Gravidlycka!

Nu (äntligen) börjar jag på riktigt känna det där som många pratar om, gravidlyckan. Mycket beror nog också på att folk runt omkring mig är så intresserade och säger att min mage är så fin osv. Men som jag sa till några kollegor i går när vi var ute och åt "magen kan få bli lite större men sen känns det nog som om det räcker" det är en skön känsla. Förut ville man bara att den skulle växa och växa visst lite större och framför allt putigare får den gärna bli men det skulle vara skönt att slippa bli så stor. När Elin var gravid hade hon en jättefin mage ungefär en vecka innan hennes dotter föddes sågs vi och sen var så rund och visst ganska stor men inte gigantisk på något vis. Så mysigt! Jag tror också att jag efter ultraljudet också har kunnat slappna av lite för att jag vet att mini där nne mår bra. En kollega sa till mig i går att "det är vackert med gravida kvinnor för att de har ett visst uttryck" innan har jag inte alls känt det där men som sagt det börjar komma jag börjar känna mig på ett visst sätt, ja lycklig och tillfreds helt enkelt! Men som precis allting annat så varierar ju det från dag till dag.

Enligt min räkning (efter sista mensen) så går jag in i v.21 i dag men enl Ul så går jag inte i v.21 på måndag. Känner mig lite osäker på hur jag ska räkna egentligen det är ju bara 4 dagar men iaf. Det känns inte som jag på riktigt är i v.21 nu eftersom har jag det där med ul i bakhuvudet. Dessutom tror jag att barmorskorna räknar efter var ul visat. Så jag får väl helt enkelt bestämma mig för att måndagar är "min" dag helt enkelt. Det betyder att jag är precis 10 veckor efter Janina som ska ha barn i februari. Hon, jag och Elin var på Ikea i går och strosade runt och det var jättetrevligt. Janina har en riktigt kalaskula nu som är jättefin. Så vi gick där och kände oss som gravida/barnklubben, Elin är ju inte på tjocken men hon har ju Alvina (underbara unge). Om jag ser ut som Janina gör nu (hon är i v.30) när jag är höggravid så skulle det vara toppen. Tydligt gravid men inte gigantisk, men detta är ju bara om man får önska. Det viktigaste är att lillbebben mår bra såklart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0