Kira kom till världen den 18 mars 01.22

För att läsa förlossningsberättelse gå in på http://sabinathompson.webblogg.se/livetmedleona

v38: fullgången bebis

Ja som sagt från och med nu räknas bebban i magen som fullgången. Vi längtar som tokar efter henne men jag tror nog ändå att det är rätt bra om hon håller sig där inne till BF då vi har en del att fixa tills dess. Micke håller bland annat på och renoverar/målar om köket. Istället från tråkbeige/kaffelatte färg (som jag aldrig tyckt om) blir det gråa väggar samt en grön fondvägg. Vi har även införskaffat nya lampor (lycklig). Sen ska det slipas bänkskivor och sättas upp nya eklister under köksskåpen. Jag tror att det kommer att bli superfint när det är färdigt.
I går köpte vi (äntligen) en sykonvagn också. Det blev en Babytravel som jag ville, en svart sådan som nästan är helt ny och vi fick ett superbra pris på den också. Jag känner mig SÅ nöjd. Behöver lite medvind nu efter att kronprinsessparet snodde vårt namn. Men vi har ett annat namn som jag tyckt om länge så det är bara hålla tummarna nu att inte en viss person eller att något annat händer som gör att vi inte kan ta det.
Nej nu ska jag gå upp och dricka kaffe med min förkylda man som är hemma från jobbet och är sjuk idag. Även om han inte är kry så är det väldigt trevligt med sällskap och det är ovant att vi båda är hemma utan Leona (som är på dagis).

FAN!

Precis nu fick jag reda på att Sveriges nya prinsessa får de namnet vi hade bestämt oss för, nämligen Estelle!!!! Det är helt sjukt. Det är ett väldigt ovanligt namn i Sverige, vad tusan är sannolikheten?! Jag vill bara lägga mig ner och gråta!!! Vi om äntligen hittat ett bra namn. FAN!FAN!FAN! Skit också!

v.37: stillsam bebis och sjunkande mage

I början av veckan la jag märke till att min mage sjönk ner ganska markant och när jag känner på lillans huvud så är jag nästan säker på att hon redan är fixerad (vilket till viss del förklarar varför min mage redan sjunkigt ner). Det är mycket bekvämare nu när magen är längre ner. Det är lättare att andas och det tycker inte så förbannat mycket uppåt längre. Mår överlag mycket bättre nu än vad jag gjort de senaste veckorna, SÅÅÅ skönt! Det är ju trots allt nästan 4 veckor kvar till BF (fast jag börjar tro att hon tänker komma ut tidigare om hon nu redan är fixerad). Jag ska till min BM den 7/3 och då får jag veta om jag har rätt i att hon är fixerad och vad detta innebär så här pass tidigt (är ju omföderska).

I onsdags var jag även inne en sväng på förlossningen då lilltjejen i magen var ovanligt stillsam i nästan 2 dygn. Men så klart när man ligger där uppkopplad till CTG:n så börjar hon att buffa som bara den, skitunge! De gjorde även ett snabbt UL och allt visade på att hon mår bra och växer som hon ska. Fick återigen verifierat att hon är beräknad till 21 mars.
Jag tror även att vi kommit fram till vad hon ska heta. Det är ett namn som vi nyligen hittat faktiskt så jag har nog inte hunnit prata om det med så många MEN jag tänker faktiskt vara lite hemlig nu när det är så kort tid kvar. Det börjar i alla fall på E****** och går att uttala på engelska. Jag gillar det skarpt och Micke tycker väldigt mycket om det också (jippie). Hittade det i en mammatidning och det är en "kändis" dotter som heter så. Det är ovanligt men inte konstigt. Jag är så glad :)!
Har nu även insett att vi måste börja förbereda lite här hemma inför E's ankomst. I går var jag på Ica Maxi och köpte de minsta bebisblöjorna (åh gud vad söta de är) samt superbindor till mig (man kan ju blöda en hel del den första tiden efter förlossningen). Nu återstår det att:
  • Ta ner bebiskläder från vinden
  • Ta ner bebiskorgen (sängen) från vinden
  • Köpa syskonvagn
  • Fixa en overall
  • Ta hem bröstpump och Baby Björn sele som jag lånat ut
  • Packa BB väska
Som sagt lite smått och gott, men vi hinner med. Vagn, bröstpump och sele är det ju inte så bråttom med. Här kommer lite bilder. Ursäkta den dåliga kvalitén och stöket i bakgrunden. Det kan inte alltid bli som man tänkt sig.
Här ser vi även mina nya frisyr som bästa frisören Sanna har fixat (dock är håret ej stylat på bilden såklart)

