gick jag in i v.12 i går. Vet inte riktigt hur jag ska räkna nu :S. Jag har ju (hade) relbunden mens. Aja nu känns 4 dagar mycket men det är det egentligen inte. Jag vill bara komma till v.13 för då är den stora missfallsrisken över.

En sak som är väldigt skönt är att jag börjar må mycket bättre. Den värsta tröttheten har lagt sig likaså illamåendet. Kan få små attacker av illamående ibland men de brukar gå över ganska fort. Dessutom är jag rätt van vid det här laget. Dessutom tycker jag att den börjar bli en liten bulle på magen. På morgonen är den inte lika stor som på em. Det är ju lite fläsk också :P, har gått upp ca 4kg fast jag tror att jag la på mig typ 2 kg på semestern (och då var jag ju i princip inte riktigt gravid, barnet blev ju till då). Dock har jag inte gått upp i vikt sen den 2:a inskrivningen för snart 3 veckor sen och det känns så skönt :).

Nej nu måste jag åka i väg jag ska till Elin och umgås samt gulla med hennes lilla dotter Alvina (11 månader).

Jaha då gör man ett försök till att börja blogga igen. Jag kommer inte i håg om det var ett år sen jag la ner min förra blogg, aja det är oklart. Hur som helst är situationen lite annorlunda nu än då. From den 8/10 2009 (alltså i går) är det offesiellt att jag och Micke väntar barn i slutet av april. Varför just detta datum, jo vi var på ett ultraljud i går och allt såg bra ut. Dessutom är jag inne i graviditetsvecka 12 nu och de flesta missfall sker innan denna vecka. Eftersom jag inte haft ork/velat gå ut med min graviditet tidigare så startar jag alltså min blogg nu. Så här har de senaste veckorna sett ut:

Graviditetsvecka.4: Campingsemester på Gotland och den 19/8 får ett plus på graviditetstestet. Oförklarlig lycka blandat med overklighetskänsla. Micke var med när jag gjorde testet och blev precis lika glad han. Avstår från denna dag från alkolhol (dock inte varit sugen på något de senaste dagarna) och annat som kan vara skadligt för barnet.

v.5 (20-26/8 09): Försöker inse att vi verkligen ska ha barn. Kommer hem från Gotland på fredagen och berättar under veckan för en av mina bästa vänner Linda (hon frågade mig mer eller mindre rakt ut) att jag och Micke ska ha en liten. Mår väldigt bra och märker inte av graviditeten så mycket bortsett från ömma bröst. 27/8 är det dags för första inskrivningen på MVC. Vi får en jättetrevlig barnmorska som heter Reneé.

v. 6 (27/8-2/9) Den 29/8 har vi kräftskiva på landstället Silverdalen. Ingen förutom jag, Micke och Linda vet någonting. Jag har köpt alkoholfritt vin och försöker få det att se ut som jag också dricker alkohol är inte redo ännu att berätta för "alla". Detta fungerar bra och ingen verkat misstänka något. Känner mig nästan lite småbusig på något sätt. Jag njuter av att fortfarande må bra. Kommer tillbaka till jobbet från semstern den 31/8 och vill så gärna säga något till arbetskamraterna men "kniper käft".

v.7 (3/9-9/9) Nu säger det PANG så kommer illmåendet och tröttheten som ett brev på posten, detta har hittills nog varit den jobbigaste veckan. Vaknar även på nätterna av att jag mår illa och kan inte somna om. Börjar äta lite Lergigan och Lergigan comp, recceptbelagda mediciner mot bla illamående. Oj vad det är tungt att jobba och i synnerhet att "hålla masken på jobbet". Helst vill jag ligga i sängen och tycka synd om mig själv, fast det eg inte är ett dugg synd om mig. Berättar även nyheten för mamma som blir helt överlycklig och börjar gråta, superhärligt!

v8 (10/9-16/9) Detta är nackdelen med att dokumentera detta i efterhand. Denna vecka minns jag inte så mycket utav egentligen. Jobbade väl på som vanligt. Orkar inte längre cykla till jobbet utan går dit lite då och då, får annars skjuts utav Micke eller tar bilen dit. Mår fortfarande väldigt illa (inte enbart på morgonen utan under större delen av dagen) och är väldigt trött. Måste gå och lägga mig efter jobbet och sova en stund.

v.9 (17/9-23/9) Åker till Silverdalen med tjejerna (Pia, Linda, Riina) berättar nyheten för Pia och Riina som tycker att det är jätteskoj. Är nu tröttare än någonsin. Under helgen sover jag ca 2-4 timmar på dagtid och ca 9 timmar på natten. Illamåendet har bitit sig fast (även om det är bättre än i v.7, eller så har jag vant mig jag vet inte). Äter i princip inte Lergigan längre (tycker att det känns onödigt då de innehåller koffein, även om jag mår illa).

v.10 (24/9-30/9) Träffar den 24/9 barnmorskan Reneé igen för lite kontroller. Allt ser väldigt bra ut. Hade super blodvärde (hb på 147), urinprovet var helt rent. Något högt systolisktblodtryck på 140 mm/Hg diastolisktblodtryck låg dock bra på 70 mm/Hg. Berättar samma dag för Mickes familj att vi ska få en bebis i april. Är piggare nu än föregående vecka vilket iof inte är så svårt att vara :P. Berättar för pappa och hans fru Nina den 25/9. Pappa blir glad och tycker att det ska bli spännande att bli morfar. Pappa ringer mig nu mer regelbundet än vanligt för att höra hur det är med mig, vilket är väldigt gulligt tycker jag.

v.11 (1/10-7/10) Har fått tid för rutinultraljud den 3/12 2009 vilket jag tycker känns väldigt långt bort. Ringer därför en privata Ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen för ett tidigare Ul. Får en tid den 8/10 och hela v. 11 går i princip åt att längta till den 8:e. Bestämmer mig för att berätta på jobbet den 9/10 om Ul ser bra ut.

v.12 (8/10-14/10) Ultraljudet den 8/10 ser bra ut. Där inne växer bebisen som den ska. Vi ser att den har armar och ben, fingrar och tår och att den rör sig där inne. Rör sig från sida till sida och viftar med sina små armar. Så otroligt häftigt och underbart. Micke och jag är i extas! Micke upprepar flera gånger "oj vad häftigt det var, vad den var livlig där inne". När vi kommer hem sen sätter han upp bilderna vi fick med oss hem på kylskåpet så att vi ska se dem varje dag. Gulligt!

Ojoj vilket långt inlägg men det var lite att ta igen, det har hänt så mycket de senaste veckorna som sagt. I dag börjar jag jobba 14.00 och då ska jag gå ut med nyheten först till min chef såklart. Är lite nervös.