31 januari: Min sista dag som mammaledig
Som rubriken lyder så är detta min sista dag som mammaledig. Micke jobbar halvdag i dag och kommer hem om dryga timmen. Leona sov till kl.7.45 i morse jippie! Hon var rätt trött så jag skulle tro att hon vaknar vid 6 tiden i morgon bitti, men då är jag på väg till jobbet. Men hur som helst är det ju skönt att hon ibland sover lite längre. Men det som är det allra bästa är att hon sover bra på nätterna hon vaknar till någon gång men då brukar hon antingen somna om helt själv eller så får någon av oss gå upp och ge henne nappen.
I lördags var jag och Micke på fest hos Pia och Thomas i Märsta. Leonas mormor var barnvakt åt henne för första gången och det gick jättebra. Mamma sa: "hon är ju så himla lätt att ha att göra med" och ja det är hon. Hon brås på sin far (haha). Men det är faktiskt ett faktum att hon är väldigt lik Micke. Både till utseendet och framför allt är de lika som personer. Leona är en bestämd men väldigt snäll och tålmodig dam, det sistnämnda är inte direkt en av mina dygder. Jag har tålamod med vissa saker men långt ifrån allt.
Det som däremot slog mig (åter igen) när vi var på festen var hur mycket jag uppskattar min tillvaro som mamma. Jag älskar verkligen att vi är en familj nu och är så glad åt vårt fina radhus. Det är klart att det är toppen att få gå på fest ibland men i jämförelse med att få komma hem till ett underbart litet barn (och man) så faller festandet väldigt pladask. Det är klart att det finns mycket man kan göra när man inte har barn som är fantastiskt också MEN jag anser att mitt liv blivit så mycket bättre och rikare sen vi fick Leona.
I går var vi ute och gick vid Lida naturresarvat med våra kära grannar. Vi hade med oss kaffetermos och fika och det var verkligen supermysigt. Jag älskar verkligen att åka på utflykter.
Jag får försöka ta mig tid att uppdatera bloggen om ett par dagar och berätta hur det känns att börja jobba heltid igen.
25 januari: Det där med sovtider
Leona har tyvärr inte så regelbundna sovtider under dagen. Däremot somnar hon nästan alltid för natten mellan 19 och 20. Jag har suttit och funderat över det där och många experter hävdar ju att barn mår bra av regelbundna rutiner. Det är även lättare att få till mattiderna bra om man "vet" när barnet brukar vilja sova. Jag tror att det egentligen räcker för Leona att sova 2 gånger på dagtid om hon sover ca en timme varje gång. I går var det så och då anpassade jag min dag efter det och det gick hur bra som helst. Jag vet inte om det var en tillfällighet men Leona somnade på en gång när vi la henne vid 19 tiden, fick sitt kvällsmål vid 22 och sen sov hon hela natten till 6.45 i morse. Hur skönt som helst. Visst, vissa nätter sover barn sämre pga av olika orsaker men jag tror faktiskt att har man bra sovrutiner under dagen så underlättar det nattsömnen. Ja det underlättar allt nästan. Man måste planera lite bara. Det enda som kan bli jobbigt är om vi ska åka någonstans då hon ofta somnar i bilen för att sen lätt vakna när man stannar. Detta leder ju till att hon bara får sova korta stunder då.
Om en vecka börjar jag jobba. Fram till i dag har jag mestadels tyckt att det ska bli skönt men nu helt plötsligt infinner sig ångesten. HJÄLP! Vad jag kommer att sakna Leona om dagarna. Jobba heltid, ojoj! Men som sagt dessa tankar är inte konstiga på något sätt jag blev bara lite överrumplad. Men det är klart att lite ångest ska man kanske ha när man inte längre får vara med sin ögonsten hela dagarna.
22 januari: Gladunge!
Just nu är Leonas gudfar Christian här på besök och sitter och leker med Leona på golvet.
