v.35: pigg liten bebis men trött mamma

Jaha ojoj 6 veckor eller 41 dagar kvar till beräknad förlossning. Känns inte så dumt faktiskt för nu börjar det bli lite jobbigt faktiskt. Jag älskar fortfarande min mage i alla fall dagtid men nätterna är värre. Jag kan visserligen fortfarande ligga på rygg (oftast) och halvt om halvt på mage men det spelar ingen roll det är fortfarande obekvämt. Jag får jättelätt ont i ryggen (främst ländryggen) oavsett vilken ställning jag ligger i. Det leder till att jag måste snurra runt nästan hela tiden i sängen. Så är det i alla fall på förnatten sen blir det bättre framåt småtimmarna. Sen är det det där j*kla trycket uppåt, alltså livmodern som trycker på min magsäck. Jag kan inte äta för sent men ibland blir det ju så i alla fall. Blir jag törstig och vill dricka på kvällen eller efter att jag lagt mig så känns det som om vattnet går upp till halsen och jag är ofta törstig sent på kvällen. Nu när jag dessutom är superförkyld så hostar jag också, trodde att jag skulle spy i natt men jag klarade mig. Men jag är väldigt tacksam för att jag inte mår illa i alla fall. Det är själv trycket uppåt som gör att det känns som om jag kommer att kräkas. Aja detta är ju en fis i rymden egentligen för jag mår ju bra annars. Men man måste få gnälla lite i alla fall :P. Sen är jag sur över att jag är förkyld. Ute skiner solen men jag önskade mig dåligt väder i dag då jag antagligen inte kommer orka gå ut. Känner mig rätt sänkt faktiskt, snor som rinner, hosta, ont i halsen och allmän sjukdomskänsla. Detta hade inte kunnat komma mer olägligt men tanke på att det är visning av vår lägenhet i helgen och vi har massor att göra, eller i synnerhet Micke men han är frisk som tur är.

För att prata om något trevligare så har vi i helgen varit på Nynäs Havsbad och njutit av vedeldad bastu, pool bad och väldigt god mat. Micke fick detta i 27 års present av mig (han fyller i morgon) och jag har fått höra större delen av helgen att jag är världens bästa festmö :). Dock sved det i plånboken men det var faktiskt värt varenda krona. Rekomenderar de som inte varit där att åka dit det var verkligen super!

Vår lilla dotter har det trångt i min mage nu men buffar och är i gång ändå. På många ställen läser man att barnet i magen nu blir lite lugnare då det inte har så mycket plats längre men inte hon. Oj vad hon buffar ibland. I går fick Micke tag på vad vi tror var hennes ena fot och hon sparkade tillbaka på honom när han drog och tryckte på den. Det är så otroligt härligt att se hur han skiner upp när han känner henne och när hon svarar på hans puttar. Han längtar nog ännu mer efter henne än jag då jag bär henne med mig hela tiden och känner henne flera gånger per dygn.

Just det sen gjöt min moster av min överkropp i torsdags. Jag tror att det kommer bli väldigt fint. Hon ska måla den i silvermetallic och lacka den högglansig. Jag kom med ideén att hålla händerna på magen (något som jag inte sett på hennes avgjutningar av gravida kvinnor) och det tyckte hon var en jättebra idé. Vi får väl se hur det blir, tyvärr har jag ju rätt stora händer men det är i alla fall skoj att min torso blir lite unik. Sen ser det ju mysigt ut också. Jag håller ju händerna mycket på magen just för att det är mysigt. Ibland gör jag det för att lugna torpeden där inne när hon far runt som värst. Min älskade lilla bebis!

MVC besök

Eftersom jag i efterhand kommer att glömma bort dessa värden tänkte jag skriva ner dem här. Sen är det ju egentligen lite roligare om att uppdaterar bloggen oftare än en gång i veckan. Men eftersom denna blogg främst är till för att följa graviditeten är det också lite svårt att hitta flera intressanta och roliga saker att skriva oftare än en gång i veckan. Men hur som haver, i dag var jag hos barnmorskan och fick reda på följande:

Hb-värde (blodvärde): 130
Blodtryck: 120/65
Blodsocker (ej faste värde): 6,4
Vikt: hemlig :P men + 1 kg sen förra kontrollen för 2 veckor sen, alltså + 12 kg sen jag blev gravid (enbart + 8 kg sen inskrivningen i v.9) Hehe ja jag hann gå upp ca 4 kg på bara några veckor precis i början :S.
SF-mått: 32 cm (nu ligger jag på snittet så den har växt på bra sen förra besöket då jag låg lite under medel)
Barnets hjärtfrekvens: 140 slag/min
Barnets placering: Ligger som föregående gång med huvudet nedåt, ej fixerad men inte fullt rörlig heller. Ryggen ligger på min högra sida och fötterna på vänster.

Allt såg med andra ord väldigt bra ut och jag känner mig nöjd. Det är alltid lika skoj att vara på MVC. Sen pratade vi lite om amning också, barnmorskestudenten som var med i dag (som även jobbar på BVC) sa att hon inte varit med om att en kvinna som vill amma inte kan. Bara man får bra råd och stöd så bör det fungera för i princip alla. Det blev jag glad av att höra eftersom jag väldigt gärna vill amma min lilla flicka i åtminstone 6 månader.

v:34: lite jobbigt att sova och stegräknare from hell!

Ja nu börjar kulan bli så stor att jag vaknar flera gånger per natt för att jag måste vända på mig. Jag får även ont i ryggen om jag ligger för länge i samma ställning. Men det är väl egentligen småpotatis för annars mår jag väldigt bra. Så här mot slutet har man ett ökat sömnbehov och jag behöver väl sova ungefär 9-10 timmar per natt för att må bra.

För övrigt så har jag haft fullt upp sen jag gick på ledighet, vilket i och för sig är skönt då jag inte vill ha tråkigt. Jag är ute och går varje dag men svär då och då över hur svårt det ändå är att komma upp i 10.000 steg om dagen när man inte jobbar. Jag orkar inte riktigt vara ute och gå i nästan två timmar i sträck (vilket nästan krävs för 10.000 steg) och då måste jag gå ut två gånger (suck). Visst det är skönt att vara ute men man tycker ju att man varit rätt hurtig när man varit ute och gått i över en timme med sin höggravida mage. Men nej nej det räcker inte. Aja jag försöker att göra mitt bästa i alla fall.

