Bina & Mickes bebis!

"Dan före dan före dan före doppare dan", ja snart är det jul helt otroligt. För mig har jul varit en sån där målstolpe på något sätt i graviditeten eftersom jag tänkt mycket på hur stor mage jag kommer att ha då, hur jag kommer att må osv. Julen har varit någonslags mittpunkt för min graviditet och det är det ju i princip också efter som jag gått lite drygt halva tiden nu. Sen är det mycket att se fram emot: Ul den 22/1, min och mammas födelsedag 17 resp 18/2 och Mickes födelsedag den 23/3, sen är det inte långt kvar tills den lille rackaren förhoppningsvis kommer ut. Sen blir det ju en hel del täta besök hos min BM Réene också vilket ska bli spännande för hon kommer att mäta livmodern (Såkallat SF=symfysfondus mått) och lyssna på barnets hjärtljud. Läste förresten i en bok nyligen att from v.22 kallas barnet i min mage för barn inte för foster (men den medicinska termen är fortfarande foster). Gulligt tycker jag. En annan målstolpe som snart kommer att infinna sig är v.25 för då klarar sig de flesta barn om det skulle födas (om de inte har missbildningar).

Här är lite info om barnet i v.22: "Nu har barnet blivit ungefär 19cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 500g. Barnet har fått en dygnsrytm. Det både sover och är vaket. Barnets ytteröra är nu nästan fullt utvecklat och barnet kan börja höra ljud. De ljud som barnet främst hör är mammans röst, tarm och hjärtljud"

Jag skrev ju ett inlägg bara för några dagar sedan så det har inte hänt några större saker sen dess. Även om det på ett sätt är långt kvar tills barnet kommer så är det på ett annat sätt inte det. Bara se hur fort den här hösten har gått, det är helt otroligt. Den närmaste månaden har bara försvunnit känns det som. Jag och Micke har insett att vi snart på allvar måste börja titta efter en lämplig barnvagn. En vagn som vi båda gillar är Crescent Diva i svart och rött. Men först ska det provköras osv. Sen får vi se om det blir en ny eller begagnad.

Nej nu är det slut snackat jag ska i väg och handla julmat och träffa Elin och Alvina.

Det kanske är lite tråkigt att jag i princip bara skriver i bloggen ca 1 dag i veckan, så jag har tänkt mig att försöka skriva lite mer nu (om jag hinner). I går (tvingade :P jag) Micke när vi låg i badet att titta i en namnbok eftersom han hittills inte har kommit underfunn med något namn till bebben som han gillar. Man vill ju att det ska vara ett gemensamt beslut (även om jag gärna vill bestämma så är vi faktiskt två, en mams och en paps). När jag tänker på hur söt Micke kommer att bli som pappa blir jag aldeles prillig (visst man kan inte veta exakt hur men man kan tänka sig). Elin har sagt vid ett flertal tillfällen att: "jag har aldrig sett en kille vara så barnkär som Micke han tittar inte bara på barnen och säger oj söt utan han kan ta hand om dem och leka med dem i timmar ju". Det är så kul att höra från andra även om jag har sett det själv. Visst sen kommer det ju självklart bli så att man absolut inte alltid tycker att det är pinlivat att leka och "passa" sitt eget barn hela tiden men vi/han har ju helt klart bra förutsättningar. Åhhå söta Mitte!