Det syns inte på bilden men Leona har en Scania napp som hon fått av sin gudfar (han jobbar på Scania). Just nu hör jag hur hon skrattar högt åt Christian. Underbara unge!
I natt har jag sovit hela 10 timmar det var extremt länge sen jag sov så länge. Micke tog hand om Leona och jag behövde verkligen sova ut. Det var så skönt. I dag har vi haft Maria här på besök. Maria är en barndomsvän till mig.
Nej nu måste jag fixa lite middag.
Mina älsklingar (haha fast Micke ser inte vidare glad ut)!
17 Januari: If something works then stick to it, god damn it!
I morse sov Leona till 6.45 och sist hon åt då var kl. 23 i går kväll. Det är så man vill att det ska vara. Jag tycker att det är rätt lagom med 7-8 h mellan det sista målet på kvällen och det första på morgonen. Fast detta är ju också en SVÅR fråga. Jag menar om hon nu verkligen vill ha mat på natten då? Är det för att hon i perioder behöver det eller för att jag ger henne för lättvindigt om jag tror att hon är hungrig? AAAhhhh jag blir galen. Tur att Micke ska ta över snart, det börjar bli överhettning i min hjärna. Jag behöver tänka på annat än mattider, blöjbyten och sovrutiner. Jag älskar ju min dotter över allt annat på jorden men jag beundrar ändå de mammor som är hemma med sina barn länge. Jag skulle bli/är på god väg att bli lite knäpp eller knäppare kanske det heter.
Du är mitt hjärtas ljus Leona!
16 januari: Tvärt om istället
Jag tror faktiskt att hon också mått lite dåligt under veckan (då jag och Micke varit sjuka) och det kan nog vara en anledning till att hon varit så himla gnällig. Men nu är hon sitt vanliga glada jag i gen (tack och lov) lagom till att jag ska jobba två nätter. Samtidigt så vet jag att det uppenbarligen är så hon funkar, hon är oftast glad och okomplicerad men rätt vad det är så händer det något och hon blir lite gnällig och sover dåligt i ungeför en vecka. Det är dock väldigt skönt att hon större delen av tiden är jätteglad och snäll. Men som sagt ibland är det jobbigt och man blir väääldigt trött men det är det värt 100 gånger om!
15 januari: Tidiga mornar och inlindning.
Jag hoppas innerligt på att detta är en övergångsperiod (vilket jag tror) för just nu sover hon väldigt dåligt som sagt (undra hur många gånger den senaste veckan som jag klagat över detta på blogen?). MEN nu här på morgonen har hon varit jätteduktig faktiskt. Hon vaknade 6.15 men jag märkte ganska snart att hon var trött. Så jag la henne i sängen strax efter 7 inlindad i en filt (som Riinas mamma gjort förövrigt, TACK Ninnu) dock kunde hon röra armarna. Sen har hon legat i sin säng och pratat och gosat med sina snuttefiltar och nu aldeles nyss så somnade hon. Hon har inte skrikit nästan någonting. Jag är förstummad speciellt eftersom när hon var uppe mellan 6 och 7 så var hon rätt gnällig.
Det där med filten har jag fått ifrån Frejas blogg som jag följer (http://stocktownstories.blogg.se), älskar hennes blogg. Hon skrev nyligen att hon lindar in sin 6 månader gamla son i en filt och då somnar han direkt. Jag tänkte att det kan vara värt att pröva. Jag vet inte hur hon lindar in honom dock. Men detta kanske bara var en engångsföretelse för Leona vi får väl se, ska testa igen. Men jag vet att jag har läst någonstans att bebisar blir lugna av att bli inlindade men jag trode mer att det gällde nyfödingar (älskar det ordet, by the way). Aja om jag är lite smart nu så kryper jag ner bredvid Micke och sover lite. Men det är ju så typiskt för jag har precis vaknat till nu.