I går var jag hos Johan och Janina och höll i deras lilla Vilda för första gången. Hon är så söt och så himla liten (eftersom hon enbart är 2.5 vecka gammal). Små bebisar har så många supersöta ljud för sig. De knorrar och gnyr. Ja det låter tom gulligt när de skriker. Längtar så efter vår lilla tjej.

Något som har irriterat mig länge och nästan driver mig till vansinne nu är att alla kvinnor som själva varit gravida och fött barn verkar ha någon slags sanning för hur allt är när man är gravid och nybliven mamma. Visst det är samtidigt otroligt värdefullt att få höra andras erfarenheter men de säger det på ett sätt som att det skulle vara lag. Exempelvis: "ja oj vänta du bara tills du är höggravid då kommer du inte att kunna dricka apelsinjuice får då får du halsbränna" Jag är höggravid och dricker apelsinjuice utan problem. Eller: "ja det är jättemysigt att ha ett nyfött barn MEN det är så otroligt jobbigt och du kommer att vara helt utmattad osv" Ja jag har ju inte fått barn än men tex Janina säger att allt går jättebra och visst blir man väckt om natten när att mata bebisen osv men det har hittills gått jättebra. Elin hade också samma sak att säga när Alvina var nykläckt. Sen finns det ju dagar och veckor som är väldigt jobbiga men för ingen jag känner har det varit förjävligt i 6 månader (även om jag vet att det finns dem som har det så också). Jag förstår att det är viktigt att vara medveten om att det inte är någon "dans på rosor att få barn" och att det självklart kan vara jättejobbigt ibland, men varför måste vissa männsikor "måla fan på väggen". Alla är vi ju så otroligt olika. Jag kan tex inte säga till mina patienter hur de kommer att uppleva smärtan efter operationen. Jag kan säga att de kommer med störta sannorlikhet att ha ont men sen är det så olika hur man hanterar det. Åh jag blir så galen på att det tydligen ska vara på ett visst sätt eller inte. Detta är en otrolig utmaning men antagligen livets bästa utmaning. Fan tjejer skärp er och tänk efter innan ni ska tala om hur det ska vara och bli för mig eller någon annan. Så vad skönt nu har jag sagt det!

Tänkte avsluta med en bild på mig och magen, tagen i v.33

v.33: Gått på ledighet och stickning för fulla muggar

Åh så skönt, i fredags jobbade jag min sista dag på länge på jobbet. Väldigt skönt men samtidigt lite sorligt också. Denna vecka har dock hittills varit fullspäckad. Sitter i skrivande stund hemma hos min mor i Upplands Väsby. Ska vara i väsby hela veckoslutet då Micke är ute på äventyr i skogen. Som rubriken lyder så håller jag på och lär mig att sticka, just nu håller jag på med en hjälmmössa till lillan i magen. Det går relativt bra, tappar en maska då och då men det går framåt. Någonting måste man ju sysselsätta sig med.

Leona rör sig som bara den inne i magen (vi kallar henne för det nu eftersom hon antagligen kommer att heta det). Men nu är det mer som vågrörelser eftersom hon är så pass stor. Jag tror att hon väger drygt 2 kg och är ca 30 cm lång från huvud tills stjärt. Fattar inte att hon får plats där inne, dessutom eftersom min mage inte är så stor. Har ju sovit relativt bra fram tills nu, vaknar till och ifrån av att jag har lite ont i ryggen och måste vända på mig och för att livmodern trycker på magsäcken. Känns väldigt obehagligt och får en och annan sur uppstötning. Men eftersom jag inte jobbar längre så gör det inte så mycket då jag nästan kan sova när jag vill. Inte för att jag gör det bortsett från att jag tar lite sovmorgon till ca 8-9.

Men om ca 6 veckor beräknas hon vara här, vi längtar så mycket. Vi träffade Johan och Janinas lilla dotter Vilda för första gången i tisdags. Helt ljuvlig var hon även om hon sov hela tiden vi var där men ändå. Hon var så liten och söt och man kunde nästan inte slita blicken i från henne.

Aja nog för denna gång ska snart åka hem till min far.

v.32: putmage och radhusköp!

Åh vad arg jag blir!!! Skrev precis ett långt inlägg och så bara försvann det för att internet valde att strejka. Jaha då är det bara att börja om då. Fast denna gång blir det nog inte lika långt då jag inte orkar ta om precis allting. Fast å andra sidan är jag ju faktiskt rätt bra på att ordbajsa så det kanske inte gör så mycket :).

Hur som haver. Tiden bara försvinner och nu är det bara 8 veckor kvar tills vår lilla tjej beräknas komma ut. Vill inte gå över tiden av flera anledningar varav en är att båda mina föräldrar med respektive ska åka bort en vecka efter barnets BF. De ska dock inte resa tillsammans :P. Men vi får se hur det blir. Pappas chef (som är naturläkare eller vad tusan det heter)hade tipsat honom om ricinolja för att inte gå över tiden. Kan väl tänka mig att testa det för det lär ju inte skada. Min far är ju lite av ett hälso och vitaminfreak så jag är inte så förvånad över att han hade fixat fram tips på detta. Hehe han är söt!

Magen växer och växer och även om jag inte är stor för att vara så långt gången så börjar magen mer och mer se ut som en fotboll :). Sen beror det mycket på vad jag har på mig. Klänningen jag hade i fredags på Riinas inflyttningsfest framhävde verkligen magen men det gjorde ju ingenting. Bortsett från att man inte får dricka rödvin och äta dessertostar så älskar jag att vara gravid. I alla fall just nu eller hittills ska jag väl säga. Känner mig så kvinnlig och det är så mysigt och häftigt att känna barnet där inne. Ja det är det bästa jag gjort :). Micke är söt också och säger till mig mer eller mindre dagligen att jag är söt och fin och att han är så stolt över min mage och lilltjejen där i.

Har varit hos BM i dag och fick veta följande:
BT: 115/65
Vikt: + 7kg sen inskrivningen, vilket jag fick beröm för (men jag räknar på minst plus 11 kg då jag gick upp mycket innan första BM besöket)
Barnets hjärtfrekvens: ca 140 slag/min
SF-mått: 29 cm, förra gången var det 27 cm och jag följer min kurva perfekt.
Att lilltjejen ligger med huvudet nedåt vilket är bra då de runt dessa veckor bör vända sig så. Jag fick även känna det vilket var så häftigt

Sen har vi som sagt köpt ett litet radhus här i Tullinge. Detta gjorde vi för en vecka sen och vi ska flytta in första helgen i augusti. Huset är superfint och totalrenoverat, ca 100 kvm, har två uteplatser, en balkong och en lite gräsmatta. Vi känner oss så himla nöjda och längtar efter att flytta. Vi har inte sålt lägenheten än men det är på gång. Jag har tyvärr inga bilder på det på datorn men det kommer. Däremot har jag lite bilder från i fredags innan vi åkte till festen.