Hur som helst jag pratade om namn jag gillar ju (läs är helt såld på) Zack och Nike (det sist nämda är ett tjejnamn och uttalas INTE som sportmärket). Micke tycker att Zack är helt OK bortsett från att hans förra hund hette det men iaf det tänker man ju inte på sen. Nike är han tyvärr inte lika förtjust i (men bebben i magen är nog en kille :P). Jack är ett namn som vi båda gillar men jag tycker ju bättre om Zack, dessutom är Zack betydligt ovanligare (källa: svenskanamn.se). Micke hittade ett par namn i boken i går som han gillade: Milton (killnamn) och Leonne eller Leonie (tjejnamn). Jag gillar ju Leon så varför inte Leonne, dessutom är ganska coolt att det bara är en kvinna i Sverige som heter Leonne. Leonie är lite vanligare än så men ovanligt. Angående Milton så fanns det tydligen någon porrkung som hette så (haspade Micke ur sig i går) och det kanske inte känns så skoj. Det är undefär som att döpa sin dotter till Jenna (efter Jenna Jameson) jag menar det är ju nästan bara en sak som man tänker på då, tyvärr. Sen när det gäller Milton så tänker man ju på John Wittaker's kritvita hopphäst som var framgångsrik på 1990-talet, å andra sidan så är jag ju hästtjej. Åh det är svårt med namn för att inte tala om mellannamn de måste ju passa till för och efternamnet. Barnet kommer ju att heta Thompson precis som jag och jag tror att Micke kanske kan tänka sig att ta mitt efternamn när vi gifter oss (om vi nu har råd med det inom de närmsta 10 åren). Hur som helst det är bra att ha lite namn förslag sen kanske det blir något helt annat i slutändan, barnet måste ju passa att tex heta Zack.

Sen är det det här med min (förbaskade) rygg. Jag hade ju mina föraningar innan jag blev gravid att jag skulle kunna få problem med det eftersom jag vet sedan innan att min rygg är lite känslig eller klen eller vad det heter. I början av graviditeten när jag hade rygg ont så berodde det nog mest på "växtvärk" (ja att livmodern växer). Men nu kan jag koppla ihop ryggvärken men att jag gjort något ansträngande tex dammsuga (en fara för gravidaryggar och speciellt för dem med foglossning). Så nu tänker jag inte dammsuga så mycket mer på ett tag. Jag ska söka upp en sjukgymnast (kan göra det via jobbet) och få lite hjälp med övningar för ryggen osv för jag vill inte bli halvinvalid redan nu det är för tidigt. Jag mår ju så bra i övrigt (är så glad för det) så lite ryggont får man nog ta, det enda som ställer till det är ju att jag har ett så pass tungt jobb. Jag vill ju kunna jobba så länge som möjligt.

Nej nu måste jag sluta "babbla" annars är det ingen som orkar läsa detta. Snart ska jag ut i snön och gå ner till centrum för att köpa ingredienser till saffransbullar.

Det SNÖÖÖÖAAAR!!! Så underbart, jag ska dra på mig mina vinterkängor sen och promenera till jobbet. Myspys! Hörde på vädret precis att det antagligen blir en vit jul i Stockholm(för första gången på 6 år tror jag att det är), jippie!

Nu till det jag egentligen sitter här för att skriva om nämligen den lilla galningen i min mage. Denna vecka har jag känt mycket sparkar/rörelser/fladder. I lördags tror jag att det var så var den halvt galen den höll på och "pickade" där inne jättemycket. Ungefär som hej mamma här är jag har du missat att jag också finns här, putt, putt! Så himla mysigt och häftigt men till och ifrån så kittlas det lite. I går när jag satt i bilen fick den in en fullträff på vänstra sidan av magen (det är där som den "sparkar" mest överlag). För det mesta känns det mest som om den fladdrar omkring där inne men några enstaka gånger har jag känt att den verkligen får in som en spark och det går inte att missa. Jag antar att den ville säga god morgon i går eftersom det var på förmiddagen.

Sen har magen växt väldigt mycket den senaste veckan också. Vi får se om ni ser det på bilderna men den har blivit lite mer toppig liksom. Mer utstående och samtidigt mer putig på nederdelen av magen. Sen så börjar det även synas när jag ligger på rygg också (myspys). I går träffade jag Janina som är i v.31 nu och hon sa att tom hennes höggravida mage faller i hop lite grann när hon ligger på mage, så jag antar att det är så det är. Men det var skönt att höra.

Jag vet inte om jag nämde det i förra inlägget men nu har jag iaf bestämt mig för att räkna 2 maj som beräknat partus (födsel). För jag tror att det är efter det som min BM räknar och det blir så förvirrat om vi tänker olika. Alltså byter magen/bebisen vecka på måndagar numera i går gick den/vi in i v.21.