v. 35: sammanfattning av graviditeten hittills

Gisses jag har inte bloggat sedan v.22, dåligt faktiskt men man har ju aldrig tid. Nu de sista veckorna ska jag försöka bättra mig (för min egen skull). Jag tror inte att det är så värst många som läser bloggen (typ 3 st) men det är kul för mig och lilltjejen att läsa sen. Det är svårt att försöka sammanfatta såhär i efterhand men jag ska försöka.
v20-25: mår jättebra, pigg och glad mamma.
v.25-30: nu börjar det bli tungt att jobba. Dessutom är det väldigt tungt på avdelningen där jag jobbar. Har en hel del sammandragningar men är fortfarande pigg och mår bra. Lilltjejen i magen sparkar väldigt mycket. När jag är i v.28 gör vi ett 3D UL och får det bekräftat att det är en liten tjej där inne och att hon ser ut att vara rätt lik mig.
v.30-35: Pust nu börjar det bli riktigt tungt. Är superless på att jobba och kan orkar bara bära Leona kortare sträckor. Har lite foglossning (kom runt v.30 om jag inte minns fel) i blygdbenet. Sover inte så bra det börjar bli svårt att vända sig i sängen. Bebben trycker på min magsäck och jag har svårt att äta hela portioner. Har läst lite hur jag upplevde denna tid när jag väntade Leona och det var likande fast denna gång är det betydligt tyngre då jag redan har ett yrväder att ta hand om. Går på gravledighet i v.33 och åker i samband med det på värsta förkylningen och är helt däckad i ca 2-3 dagar. När detta gått över blir hela familjen magsjuka (visserligen rätt lindrigt men ändå). Är i skrivande stund i v.35 (34+4) och tycker att jag är rätt trött (behöver sova mycket) och har inte riktigt kunna varva ner ännu. Men det är ju 5 veckor kvar tills bebisen beräknas komma så jag hinner nog slappa lite :P. Efter att jag uttryckt att jag är stressad över att vi inte har några bra namnförslag så hittar vi två namn som vi tycker om. Vi kommer inte att bestämma oss nu utan väntar och ser hur det känns. Antagligen kommer vi att bestämma vad hon ska heta när hon är född. De namn vi gillar är Emine och Kira. Emine har vi pratat om ett tag och Kira har jag tyckt om i flera år men det har fallit i glömska fram tills nu.
Nej nu måste jag avrunda här för jag ska till BM, det kan tänkas att jag uppdaterar efter det. Här kommer en bild på kanonkulan. Får höra att den inte är så stor men tro mig jag känner mig som en flodhäst ibland ändå.

v.22

Satt precis och läste i bloggen ggen från v.22 med Leona och saker och ting är sig rätt likt. Jag är större om magen denna gång eller i synnerhet så är magen "längre" den börjar högre upp så att säga (ja jag vet vi måste ta bilder, vi har varit urusla på det). Den senaste veckan har jag haft en hel del växtvärk (som på mig innebär ett visst sorts ryggont) och ganska mycket sammandragningar. Just "ryggont" hade jag även med Leona runt v.20-22.

Nu sparkas det ordentligt där inne och Micke kände de första sparkarna utanpå för drygt 1 vecka sen om jag inte misstar mig. Alltså något tidigare än med Leona men inte så mycket tidigare som jag först trodde innan jag läst i bloggen. Ni ser det är därför jag bloggar (mestadels i alla fall). Det är jätteroligt att kunna gå tillbaka och läsa och jämföra. Även om man inte ska jämföra för mycket då varje graviditet och barn är unikt!