Här lyssnas det på Michael Jacksson, pappas favorit!


Var bara tvungen att visa detta. Så söta kläder som jag köpt på tradera för typ 50 kr totalt :).


Janina och Johan har fått en flicka!

Som rubriken lyder, i går natt (natten till den 25/2) fick de en liten flicka som ska heta Vilda. Har sett kort på underverket på facebook och hon är helt underbar. Pratade även med Janina i dag och allt har gått fint. Lilla Vilda låg och åt när Janina ringde, och Vilda gjorde sådana där söta bebis knorr ljud. Jag var tvungen att gråta en liten skvätt.

Nu längtar jag verkligen efter Leona. Pratar med henne varje dag och nu kan man verkligen känna var i magen hon ligger. För ca 30 min sen låg hon på vänster sida. Lillskuttan är nu 28 cm lång mellan huvud och stjärt. Har även räknat ut att hon borde väga drygt 1600 gram också, vilket är en del och jag fattar inte hur hon får plats i min mage. Dessutom är jag inte så stor heller. Fast magen har växt mycket den senaste veckan. Sen beror det ju på hur hon ligger också, jag tror att hon har legat långt ut de senaste dagarna och då putar magen ut mer. Om ca 2 veckor ska min moster gjuta av min överkropp, det ska bli väldigt skoj. Det är en fin sak att ha kvar sen när bebismagen är borta.

Här är vi i onsdags (dvs i v.31 eller 30+2). Det är så mysigt att ha gravidmage!!!

v.31: går snart på ledighet med min lilla kula

Ja som rubriken lyder jag har fått svar från f-kassan och jag kommer antagligen att gå på havandeskapsledighet from den 7/3 alltså om bara två veckor. Det ska bli väldigt skönt faktiskt i fredags var jag helt slut efter en veckas arbetande. Jag mår som sagt väldigt bra men nu har den där tröttheten (som många pratar om) infunnit sig. Den är inte lika illa som i början av gravditeten men jag behöver sova minst 8 timmar för att må bra, helst mer. Sover jag 9-10 timmar är det ännu bättre. Då är det rätt skönt att inte behöva kombinerat sovande med jobbande för då blir det ju ingen tid kvar. Sen är det ju tungt på mitt jobb vilket jag faktiskt är lite trött på att behöva säga hela tiden för att folk ska förstå. Det känns som om man måste försvara och förklara sig varför man ska sluta jobba hela 2 månader innan förlossningen. Folk får det ibland att framstå som om man är världens latmask. Men jag tänker inte lata mig (bara lite) har massa planer på saker jag ska göra tex sticka, hälsa på mormor och morfar (som på vintern bor i Bromma, annars i syd Norge), vara med Janina och gosa med hennes bebis (som var beräkand till i går men lyser med sin fråvaro, dock hade slemproppen gått i går så snart är den här), träffa Elin och Alvina. Ja det finns massa saker. Ska försöka att röra på mig också även om jag inte gått upp så jättemycket så ser man lite plufsig ut tycker jag. I synnerhet om jag jämför med sommaren och hösten 08 när jag var i bra form. Den vikten jag hade då (hemlig :P) är lite av ett riktmått för mig. Men jag och Janina ska peppa varandra och gå mycket så kommer det nog att gå bara fint. Jag hoppas att vågen ligger på runt 15 kg plus när lillstumpisen kommer ut, målet är under 20 kg. Just nu ligger jag på en ca 10 kg plus om man räknar på den vikt jag trodde att jag hade när jag blev gravid. Vilket är mer än min målvikt. Jaja nog pratat om vikt det finns roligare saker.

Vi hade familjen här i går på födelsedagsfika det var trevligt men lite stojigt som vanligt :). Fick massa fina saker bla presentkort på Polarn och Pyret, stickor, garn och en bok som heter "Sticka till babyn". Har träna på att sticka i går men det är inte det lättaste kan jag säga. Det är svårt att få det jämt, men det är väl en teknik man måste lära sig. Som jag sa till Micke, det kommer nog inte bli något stickat till detta barn men nästa kanske. Jag kommer inte hinna lära mig på 2 månader att sticka något som är så pass fint att jag vill sätta det på henne.

Ja snart är lilla skruttan här bara 9 veckor kvar, det känns helt sjukt men sååå roligt. Just nu tycker jag inte att magen växer så mycket faktiskt. Ser i princip likadan ut nu som på bilderna från v.28. För att vara i v.31 så har jag en liten mage men det är faktiskt skönt. Enda gången den är i vägen är när jag ska böja mig ner i synnerhet för att den trycker på magsäcken och det är inte så skönt. Sen kan den vara lite i vägen när man ska ha sex också, men eftersom den sjunker ihop så mycket när jag ligger på rygg så är det inte ett så stort problem. Min mage är verkligen inte sån som står upp när jag ligger på rygg den blir nästan platt. Det är bara vid naveln och nedåt som den putar som en liten fotboll då (eller kanske mer som en handboll). Jag ser ju inte ner till skrevet iaf vilket dels förklarar ofrisseringen där nere, hehe. Det är inte riktigt 70-tals style ännu men på relativt god väg. Måste nog kanske ta tag i det en gång innan förlossningen iaf för det känns lite ofräscht men eftersom jag inte ser det så tänker jag inte så mycket på det.

v.30: Promenader och födelsedag

Tiden flyger förbi och nu är man plötsligt i v.30, 10 veckor kvar då tills BF. Om jag ska vara ärlig så börjar jag bli lite nervös inför förlossningen nu när det börjar närma sig. Inte så att jag är rädd men jag har mycket tankar kring det och det känns pirrigt. Men något som framför allt ska bli otroligt häftigt det är att få träffa min dotter för första gången. I helgen har jag och Micke kollat på babyskydd (med andra ord bilbarnstol, gisses vilken tid det tog för mig innan jag fattade att det var samma sak :P) det blir nog en Maxi Cosi Carbiofix i grått och rött. Vi har provat ut stolen i bilen och det fungerade bra. Sen köpte vi också lite flickiga kläder till bla i rosa samt ett par tjejiga jeans som var söta. Även om jag inte gillar rosa så måste ju flickebarnet få ha lite sånt. Hon kommer nog få ha en del rött, grönt och kanske gult skulle jag tro.