I förrgår gjorde jag en mycket trevlig upptäckt och det är att jag får äta möggelost som är tillagad (blivit upphettad till ca 100 grader). Ni vet den där möggelosten på tub som man kan ha på pepparkakor den får jag alltså äta (lycka) åt av den direkt ur tuben i går SÅÅÅ gott, jag älskar ost och har inte fått äta möggelost nu på typ 4 månader (eller vad det blir).

Men summa sumarum (stavas det så :P?) så har den veckan som gott varit en av de mest händelserika veckorna under graviditeten på så vis att magen har växt mycket och att jag nu verkligen känner av bebisen nästan varje dag. Här kommer lite bilder.


Kolla in putet!

                                                          
  Mysigt!                                                                  Hehe tjockis!

Ja jag vet att jag inte ser så glad ut, ville egentligen inte vara med på helkroppsbild.

Jaha då var man halvvägs då. Har äntligen fått mammabyxor på jobbet vilket är skönt då de andra verkligen sitter illa nu. Jag mår fortfarande fint och Albert(vi kallar bebisen det ibland) och magen växer så det knakar. Nu har jag tom en liten men ändå en kula på magen när jag ligger på rygg. Se bild här nedanför. Många säger ju att from v.18 tom v.30 någonting är den "bästa tiden i graviditeten" då man oftast mår bra men inte är så tung och klumpig ännu. Jag måste nog hittills hålla med om det, även om jag inte känner att jag alltid går runt och är "gravidlycklig" så mår jag bra, eller jag mår som vanligt (vilket iof för det mesta är bra).

I söndags (v.19) hände något häftigt på väg hem från mormor och morfar kände jag (vad jag tror var) första riktiga "sparken" från bebben. Det kittlade liksom till ungefär där jag brukar känna att den ligger. Det var så häftigt och kändes så annorlunda. Sen kände jag det igen i går fast denna gång var det mindre påtagligt. Jag låg i soffan bredvid Micke när det kittlade till i magen. Supermysigt!

I dag var vi på rutinultraljud (ni vet de ultraljudet alla gravida erbjuds att göra runt v.17-20). Det var väldigt häftigt. Lillbebisen dock vill inte riktigt vara med på bild men tillslut fick barnmorskan till det. Allt såg bra ut men hon hade lite svårt att exakt lokalisera moderkakan (men det är inte ovanligt eftersom livmodern fortfarande ligger på pass långt ner i buken). Jag frågade hur högt livmodern låg nu och hon sa i navelhöjd alltså vad jag trodde (det står i mina böcker som jag har). Något av det gulligaste under ultraljudet var när vi fick se bebisens fötter de var så söta och sen såg vi även att den drack av fostervattnet. Dock fick vi inte så mycket info som vi hade hoppats på och såklart så glömmer man att fråga eftersom man är lite nervös och "förtrollat" av barnet som rör sig där på skrämen. Vi båda tyckte att det kändes som om BM bara jobbade på rutin på något sätt. Något kön sa hon ingenting om och det kändes inte som om det var läge att fråga heller (dessutom ingår inte könsbestämning i rutinul). Men egentligen bryr jag mig inte om det så mycket huvudsaken är att lill parveln mår bra vilket den gjorde (jippie). Sen ska vi få komma tillbaka i v.25 (i januari alltså) för ett till ul för att vara med i något forskningsprojekt om fosters hjärtan och då ska de även passa på att kolla mer exakt var moderkakan ligger. Väldigt trevligt att få göra ett till ul. Ja just det nu höll jag på att glömma lite annan rolig fakta. Bebisens huvud (måttet mellan öronen) var 43 mm (vid förra ul var det bara 15 mm), bebisens längd var ca 19 cm mellan huvud och fotsula. Enl Ul (de mäter lårbenet på barnet) så är barnet beräknat att födas den 2/5 2010, men det är marginellt så jag kommer i fortsättningen ändå att räkna med 28/4. Vissa blir ju tillbaka flyttade eller framflyttade typ 2 veckor när de göra ul så 4 dagar är inte mycket alls vilket känns skönt att man inte varit helt ute och cyklat.

Nej nu ska jag snart ner i tvättstugan och laga mat det måste man göra också.  


Här är underverket!


Fingrar (peace) hehe


Magen utanpå

Ligger på rygg och drar in magen.