14 januari: Glad unge och piggare mamma
I dag verkar det i alla fall vara en mycket bättre dag både för mig och tösa mi. Micke tog hand om Leona i natt och jag gick och la mig redan vid 21.45 och pluggade in öronproppar (tacka gud för öronproppar). Leona vaknade till endast två gånger i natt och vaknade för dagen vid 6.20. Bara för ett par veckor sedan sov busungen till 7.30 ibland 8.00 men inte nu nejnej. Så i dag känner jag mig med andra ord relativt pigg efter en god natts sömn. Leona är också mycket gladare i dag och är med andra ord sitt vanliga jag (skönt).
Här är lillbuset. Ställa sig upp emot soffbordet är en favoritsyssla just nu.
13 januari: så trött att jag gråter
Micke som är sjuk (han åkte på samma som jag hade typ) var precis upp och gav lite uppmuntrande ord. Det är tur att vi har varandra. Vet inte vad jag skulle göra utan honom. Sen ett några veckor tillbaka så tycker jag nog att denna period hittills absolut har varit den mest jobbiga sen Leona föddes. Kanske är det också för att jag börjar bli lite "less" på hemmalivet och vill tillbaka till jobbet. Men sen är hon SÅ mycker mer krävande nu också, på gott och ont. Men som jag sa till Micke det positiva är att hon vaknar ju inte och gallskriker på nätterna utan hon är relativt lugn och snäll.
Det märks också att Leona har separationsångest. Hon är i den åldern nu också. Hon har helt enkelt upptäckt att jag och Micke kan försvinna. I synnerhet har hon under de senaste dagarna varit lite mammig (för andra gången i sitt liv, hon hade ju en period också när hon var ca 4 månader).
Nej nu gnäller hon och vill pilla på datorn måste sluta. Behövde bara skriva av mig lite.
12 januari: Leonas första (andra) ord
I dag ska vi till BVC och väga och mäta vi får se vad det visar. Jag tror att hon kanske kan var uppe i 9 kg, helt ärligt kommer jag inte i håg hur lång hon var förra gången men hon har nog växt en del på längden också.
Min lilla tjej börjar också lära sig prata. Nu säger hon: titta (klart och tydligt), pappa (det har hon ju visserligen sagt i en månad) och dä (som betyder där). Gulligast är det när hon säger Titta dä. Det är dock svårt att veta hur mycket hon egentligen förstår av det hon säger. Men i morse när hon kröp runt i vår säng så vänder hon sig mot Mickes sida av sängen (han är dock inte där utan på jobbet) och säger pappa. Supergulligt! Mamma säger hon bara när hon gråter mellan tårarna fast det kanske är mer som en klagovisa "maaammmaaammmaa". Ja hon är nog pappas tjej ändå :).
11 januari: Magsjuka och kramgo Leona
De senaste dagarna har Leona varit lite små kinkig och väldigt kontakt sökande. Hon vill helst sitta när oss eller i vår famn. Även om gnället är lite jobbigt så är det rätt mysigt att hon vill vara nära för hon brukar ju inte vara riktigt så.
8 januari: Bilder från helgen
Leonas morfar sa vi flertalet tillfällen hur söt och fin han tycker att Leona är och det är ju såklart jättekul för oss att höra. Han busade också en hel del med henne.
Det är alltid trevligt med familjemys.
Nu måste jag sluta skriva för jag ska åka och jobba. Tänkte bara avsluta med en bild på min två älsklingar. Leona tycker att det är väldigt intressant att hjälpa pappa att titta i lådor.
4 januari: Leona blir 8 månader och får en till tand
I dag blir hon 8 månader. Tiden bara flyger förbi, jag kan inte förstå att vårt lilla knyte blivit så stor. Dessutom håller med stormsteg på att lära sig att gå. Hon är rätt kavat den där lilla och klättar som sagt på allt. Även om hon är modig så har hon faktiskt bra koll på kroppen och ta emot sig (oftast) när hon faller eller när hon ska gå ner från något. Lite då och då behöver hon lite hjälp men "säger oftast till" då genom att pipa uppfodrande och titta på mig eller Micke. Det är klart att alla föräldrar vill tro att de har ett försigkommet barn och det tror ju såklart vi också, eller rättare sagt vi vet att hon är smart :).