Ja vad menar jag nu med promenader. Jo vi har en stegtävling via jobbet som jag är med i. Jag är inte den som går längst i mitt lag direkt men jag försöker. Går ca 10 000 steg om dagen iaf. Fast i går blev det inte mycket alls *pinsamt*. Vi för in våra steg på en sida på nätet och jag vet inte riktigt hur jag ska göra med gårdagens steg. Micke gillar ju inte att promenera (hehe är lite lat) så i går åkte vi runt på husvisningar och var på bio det blev inte många steg det. Men i dag är det en ny dag så nu jäklar. Jag ska till min BM kl. 10 och ska gå dit och antagligen hem också. Att bero på husvisningar så har vi väl mer eller mindre bestämt oss för att lägga ner det och istället titta på 4:or och kanske en del radhus. Det blir lite tajt ekonomiskt annars med mamma och pappaledigheter för att man går ner rätt mycket i inkomst om man inte plockar ut f-peng för 7 dagar, och då räcker ju bara dagarna i ett år.

På onsdag är det som sagt min födelsedag, blir 24 bast :). Ganska lagom ålder för en första gångs mamma tycker jag. Inte sådär väldigt ungt (men med stockholmsmått ligger jag långt under snittet) men har en bit kvar till 30. Micke blir ju 27 i mars så för honom är det väl lite "på tiden" :P, som pappa sa. Sen vill man ju ha fler barn, minst ett till i alla fall. Ganska tätt, kanske 2012 eller 13. Vi får väl se.

Åh just det jag har en "kompis" som är gravid, kan inte skriva vem det är eftersom hon inte gått ut med det offentligt. Hon är i v.12. Det är ingen jag står jättenära men iaf jag hoppas på att vi kommer kunna ses när hon är mammaledig. Bebben kommer i augusti. Det är ju aldrig för sent att lära känna varandra ordentligt. Dessutom så är hon verkligen trevlig. Det blir toppen, då har jag iaf två andra mammor i min ålder att umgås med, Janina och denna ännu anonyma blivande mamma :).

Nu måste jag sluta ska ju som sagt till BM snart och mäta mage och så. Tyvärr måste man även väga sig viket jag tycker mindre om :S. Men skitsamma jag skyller på att lillskruttan är knubbig :)!

v.29: mår bra igen och njuter

Just nu älskar jag att vara gravid (inte för att jag inte tyckt om det hittills men ändå). Ryggen gör inte ont längre, sammandragningarna har gett med sig och hos läkaren såg allt bra ut. Magen är så rund och gå och lillflickan (Leona) rör runt där inne för fullt. Jag och Micke bara myser och pratar med henne varje dag, det är sååå mysigt. Hon är liksom med oss hela tiden men vi längtar ju efter att få hålla om henne. Hihi det känns så mysigt att få skriva henne. Att ta reda på könet ångrar jag inte en sekund större delen av graviditeten har vi ju inte vetat. Jag såg att min kära svärmor hade börjat sticka på något fint i rosa till henne när vi var där i går, så gulligt. Ojoj just nu känns det som om allt bara är positivt. Dessutom är jag extra glad då jag sitter och äter en bulle (i smyg) så här på en måndag, hehe. Jag passar på att unna mig lite (men inte för mycket) vill ju inte väga 100 pannor när hon väl kommit ut. Hittills kan jag ju avslöja att jag tror att jag har gått upp 10 kg, vilket varken är mycket eller lite utan normalt. Sen är jag ju ingen spinkis sen innan men men jag känner mig inte tjock alls, på det sättet iaf :P. Men en bulle hit eller dit bryr jag mig för tusan inte om just nu.

Idag börjar stegtävlingen på jobbet, så jag ska ta tillfället i akt och gå ut på promenad med Elin och Alvina. För att göra saken ännu bättre så skiner ju solen (nu iaf). Det är bra med motion, jag ska försöka hoppa in i någon vattengympa grupp också för det verkar så härligt. Dock ska det bli intressant att se hur mina bikinis sitter på mig nu. Jag vill inte behöva ha någon ful mammabaddräkt i typ batik nej, föhoppningsvis kan bikinitrosorna sitta under magen (har ju fortfarande mina vanliga trosor annars så varför inte?). Aja nog om det nu är det dags att ge sig i väg och röra lite på fläsket.


3D ultrajud

I går kom dagen vi väntat länge på, dagen då vi skulle göra 3D ultraljud på tittut kliniken på Östermalm. Det var en fantastiskt upplevelse, det bästa som hänt hittills. Personalen var supertrevliga, vi fick en norsk barnmorska som verkligen verkade gilla sitt jobb (tummen upp för det). Bebisen i magen mådde bara bra och vi fick reda på att vi ska få en flicka. Jag blev ju trotts allt lite förvånad då jag hela tiden trott att Yelverton varit en kille men där fick jag på tafsen. Lill tjejen i magen hade gått upp 233 gram sen förra UL och väger nu 1089 gram. Barnmorskan sa att det var väldigt bra och att hon då gått upp rätt mycket på ganska kort tid. Tyvärr envisades vår lilla dotter med att trycka upp huvudet i moderkakan, vilket hon gjort på de andra ultraljuden också. Trotts BM's försök att få henne att flytta sig så ville hon inte. BM sa "det verkar vara en ganska bestämd person det här". Haha no kidding med tanke på hur envisa jag och Micke är så är det inte konstigt alls. Dessutom (kanske har jag nämt det förut) så gillade Micke att ligga och gosa in nästan i lakarn eller snuttefiltar när han var bebis, lite skoj sådär. Hoppas att vår lilla flicka är lika gosig när hon kommer ut men det tror jag.

Vi tänkte lite över namn i går också (såklart), Leona (men ett n annars blir det tydligen fel :P) har vi ju mer eller mindre bestämt oss för men vi får väl se om hon passar till det. Jag gillar Smilla och Indra också. Indra är ju kanske ett bra andranamn tänkte jag/vi, Indra Leona Thompson. Anna är ju ett släktnamn som jag alltid sagt att min första dotter ska heta så vi får väl klämma in det också sen kanske Micke vill att tösen ska ha ett namn från hans släkt så då går ju Indra bort men jag tycker att det klingar bra med Leona.

Här är underverket, hon är så fin!