Den 14/10 var vi på RUL och eftersom jag inte haft tid att blogga på evigheter så har jag inte hunnit skriva något om det än. Hur som helst så såg allt bra ut men det var svårt att få några bra bilder på barnet då HON (haha ja det är antagligen en flicka till) låg med ryggen utåt. Hur som helst är det fantastiskt att Leona ska få en lillasyster! Inom kort kommer vi även att boka in ett 3D UL för det var så häftigt förra gången så det måste vi göra igen. 

Nu när vi fått reda på att det antagligen är en tös där inne så har vi ju självfallet diskuterat en hel del namn. Jag är helt såld på Minya. Micke verkar tycka om det med så jag hoppas att det blir det :). Jag tycker också att Tilde är fint men det är betydligt vanligare och med på top 100 listan på namn. Jag blir lite anti då eftersom jag vill att mina barn ska ha ovanliga namn och eftersom Leona är ovanligt så känns det lite taskigt att döpa lillasyster till något som i alla fall är på väg att bli rätt vanligt. Jag vill inte att mina barn ska behöva vara Leona T osv i skolan eller på dagis.

Nej nu är det dags att laga lunch och städa lite för sen ska jag till Jeanette (tvillingmamman) och fika för att sedan hämta Leona på dagis vid 15.

v.15: känner små "sparkar" och börjar bli tjock

Har tyvärr inte hunnit uppdatera på ett tag då vi (som vanligt) har problem med vår dator. Är i alla fall inne i v.15 nu (snart v.16 då jag byter vecka på onsdagar). Sen drygt en vecka tillbaka känner jag barnet röra på sig där inne. Det känns som myror under huden så det är inga sparkar än eftersom lilla hjärtat där inne fortfarande är väldigt liten. Hur som helst är det fantatastiskt att känna min lilla bebis poppa runt där inne. Jag kände detta när jag väntade Leona också fast då något senare men jag trodde att det var huden som sträcktes ut som kittlades sådär, nu vet jag att det inte är så.

Sen börjar magen också att synas ordentligt nu, inte så mycket i mina arbetskläder men annars. Kan definitivt inte ha vanliga byxor på mig längre. För två veckor sen sa det i princip bara "plupp" som var magen där. Är lika stor nu i v.15 som jag var när jag väntade Leona i v.20 kanske. Så på mig stämmer det definitivt in att man får större mage fortare med andra barnet.

Illamåendet har dessvärre dröjt sig kvar lite grann, till och ifrån kommer det. Inte så jätteskoj men det är ändå mycket bättre mot var det var i början i alla fall. Annars älskar jag ju att vara gravid även denna gång. Det är så mysigt! Nästa vecka ska jag tillbaka till min BM och kolla Hb och lyssna på hjärtljud (om vi kan hitta några). Sen längtar vi förståss som tokar efter rutinultraljudet den 14/10. Vi har mer eller mindre bestämt oss för att kolla vilket kön barnet har. Jag tror att det är en flicka. Men förra gången hade jag ju fel så det kanske jag har denna gång också.

Ska försöka fixa lite bilder på magen för det är skoj att ha i efterhand.