Efter lunch får vi besök utav Jeanette med sina tvillingar David och Julia samt av Jenny och Emil. Vi har setts flera gånger förut och vi har lärt känna varandra via föräldragruppen på BVC. Vi brukar som regel inte ses allihopa på samma gång men det ska bli riktigt skoj. Silvia och Victor var såklart också inbjudna men de kunde inte i dag. Sist vi sågs var det ingen av de andra barnen som kröp eller rullade fram men vi får se vad som hänt under den senaste tiden. Det var ett tag sen vi träffade Janina och Vilda (en månad ungefär skulle jag tro) för jag ammade fortfarande då. Nu tror jag att Vilda och Leona kan ha lite skoj ihop eftersom de båda kryper (Vilda går nästan men i alla fall). Jag hoppas att vi får tid att träffa dem snart men i helgen som kommer så ska jag jobba 3 st nattpass. Micke kommer att bli långledig då det är trettondagjul och han är därmed ledig torsdag och fredag denna vecka och sen pappaledig i början på nästa vecka.
Nej nu är lillskruttan trött och lite gnällig, men hon lär ju inte vilja sova men vi gör ett försök.
1 januari: nytt år och lilltjejen som inte vill sova
I dag har jag varit lite trött inte för att jag på något sett är bakis men jag har en trött period just nu. Kanske beror detta på att Leona har så otroligt svårt att komma till ro när hon ska somna i alla fall på kvällarna. Det har varit så i nästan en vecka nu. Men det är nog dels en fas Leona går igenom och sen så har det ju varit mycket nu i julhelgen och så. Silvia säger att hon har lite samma problem med Victor men då är det att han främst inte vill sova på dagtid. Visst vi har ju varit ganska så bortskämda när det gäller Leonas sovrutiner i alla fall när det gäller att hon har haft lätt för att somna. Hon hade ju en period när hon vaknade varannan timme för att äta och ibland var hon också vaken 1-2 timmar på natten. Att hon är vaken nattetid händer i princip inte länge men hon kan vakna på morgontimmarna och vilja ha välling ibland men det är ju helt OK (fast man blir trött dagen efter ändå pga avbruten sömn). I dag så sov lilltjejen till kl.9 (men hon har somnat sent flera kvällar i rad nu som senast kl.22) och har utan större problem sovit två gånger under dagen. Båda gångerna har vi dock blivit tvunga att väcka henne. Den första gången hade sovit i 2 h och den andra gången somnade hon så sent som kl.16 och jag har kommit underfunn med att om hon sover länge på em blir det svårt att natta henne på kvällen sen. Det råder delade meningar när det kommer till om man ska väcka små barn när de sover men jag hävdar att man även där får gå på magkänsla och att man inte kan dra alla barn över en kamm. Jag tror inte att varken Leona eller vi mår bra av att hon sover jättelänge på em för att sedan vara vaken till 22 på kvällen. Som jag nyss sa till Micke så är vår egentid på kvällarna guld värld för att resten av dygnet kunna vara en bra förälder.