V.28: fin mage och höggravid

Från och med v.28 klassas man som höggravid tydligen, jisses. Man går in i den sista och tredje trimestern av graviditeten. När jag säger att det är 3 månader kvar så låter det mycket men med tanke på att man faktiskt är gravid i nästan 10 månader så är det inte alls mycket. Riktigt sådär höggravid, så som jag tolkar ordet känner jag mig nog inte men rätt tjock är man nu. Nu får den gärna sluta växa, nu är den rätt så perfekt faktiskt. Jag kan röra mig relativt fritt (lite jobbigt att vända sig i sängen dock, stönar som en flodhäst :P ibland) och känner mig inte speciellt tung på något sätt. Men större kommer den/jag att bli. Bebisen går nu upp i vikt med 27 gr per dag dvs 189 gr/vecka. Det är en del 189 gr, ja som en liten godispåse (nu menar jag liten, för större än så blir det när jag handlar godis iaf). Jag har fått mycket beröm den senaste veckan för min fina mage, vilket känns superskoj. Då känner man sig fin (även om man tänker på hur man kommer se ut när bebben är ute med löst skinn och allt :S).

På torsdag ska vi som sagt göra 3D ultraljud och då kommer vi förhoppningsvis få reda på om Yelverton är en kille eller tjej. Fast det är ju inte det som är mest spännande utan hur den ser ut där inne. Vi kommer ju få med oss både biler och DVD inspelning. Så här står det om barnet i v.28 på familjeliv.se:

 "Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma. Vad tror du att ditt barn drömmer om?"

Yelverton var vägde ju 856 gr vid ultraljudet för 1.5 vecka sen så den är nog minst uppe i 900 gr nu, vilket är helt normalt, 1000 gram är medelvärde i denna vecka om jag förstått rätt. Tänk att Yelverton väger nästan lika mycket som ett mjölk paket, det är en del ju. Det som är ännu mer fantastikt är att den kommer antagligen att väga det tre dubbla om 12 veckor när den ska ut. Ajaj :P.

Här kommer det lite bilder på Yelverton och mig för det var väl ett tag sen jag la ut bilder, så denna gång blir det många :). 
 

 




Forsatt ryggont och läkarbesök

Jaha, detta blir ett till "gnäll" inlägg, fast jag försöker att vara positiv känner mig lite nere till och ifrån bara. Men det vägs ju upp av Yelverton där inne i synnerhet när den buffar och rumlar runt. Sen får jag ju vara tacksam för att det gått så bra hittills, för sen v.14 ungefär så har jag ju mått väldigt bra. Men detta kom så plötsligt från att må toppen de flesta dagar till att ha skitont bara sådär.

I onsdags morse vaknade jag med ryggvärk och bestämde mig då för att vara hemma från jobbet. Om inte annat för att få vila ut lite grann. Så i onsdag gick jag inte utanför dörren utan slöade hela dagen vilket ledde till att jag på kvällen kände mig superdeppad och inte ett dugg piggare. Ryggvärken hade dock blivit bättre och det var väl egentligen huvudsaken. I går när jag var ledig träffade jag Janina som ska ha sin plutt om 25 dagar (hon är i v.37, 10 veckor före mig så det är lätt att hålla reda på). Vi lunchade i Salem centrum och då kändes det bra, lite ont men ingen fara (det verkar som om lite ont i ryggen är det "normala" tillståndet för mig nu). Sen var det ju skoj att göra något också. Jo just det pratade med min BM i tisdags fm innan jag gick till jobbet och hon bokade en läkartid till mig på onsdag den 3/2. Detta var mest pga av de regelbundna sammandragningar som jag hade i måndags kväll. Har inte haft så många de senaste dygnen, kanske några om dagen men det är ju helt normalt. Däremot så trodde min BM att ryggvärken kan ha samband med sammandragningarna, så hon tyckte oavsett att jag skulle träffa en läkare. Nu känns det väldigt skönt att ha den där tiden även om det känns som om jag "tar resurser från bättre behövande", för på onsdag får jag chansen att prata lite med läkaren om min rygg. Kanske få en remiss till en sjukgymnast eller nått. Det som skulle vara toppen (men inte så troligt) det är att få gå ner i tid på jobbet. Kanske till 75% så att jag verkligen orkar när jag väl är där. I tisdags kväll när jag jobbade var det inte så skoj. Kände mig trött, magen spännde (inte direkta sammandragningar men ja jag vet inte) och ryggen värkte.  På vägen till bilen på kvällen kändes det som om det gjorde ont överallt. Hur som helst är det ju bättre nu men vi får se hur jag kommer att må efter helgen (jobbar långhelg) och sen 3 dagar dvs 6 dagar i rad. Men det ska jag och vår personalassistent på jobbet försöka lösa (pratade med henne idag) för 6 dagar i rad går ju bara inte nu. Orkar knappt med det i vanliga fall.

v.27: ryggont och sammandragningar

Oj vilken negativ klang rubriken hade, aja. Hur som helst så har jag haft ont i ryggen i 2 dagar nu och i går eftermiddag satte det i gång med en massa sammandragningar (en sammandragning är när livmodern spänner sig för att "träna" inför förlossningen, magen blir då hård som en boll). Sammandragningarna gör inte ont med det är lite obehagligt. Däremot gör min rygg ont, som F*n till och ifrån. I söndags em var det riktigt jobbigt, jag och Micke hade varit på ikea och på heron city och jag tror att skorna jag hade på mig inte var bra alls för ryggen. Fick superont, ursch! Det som känns lite jobbigt nu (och var jobbigt i går) är jobbet. Det är tungt att gå dit när man inte riktigt mår bra men inte har riktig anledning att stanna hemma heller. Väntar på att min BM Reneé ska ringa upp så får jag lite råd. Är faktiskt lite bekymrad och det brukar jag ju inte vara. Men nu ska jag sluta gnälla och prata om de trevliga sakerna istället.

Trotts sammandragningar och ryggont var Yelverton vild inne i magen i går (igen :)) fast denna gång var jag på jobbet. Min kollega Mickis lyckades till och med känna en spark när jag satt runt matbordet bredvid henne (sparkarna känns oftast tydligare när jag ligger på rygg). Det var väldigt skoj hon blev jätteglad och sken upp (hon älskar gravidmagar nämligen, vill bli BM precis som jag). Så rackarungen går det ingen nöd på verkar det som.

Micke kom  med ett nytt namnförslag i går också, ett som jag faktiskt också funderat på och det är Douglas. Dock heter ju Lindas grannes mops det, vilket är supergulligt men jag har alltid sagt att om jag skaffar en mops så ska den också heta det. Men hur som helst namnet är både fint och gulligt tycker jag. Kollade upp Douglas på svenskanamn.se och där står det att det är keltiskt (vilket jag verkligen gillar) och att det inte är med på topp 100 listan, vilket jag också tycker är väldigt bra. Vi vill inte att vår unge ska heta samma sak som 4 andra i sin klass. Men den 4/2 får vi se om det är en tänkbar Leonna eller Elvin/Douglas där inne för det är de namn som vi är inne på just nu. Sen kanske ungen kommer ut och inte passar till något av det men iaf. Den dagen, det problemet.