Graviditet nr 2

Eftersom det nu är officiellt att jag och Micke väntar barn igen i mars så tänkte jag att det är god tid att börja gravidblogga.
Lite uppdateringar från senaste tiden:
Skiftet juni/juli: vi är på bröllopsresa i Rom och jag har mina misstankar redan nu om att jag är gravid (precis som det var med Leona också)
7 juli: positivt graviditetstest! Mycket tankar som far genom huvudet då jag blev gravid på 1:a försöktet vilket jag inte hade väntat mig.
ca 21/7-25/8: Är obeskrivligt trött och mår illa nästan hela tiden. Kan inte dricka kaffe och vill helst bara ligga i sängen och sova. Tycker inte alls att det är trevligt att vara gravid och är arg på allt och alla. Undrar vad jag gett mig in på.
25/8: Går in i graviditetesvecka 12 och börjar nu må mycket bättre. Kan börja njuta och längta efter bebisen.
1/9: Första besöket hos barnmorskan. Har valt samma som jag hade när jag väntade Leona. Hon heter Reneé. Allt ser jättebra ut för mig: Hb: 147, BT:120/60, Blodsocker: 4,2. Nästa besök har jag i början på oktober då vi jag kanske ska få höra bebisen hjärtljud för första gången. Detta är ett extrabesök just för detta.
I morgon går jag in i v.14 (13+0) och den största missfallsrisken är nu över sedan 1 vecka tillbaka. Magen min är svullen och jag ser lite småfet ut. Möjligen är den lite större denna gång än den var vid samma tidpunkt när jag väntade Leona. Jag tror att bebisen är en tjej för att hittills har graviditeten varit nästintill identisk med förra gången. Men som sagt jag var ju "säker på" att Leona var en kille så jag har kanske fel denna gång också. Men den 14/10 får vi förhoppningsvis vet för då har vi tid för rutinultraljud och vi är väldigt sugna på att ta reda på könet på barnet.
Nej nu börjar det blir dags att runda av för snart måste jag sova då Leona ska till dagis i morgon och säkerligen vaknar senast kl. 06.

Bloggen om Leona!

Nu avslutas denna blogg mer eller mindre då den handlar om graviditeten med Leona som nu är här. Hennes utveckling kan ni dock följa på http://sabinathompson.webblogg.se/livetmedleona. Det finns även en länk på bloggen.

Förlossningen (kort version)


Tisdagen den 4 maj kl.03.58 fick vi en liten flicka. Hon vägde 3355 gr och var 49 cm lång. Så med andra ord på eskalerade mina värkar efter det att jag skrev sist. Vi åkte in en gång vid 19.00 tiden den 3 maj men eftersom mina värkar kom tätt (3 st på 10 min) men jag var bara öppen 1 cm så vi fick åka hem. Väl hemma igen satte det i gång ordentligt och citodonen jag fick med mig hem för förlossningen hjälpte i princip ingenting. Kl. 20.00,precis när vi kommit hem igen gick slemproppen. Sen kämpade vi på hemma i 5 timmar, det var nog lite länge för OJ vad ont jag hade. Vid 00.30 sa jag till Micke att nu MÅSTE du ringa förlossningen igen för jag orkar inte med detta längre. Hade då nästan värkar i ett och hade även ont i pauserna i mellan värkarna. Vi fick komma in, jag var då öppen 5 cm och hade värkar med 2-3 min mellanrum. Kom in på ett rum fick testa lustgasen och OJOJ vad bra den var. Var smärtfri imellan värkarna och kunde verkligen slappna av då. 00.40 satte de skarpelektrod (för att kunna mäta hennes hjärtljud) p& aring; barnets huvud och då går ju även vattnet. Sen ändrade väkarna karaktär och blev som till krystvärkar nästan på en gång. Använde mig att lustgasen och försökte hålla emot. Sen kom barnmorskan in och sa OJ jag hör att du har krystvärkar (jag lät som en sjöko typ :P). Hon undersökte mig och jag var öppen 10 cm. Sen fick jag vänta några värkar till och fick ca kl. 03.40 börja krysta. Mina krystvärkar var väldigt effektiva och på ca 5 krystvärkar (hade långt imellan dem) kom hon ut exakt kl.03.58. Jag sprack ingenting och behövde inte sys trotts att det gick så pass fort (vi var 3h på förlossningen innan hon kom). Hon är världens finaste och vi är de lyckligaste på hela jorden!

Detta är ett snabbutkast av förlossningen mer kommer senare.

v.41: värkstart och fokusering!