Det som också gör att det är svårt att få Leona att somna nu är för att hon ställer sig upp i spjälsängen och då kan hon ju inte komma till ro direkt. Så då får man gå in och lugnt lägga ner henne i sängen igen. Det gäller också att inte stå där inne och buffa och hålla på för mycket med henne för då kan hon inte sova av den anledningen. Utan man får lämna henne ensam en stund och då kanske hon somnar. MEN vi lämnar henne inte ensam om hon skriker eller gråter. Gny lite ja det är ingenfara. Jag är ändå av den åsikten att småbarn inte ska behöva gråta sig till sömns. Det är därför jag inte gillar 5 minuters metoden, visst om det bara handlade om att lämna barnet gråtande i 5 min ja då kanske (det var så jag trodde att det var förut och det var så vi gjorde med Leona när hon var mindre). Men (om jag förstått rätt) så kan 5MM innebära att barnet helt enkelt lämnas att "gråta sig till sömns" men att man tittar till barnet var 5:e minut. Alla tolkar säkert detta på olika sätt och vissa barn kanske inte "gråter sig till sömn" då de kanske somnar inom 5 min eller kanske ännu kortare tid. Som jag sa det gjorde ju Leona förut. Det tog oftast ca 3-5 min för henne att somna men jag lämnade henne aldrig om hon skrek eller grät högt.
Jag vet att jag nyligen skrivit om detta men det är intressant tycker jag och självfallet så är det upp till var och en hur man gör med just sitt barn. Vi kör ju någonslags blandning av 5MM och Anna Wahlgrens metod med andra ord vår egen metod men med lite inspiration från andra håll.
Nu sover i alla fall Leona sen en ca en halvtimme tillbaka vilket är ganska lagom tid tycker jag (att somna vid 20 snåret). Nu ska jag och Micke ha egentid med lite filmtittande.
31 december: året som gått
Då börjar vi:
Nyårsafton 2009
Detta firades hos Pia och Thomas i Märsta. Jag hade en fin lite gravidbula och hade bortsett från gravidstrumpbyxor vanliga kläder på mig. Dock hade kjolen resår i midjan och satt under magen (jag kanske lägger upp bilder i efterhand). Vi hade ett väldigt trevligt nyår med lite dans och lite fyverkeriskjutande. Vid självaste tolvslaget stod vi utanför Pia och Thomas lägenhetshus på en parkering och skjöt raketer. Jag minns att jag tänkte "det här året kommer nog att bli mitt bästa hittills för i år får vi vår bebis (som i då inte visste var en liten tjej)". Tänk vad rätt jag hade. Vilket år detta har varit.
Vintern 2010
Jag jobbade fram till och med den 7 mars (om jag inte minns fel). Innan jag gick på ledighet var jag med i en stegtävling på jobbet. Jag lyckades inte varje dag komma upp i 10.000 steg men nästan. Jag tror att mitt snitt låg på 8500 eller nått sånt. Det tycker jag inte är illa för en höggravid kvinna. Jag tror att det var mycket tackvare detta som jag "bara" gick upp ca 10 kg under graviditeten. Innan jag gick på havandeskapsledighet var jag väääldigt trött för det var mycket på jobbet och man sover ju sämre i slutet av graviditeten. Efter att jag gått på ledighet fortsatte jag att gå lite promenader, jag lärde mig att sticka, fixade i ordning hemma inför Leonas ankomst (dvs satt och köpte kläder till henne på tradera mm).
Våren 2010
Vi sålde vår (Micke lägenhet) precis innan påsk och innan vi kom så långt så var det en helt del att ordna med. Vi fick röja och städa som tusan innan lägenheten skulle fotas. Jag hade såååå ont i mina fötter men fick en välförtjänt fotmassage av Micke efter att vi städat och röjt hela lägenheten. Det var tur att jag var så pigg som jag var och inte så stor för annars hade Micke fått fixa det mesta själv. I påskhelgen köpte vi vår systemkamera och påskafton firades hemma hos min pappa. Vi har mycket bilder från detta men de ligger som sagt inte på denna dator.
Valborgsmässoafton firades hemma hos Mickes föräldrar och vi gick och tittade på en brasa uppe på Tullingeberg.
Obsevera att jag har min vanliga regnjacka uppknäppt över magen.