Hårda sparkar

Nu måste jag bara berätta en superhäftig grej. I tisdags kväll när vi lägger oss för att sova får Yelverton fnatt och får in ordentliga sparkar ungefär vid min naveln. Sparkarna är så hårda att magen "flyger upp" säkert 5 cm. Micke hinner se det också då jag utbrister "oj vad händer, jäklar" och lyfter på täcket. Men det bästa var att det inte var bara en spark utan flera stycken på rad som Micke fick chans att känna. Innan har han ju bara känt som små puffar men det här var andra grejer. Vi blev båda eld och lågor och jag hade svårt att hålla mig för skratt för att magen så såg rolig ut och det kändes så häftigt. Visst har jag ju också känt sparkar nu iaf en månads tid men det här var riktigt häftigt ojoj vad den kickade på när inne och vände på sig. Man skulle kunna tro att den dansade. Åh vår lilla vildning till unge, älskar den så otroligt mycket redan nu. Micke sa det också här om sistens "visst är det lite konstigt att man kan älska något så mycket som inte riktigt finns än" Precis på samma sätt som det här med graviditet kan föra ett par längre i från varandra så kan det också vara tvärt om. I början tyckte vi nog båda att det var lite kämpigt, det syntes ju inte och då tror jag att det i synnerhet är overkligt för mannen. Men nu när det är en kula och när vi båda kan känna Yelverton är det en helt annan sak. Man får en helt annan intimitet till varandra på något sätt. Vilket känns väldigt mysigt och det är så skoj att Micke får börja uppleva graviditeten lite mer också. Han var så glad när han känt de där sparkarna och skickade gulliga sms dagen efter. Micke har ju ibland lite svårt att uttrycka sina känslor men ibland får han verkligen till det :).

Här är magen och jag på Lindas examensfest i fredags (dvs v.25)

v.26: BM besök och flyttatankar

I går gick jag som sagt in i v.26. Hann inte skriva då eftersom jag jobbade dag och på kvällen var en fastighetsmäklare här och värderade vår lägenhet. För er som inte hört något om det så är vi ute efter nytt boende. Inte just nu men i sommar/höst och det tar ju sin lilla tid att hitta något osv. Antagligen blir det ett litet hus i Tullinge eller Tumba. Jag drömmer ju om att ha relativt stor tomt gärna med fruktträd, sen måste ju huset var mysigt gärna med en öppen spis eller två, och som sagt inte så stort. Sen ska det ju vara ett hus vi har råd med också såklart. Det är svårt det där med pengar egentligen, jag och Micke tjänar ju hyfsat bra båda två, fast jag är ändå underbetald med tanke på min utbildning (var bara tvungen att skriva det :P). MEN, vi gillar verkligen att shoppa. Kanske inte just kläder och sånt (men det också :P) men heminredning, DVD filmer, kökspryla mm. Sen är vi ofta ute och äter och går på bio (som numera är dyrt ju). Det blir skärpning nu, men som tur är så sparar vi pengar också. Att bero på det köpte vi i förra veckan en barnvagn (med pengar från vårat "bebiskonto") på rea. Det blev en svartröd Crescent Diva (som jag la ut bild på här om veckan). Den är super snygg och smidig att köra (dock inte så bra i snömodd men man kan inte få precis allt). Micke köpte också (för det var han som åkte till butiken och köpte vagnen) en jättefin åkpåse till i svart och röd med fleace i. Nu börjar det bli mer och mer verkligt att det ganska så snart kommer en lite parvel :P. Parveln som för övrigt är en pigg liten sak (det har jag ju nämt förut men iaf). Går kickade den loss rätt högt upp i magen, en bra bit över naveln. Jag har börjat vänja mig vid sparkarna nu fast på ett bra sätt och det är att jag inte tycker att det känns läskigt/obehagligt längre. Det tyckte jag faktiskt lite i början (det kan jag erkänna nu), nu är det i nio fall av tio bara helt fantastiskt och mysigt.

Sen har vi varit hos vår barnmorska Reneé idag. Allt såg jättebra ut. Det var skoj att komma dit igen med tanke på att sist jag var där var i v.12. Såhär såg mina provsvar ut:

  • Venöst Hb-värde (blodvärde): 128 (vilket är väldigt bra för att vara gravid)
  • Venöst b-glukos: 6.0 (icke fastevärde)
  • Blodtryck: 125/65 mmHg (jippie, lägre än förra gången)
  • SF-mått (livmoderns storlek): 23 cm (helt normalt och något under medelvärde för svenska kvinnor)
  • Barnets hjärtfrekvens: ca 130 slag/min (normalt är mellan 120-150)
  • Rent urinprov (alltså inget utslag för bakterier eller liknande)

Det var så mysigt att i synnerhet få höra Yelvertons hjärtslag. När Reneé skulle lyssna med dopplern så busade den där inne och ville inte ligga still. Hon sa "vilken liten buse". Jag är nästan helt säker på att den kommer att vara busig och obstinat när den har kommit ut också. Busunge! Sen är det SÅ skönt att jag inte längre är ett dugg stickrädd, det känns ju knappt när de tar prov (iof är jag lättstucken men ändå).

Ja nu får det vara slutsnackat för denna gång.

 


v.25: urinträngningar och ligamentsmärtor

V.25 (24+0) tänk av tiden går, det är faktiskt helt otroligt. Om ca 1 vecka ska jag till BM och mäta mage, lyssna på bebbens hjärtljud, ta blodvärde (hb) och lite annat. Det ska bli intressant i synnerhet de två först nämnda.

I helgen har jag och Micke haft mycket för oss: jag har klippt och färgat håret, vi har titta på vagn och bestämt oss för en Crescent Diva och varit på visning av två radhus (vi har bara tittat vi ska inte köpa). Här kommer två bilder på mitt nya hår (som jag bara måste visa upp :P). Jag ser ju dum ut som vanligt men håret är snyggt.
  

Jag är helnöjd då jag var så trött på mitt "tant page". Hade ju för tusan inte varit hos frissan sen i juli eller nått. Ojoj. Jag kan ju passa på att berätta att min frisör sa att det för det första är totalt ofarligt att färga håret under en graviditet och att myten om att det kan bli konstiga färger inte stämmer. Det man dock ska vara försiktig med är blekning av utväxt eller av hela håret. Det kan bli konstigt eftersom verkningstiderna inte stämmer på gravida. Så om någon gravid som är sugen på att piffa upp håret läser detta så är det inga problem enl min frisör Sanna.

Jaja nu till bebben. Ja det har väl inte hänt sådär extremt mycket sen jag skrev förra gången. Den växer såklart och lever sparkar runt där inne. Däremot så upplever jag att jag fått sämre flås (ganska stor skillnad mot ett par veckor sen), får urinträningar då och då och har ligamentsmärtor när jag går lite längre sträckor. Urinträngingarna tror jag dels beror på att jag kanske har en urinvägsinfektion (jag ska kolla med en urinsticka i dag på jobbet). Jag kanske bara kort skall förklara vad ligmentsmärtor är för er som inte hört talas om det. Utdrag från boken "Gravid, vecka för vecka": "Livmodern är fäst i två ligament, ett slags band som håller den på plats i bäckenet. Dessa ligament ska sträckas ut i takt med att livmodern växer, och vid den här tidpunkten kan det göra ganska ont (utdraget är från v.18)Det känns som en smärta i ljumsken eller i sidan. Smärtan kan komma plötsligt, ofta i samband med att man rör sig." Ja det är ganska obehagligt faktiskt känns lite som håll fast det inte sitter i magen utan mer i ljumskarna. Men dessa små krämpor är egentligen ingenting jämfört med ex foglossning. Så det är bara att inse faktum att man är lyckligt lottad.


3D ultraljud

Jippie i förrgår bokade jag tid för 3D ultraljud på tittut ultraljudsklinik inne i stan. Vi ska dit den 4/2 alltså när vi är i v.28. De rekomenderade nämligen att man skulle vara mellan v.25 och 28 för att kunna se bäst samt hela bebisen. Dock är denna upplevelse ganska kostsam men det får det vara värt. Vi får inte bara med oss bilder därifrån utan även en 30 min DVD med inspelning från undersökningen. Sen har Micke och jag även beslutat att vi då ska försöka få reda på om Yelverton är en liten pojk eller om den har snippa :P. Vi (mest jag) har kommit underfunn med att vi är för nyfiken för att vänta ända till den behagar komma ut. Men jag har då gått ca 2/3 av graviditeten utan att veta vad det är för något där inne (bortsett från en bebis då, såklart :P).

Att bero på förra bilden med uber putet så är det ju så att magen ser lite olika ut från dag till dag beroende på hur barnet ligger (och hur mycket och vad jag ätit, hehe). Sen syns det ju mer utan kläder. I början syns det ju enbart utan kläder och inget med kläder (ja möjligtvis att man såg lite fet ut då :P). Sen beror det ju på vad man har på sig också. Mammakläder har en (mysig) förmåga att få magen att komma fram lite.

I dag är jag ledig och har inte gjort så mycket annat än sovit. Jag har ju jobbar två nätter i rad nu och ställde om dygnet i går. Dagen efter att man ställt om brukar man vara supertrött vilket jag inte orkade med. Så därför sov jag till ca 11.30 i dag. SÅ skönt. Lite senare i dag ska jag träffa Janina. Helt sjukt att deras bebbe kommer om 6 veckor. Det ska bli så spännande. I och med detta börjar det sakta gå upp för mig att vår älskling också kommer om inte allt för lång tid. Vi håller på att längta ihjäl oss men "den som väntar på något gott" (hm,  deja vu undra om jag skrivit precis denna rad tidigare i bloggen).  

I helgen ska jag dels klippa, färga och slinga håret. Ja man kan det när man är gravid, dock kan håret reagera annorlunda på färgen, vi får se jag kanske får en väldigt lustig hårfärg. Men allt är bättre än nu, fy vad fult det är, ca 5 cm utväxt (ja jag ser den tydligt iaf) och nästintill "tantfrissyr" nej det håller inte. Efter klippningen ska vi titta på barnvagn. Jag kanske har nämt det förr men Crescent diva är en favorit som vi hoppas kunna få provköra mm i helgen. Den finns även i svart och rött vilket jag tycker är jättesnyggt. Har vi tur kan vi komma över en ny sådan för strax under 5000 kr (den brukar kosta 6500 kr). Vi får se vad det blir hittills har jag inte sett någon begagnad på blocket eller så, tyvärr. Bara för att vara lite små nördig så lägger jag upp en bild på den tänkte jag.

Avslutningsvis så kommer det lite bilder på magen. Det är ingen jätteskillnad från förra veckan direkt med iaf.

 


v.24: Vild bebis och arbetsnamn

Nytt år, nya händelser och beslut och också året jag blir mamma och Micke blir pappa. Vilket känns helt fantastiskt och underbart men lite nervöst såklart. Vi har passat på att handla lite bebiskläder på mellandagsrea:n, supermysigt. På annandagen köpte Micke sitt första bebisplagg, en vit mysdress till bebisen. Han såg så stolt ut när han betalade den i kassan. Supergulligt!

Sen är det då slut på julledigheten. Det har varit så skönt jag har enbart jobbar mellandagarna bortsett från de röda dagarna (dvs mån-ons). Det har varit så skönt att få sova ut lite och göra trevlig saker, såsom att titta på film och gå ut på vinterpromenad (var ute i 2 timmar i går på djurgården med Mickes päron). From i dag sätter det i gång igen dock ska jag jobba natt i natt vilket gör att jag om ca 1 timme ska försöka gå och sussa (vilket jag tror inte blir några problem :P).

Nu till det mest intressanta bebisen. Den har from i går den 3/1 2010 har den ett arbetsnamn, nämligen Yelverton. Jag köpte en bebistidning i går när vi har och handlade och där var det en lite parvel (kille då) som hette Yelverton. Vilket verkligen är ett gulligt namn men det känns lite "overkill" att döpa sin unge till det men det fungerar utmärkt som arbetsnamn till magen. Kanske slutar det med att det blir ett mellannamn, vem vet. Min kompis Camillas son Andy hette ju "Leffe" i magen och han heter det i mellannamn nu, lite roligt tycker jag. Angående namn så tycker vi att det är väldigt svårt. Vi har väl mer eller mindre "bestämt" oss för att Leonna är ett fint och bra nann om det skulle visa sig vara en tös. Killnamn är lite svårare, men Zack får jag nog glömma eftersom det tydligen förknippas med hundar :P (fast jag gillar det ändå haha). Däremot pratade vi igen om Elvin och det gillar vi båda två. Det ska ju vara ett namn som inte är fär ovanligt eller konstigt hehe tex Yelverton. Om någon hittar något ovanligt men fint namn så får vi gärna hojta till.