De sista två veckorna innan Leona kom började jag bli riktigt rastlös. Som tur var gick jag i princip inte över tiden alls. Hon var ju beräknad att födas sen 2 maj och kom den 4 maj. Här är en bild på magen i v.39 (två veckor innan hon kom alltså)
4 maj 2010
Jag har tidigare skrivit en förlossningsberättelse men jag skriver en till (kortfattad).
Värkarna startade i form av små sammandragningar (som mensvärk typ) runt 4 tiden den 3 maj. Leona föddes den 4 maj 03.58 på KS i Huddinge. Hela dagen den 3 maj var jag hemma ensam och tittade på TV och stickade lite. Värkarna kom regelbundet men gjorde inte jätteont. Det var först vid 17 tiden på eftermiddagen som de började kännas lite. Vi åkte in till förlossningen en första gång vid 18.30 tiden då min värkar kom med 5-10 min mellanrum. Då var jag bara öppen 1 cm, vattnet eller slemproppen hade inte gått så vi blev hemskickade. Sen kämpade vi på där hemma. Det gjorde rätt ont då (detta var det jobbigaste med hela förlossningen). Vi åkte in igen vid 00.30. Väl inne på förlossningen konstaterades det att jag var öppen 5 cm. Vi fick komma in på ett rum och jag fick lustgas (som var toppen), de tog öven hål på fosterhinnorna så att vattnet gick. Med hjälp av lustgasen fick hade jag nu inte längre ont mellan värkarna (som jag hade hemma) och det var så skönt. När klockan blivit 03.40 fick jag börja krysta och 03.58 var hon ute.
Mellan krystvärkarna (jag fick ta lite lustgas sa BM)
Leona Eila Michaela
3355 gr
49 cm
Världens finaste unge
En stolt pappa klipper navelsträngen
Känslan som infann sig när jag fick upp henne på bröstet (vi har det faktiskt på film) går inte att beskriva med ord. Det var helt underbart. Jag trodde aldrig att kärlek av denna grad var möjlig och så känner jag såklart fortfarande. Jag skulle göra allt för Leona och lite till.
Vi blev kvar på BB i drygt ett dygn. Tiden där var också helt underbar. Mesta dels låg Leona hud mot hud emot oss och jag ammade så ofta som det gick för att få i gång mjölkproduktionen. Många har så bråttom att klä på barnen kläder men det bästa är för dem att få ligga hud mot hud så länge som möjligt. Precis innan vi skulle åka hem klädde vi på henne de kläder som jag packat ner i BB väskan ca en månad innan hon kom.
Bodyn och byxorna som är i strl 50 är för stora och då var ändå Leona en normalstor nyföding.
Första tiden med Leona minns jag som väldigt mysig. Hon sov mest och de två veckor som Micke var hemma gick extremt fort. På mornarna när vi vaknade gick vi upp och gjorde en stor mysig frukost och Leona låg på en dunkudde på matbordet. Denna dunkudde levde hon på sin första månad (eller om det tom var 2 månader). Även om Leona fortfarande är en bebis så är det svårt att förstå att hon har varit såhär liten och lelös. Nu kan man inte ens byta blöja på henne utan att hon snurrar runt på skötbordet som en galning.
Sommaren 2010
När Leona var ca 2 veckor gammal blev det värmebölja med ca 25 grader varmt. Det var väldigt skönt på ett sätt men också rätt jobbigt eftersom hon var så liten och lägenheten vi bodde i då låg högt upp och därmed blev det väääldigt varmt inomhus. Micke jobbade hela försommaren och vi hade sen semester eftersom vi ville ha semester i samband med flytten till radhuset i skiftet juli/augusti. Från mitten av juni till i början av juli bodde vi i Mickes föräldrars hus då de var i Sri Lanka och vi passade deras hus samt deras samojedhund Nalle. Vi denna tid kom den riktiga värmeblöljan med temperaturer över 30 grader. Som tur var är Mickes föräldrars hus väldigt svalt då det är en enplansvilla med AC. Ett annat mycket mysigt minne från i sommras är när Linda fyller 24 år den 29 juni och vi hade picnic vid Rösjön.
Här har vi fyra glada tjejer i solen. Från vänster: Linda, jag och Leona samt Leonas gudmor Riina.
Här är det Linda som fotar och då är Pia med istället.
När vi flyttat tillbaka hem till lägenheten igen åkte vi över en helg i väg till Silverdalen (vårt landsställe) tillsammans med mina kusiner och deras barn. I Siliverdalen tog jag årets första dopp i kanske 25 gradigt vatten. Leona badade inte med var med på stranden.
Lägg märke till hur knubbig lilltjejen är.
Efter turen till Silverdalen var Leona också på sin första rockkonsert på Gröna Lund. Det var H.E.A.T som spelade och minirockern trivdes som fisken i vattnet.
Resten av sommaren känns som ett stort flyttkaos men så illa var det kanske inte men alla som har flyttat vet att det är mycket att fixa med. Även om vi flyttade till betydligt större så hade vi i alla fall problem med var vi skulle göra av alla grejer. Värmeböljan gav med sig ganska precis i samband med vår flytt
med undantag för Elin och Dannes bröllop den 14 augusti då det var jättevarmt.
Här kommer bara lite bilder i stort från sommaren.
Leona och Riina
I juli träffade också Leona sin gammelmormor och gammelmorfar för första gången då de under sommarhalvåret bor i Syd Norge.
Här är Leona och hennes gammelmormor (min mormor alltså) Asta. Till höger i bild syns också min bonussyster Ella (mammas sambos dotter)
Här ser man att det varit en varm sommar eftersom jag är rätt brun
Hösten 2010
Den här hösten har gått så fort så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Vi har så sakterligen kommit i ordning i huset. Det är väldigt mycket som händer i Leonas liv. Hon börjar med smakportioner vid 4 månaders ålder (i september) vilket hon tycker är gott. Men ibland ta engerin bara slut när man minst anar det
Höstpromenad ute på Lida
Mamma har stickat mössa och kofta till mig
Leona gillar mat överlag och oftast är det inga problem att få henne att äta. Vid 7.5 månads ålder slutar jag att amma henne då jag börjat jobba lite extra på jobbet och därmed måste pumpa på arbetstid samt att hon faktiskt inte är vidare intresserad längre. Sen så hade jag sista månaden bara mjölk i ena bröstet vilket också gjorde saken lite krångligare. Hade jag haft mjölk i båda brösten hade det räckt till en måltid men eftersom det bara fanns i det högra bröstet så blev det mer som ett litet mellis och Leona klarar sig utan mellanmål (har jag nyligen konstaterat). Mellanmålen slutar oftast med att hon inte äter i alla fall och en är hon inte hungrig till huvudmålen.
På Leonas 5 månders dag (4 oktober) upptäcker hennes mormor att hon har en tand som är på väg upp i underkäken på vänster sida. Inom loppet av några dagar kommer den upp så pass mycket att den syns. Sen någon vecka senare dyker det upp en till tand bredvid. I skrivande stund har hon inte fått några fler tänder än.
Vid ca 5 månaders ålder börjar Leona ta sig fram genom att rulla (från mage till rygg och från rygg till mage). Vid 6 månaders ålder ålar hon sig fram genom att ligga på mage och dra sig framåt med armarna. Krypa på knäna har hon nyligen börjat göra (7.5 månad) men hon kör "ålen" fortfarande. Vid 7 månaders ålder ställer hon sig upp emot saker tex soffan samt sitter helt utan stöd. Vid 7.5 månad går hon med läragåvagn med lite stöd från någon av oss.
Miniterroristen kallas hon numera eftersom hon är på allt. Datorn och våra mobiltelefoner är det roligaste som finns.
Sen sist men inte minst: Leonas första jul
Så det var allt från 2010. Gott nytt år!