I går kväll hände en till häftig grej det var att jag och Micke låg och tittade på magen (jag låg på rygg) precis innan vi skulle somna. Det är nämligen så att Yelverton i princip alltid lever rövare då. Både jag och Micke såg magen röra sig när bebisen rörde/sparkade där inne. Inte så mycket men det syntes. Det var verkligen en upplevelse men det såg ju lite mysko ut, tänk bara hur knäppt det kommer se ut sen när den är ännu större. I går pratade vi också om hurvida vi ska fråga efter könet på ul som vi ska göra den 22/1. Vi är ju egentligen inte där för vår egen skull utan i forskningssyfte så just därför skulle jag tycka att det skulle kännas lite pinsamt att fråga vad barnet har mellan benen men jag är SÅÅÅ NYFIKEN! Samtidigt så spelar det ju ingen roll men aahhh det är så svårt at bestämma sig. Micke känner lite samma sak, han är inte lika ivrig som jag att få reda på om det är en tös eller pojk men han är nog rätt nyfiken han också.

Som jag har skrivit tidigare: jag måste börja skriva lite oftare ibland händer det så mycket på en vecka att vardera inlägg nästan blir en roman (hehe eller iaf en novel). Här nedan kommer ett par bilder som Micke tog i för ett par tre dagar sen (alltså i v.23), och för er som undrar: ja jag är naken och står i duschen men några intima detaljer tänker jag inte bjuda på iaf :P.

                


Här är en bild från v. 20 som jag tror inte kom med då så jag lägger upp den nu.


v.23: Snart ett nytt år och nu kan man känna sparkarna utanpå.

Jaha då var julen förbi. Fast som min mammas kompis Birgit sa "julen är inte riktigt över för mig förrän nyår har varit" och så är det nog. Jag fick många fina julklappar bla en råsaftscentrifug och i går testade jag den för första gången genom att pressa granny smith äpplen i den åhhh det blev så gott. Superbra!

Som sagt i dag går bebben in i v.23 och magen växer så att det knakar (nya bilder kommer inom kort). Magen är betydligt mer putig nu än tidigare. Det går även att se den skillnaden som nu har blivit ännu större om man jämför bilderna från v. 20 med v.21. Det är verkligen supermysigt att det syns genom kläderna nu. Det känns dock lite konstigt att magen ska växa i antagligen hela 17 veckor till. Men som många säger så har magen vissa tillväxt perioder, det har jag iof redan lagt märke till. Mellan v.19 och v.21 hände det jättemycket som sagt. Helt plötsligt blev magen riktigt putig.

Såhär står det i gravid.se graviditetskalender om just v.23:
 "Ditt barn är ca 20cm långt mellan huvud och stjärt och vikten omkring 600g. För varje dag som går ser kroppen mer proportionerlig ut. Barnet börjar se ut som en fullgången bebis, men fortfarande kan man urskilja skelett och organ genom huden. Innerörats ben har hårdnat och då hörseln blivit skarpare kan barnet särskilja olika ljud, såväl inifrån som utanför din kropp. Tänk dig hur bullrig din kropp är. Magen bubblar, hjärtat bankar och blodet forsar. Ditt barn kommer att känna igen din röst på tonläge och rytm när det föds. Prata gärna med det så mycket du kan redan nu. Då forskning visat att barnet i magen lättare uppfattar djupa manliga röster än höga kvinnliga, är det lika viktigt att pappan pratar mycket med det ofödda barnet. Det kan mycket väl hända att du får en spark till svar och du stimulerar även nervsystemets utveckling."

Både jag och Micke pratar mycket med bebisen och längtar som tokar efter den. Jag drömde i går natt att den var här. Den var kanske 6 månader och såklart så var det en kille :P. Det var så mysigt när man drömmer såndant och då längtar man ju bara ännu mer (fast det är ju bra iof). För en vecka sen i v.22 så kände Micke för första gången sparkar utanpå min mage. Superhäftigt även om han bara kände lite grann. Jag tyckte dock att den verkligen levde rövare där inne men jag känner ju både utanpå och innuti. För det mesta är barnets sparkar/rörelser mysiga men ibland är det lite obehagligt faktiskt eller snarare det känns väldigt konstigt. Som jag tror att jag sagt förut det känns som om man har en alien i magen.

Nej nu måste jag städa och laga lite lunch.

v.22: snart är det jul

"Dan före dan före dan före doppare dan", ja snart är det jul helt otroligt. För mig har jul varit en sån där målstolpe på något sätt i graviditeten eftersom jag tänkt mycket på hur stor mage jag kommer att ha då, hur jag kommer att må osv. Julen har varit någonslags mittpunkt för min graviditet och det är det ju i princip också efter som jag gått lite drygt halva tiden nu. Sen är det mycket att se fram emot: Ul den 22/1, min och mammas födelsedag 17 resp 18/2 och Mickes födelsedag den 23/3, sen är det inte långt kvar tills den lille rackaren förhoppningsvis kommer ut. Sen blir det ju en hel del täta besök hos min BM Réene också vilket ska bli spännande för hon kommer att mäta livmodern (Såkallat SF=symfysfondus mått) och lyssna på barnets hjärtljud. Läste förresten i en bok nyligen att from v.22 kallas barnet i min mage för barn inte för foster (men den medicinska termen är fortfarande foster). Gulligt tycker jag. En annan målstolpe som snart kommer att infinna sig är v.25 för då klarar sig de flesta barn om det skulle födas (om de inte har missbildningar).

Här är lite info om barnet i v.22: "Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 500g. Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Barnets ytteröra är nu nästan fullt utvecklat och barnet kan börja höra ljud. De ljud som barnet främst hör är mammans röst, tarm och hjärtljud"

Jag skrev ju ett inlägg bara för några dagar sedan så det har inte hänt några större saker sen dess. Även om det på ett sätt är långt kvar tills barnet kommer så är det på ett annat sätt inte det. Bara se hur fort den här hösten har gått, det är helt otroligt. Den närmaste månaden har bara försvunnit känns det som. Jag och Micke har insett att vi snart på allvar måste börja titta efter en lämplig barnvagn. En vagn som vi båda gillar är Crescent Diva i svart och rött. Men först ska det provköras osv. Sen får vi se om det blir en ny eller begagnad.

Nej nu är det slut snackat jag ska i väg och handla julmat och träffa Elin och Alvina.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0