Jaha v.41 MEN tidigt i morse med andra ord ca kl.4.30 satte lite värkarbete i gång här (jippie). Inga kraftiga saker att tala om men sammandragningarna som nu gör ont (som mensvärk) kommer med 5-15 min mellanrum ungefär. Det har varierat ganska mycket under dagen. Värkarna håller i sig i ca 10-20 sek vilket inte är så mycket att skryta med heller. Men som sagt det har varit såhär i princip sen det började och det har varken blivit glesare eller tätare mellan värkarna. Det kommer och går helt enkelt. Hade nog iof en paus mellan 7.00-8.15 (efter två alvedon och värmedyna) när jag sov lite, vilket var superskönt. Har även varit ute på en kortare promenad (typ 10-15 min men ändå). Micke skickade jag i väg till jobbet eftersom värkarna var så mesiga och det var nog bra eftersom allt har gått fin fint för mig här hemma och han kommer hem snart.

Eftersom jag är förstföderska förväntar jag mig dock inte att detta kommer gå speciellt fort (det har ju gått i singelfart hittills). Det kan ju faktiskt tom vara så att värkarna stannar av under ett dygn eller två för att sedan komma tillbaka så tyvärr är detta ingen bebisgaranti. Men såndan singelfart hoppas jag verkligen att vi slipper, dessutom eftersom jag haft förvärkar relativt regelbundet (de känns som värkarna nu fast svagare) i ca en vecka eller om det är mer. Men jag hoppas och tror att hon är här inom ett dygn.

Folk både sms och ringer mig, så har det även varit under hela helgen och det är jättetrevligt och kul att många är så engagerade, men jag känner ändå att jag behöver lite lugn och ro. I alla fall nu när det förhoppningsvis är i gång. Sms kan jag svara på (kanske är lite seg dock) men jag orkar nog inte hålla på och prata i telefon utan jag vill fokusera på det som händer och ladda upp inför det som komma skall. Jag lovar dyrt och heligt att komma med uppdateringar via sms till de närmaste och självklart hör jag av mig när lillan kommit ut. Så med andra ord ni behöver inte känna att ni måste hålla koll på mig utan jag uppdaterar er. Jag vet att ni är förväntansfulla och tro mig det är jag också och jag påpekar igen att det är gulligt att så många bryr sig så det är inte så att jag blir sur eller så men förvänta er inte att jag svarar i telefon just nu. Om det är superviktigt ring två eller tre gånger i rad alt lämna medelande så fattar jag vinken.

Jag kommer med uppdateringar under kvällen. Puss på er alla!

Förhoppningsvis sista BM besöket innan förlossningen

Som rubriken lyder i dag har jag, magen och Micke varit hos vår barnmorska Reneé. Det var skoj att ha Micke med då han inte varit med på länge nu. Reneé pratade lite med oss om förlossningen och det togs lite kontroller som vanligt. En riktigt bra nyhet var att nu är lilla gumman fixerad i mitt bäcken. När de är det så kan de inte komma upp igen och detta innebär ett relativt stort steg närmare förlossningen (jippie). Nu är det inte bara jag och Micke som börjar bli otåliga utan det märks även på omgivningen. Får ett och annat sms då och då från nära och kära som undrar om det hänt något. Men som sagt närmaste vänner och familj kan förvänta sig att jag hör av mig när hon är född. Antagligen bara några timmar efteråt. Hinner jag och har möjlighet skickar jag nog ett litet sms när vi åker in till förlossningen eller om vattnet går eller dyl. Om vår dator inte bråkar med oss så kanske det redan från BB kommer upp en och annan bild på vårt lilla mirakel här på bloggen. Så håll utkik men jag kan tyvärr inte lova något.

Här kommer lite värden från BM besöket i dag:
Blodtryck: 120/65
Skruttans hjärtfrekvens: 128 slag/min
SF-mått: 35 cm
Min vikt: +10 kg sen inskrivningen (alltså så har jag inte gått upp något på 2 veckor, jag är förvånad faktiskt)
Samt att hon är FIXERAD (jippie)

Vi har fått en ny tid hos Reneé den 12/5 som jag hoppas att vi slipper gå på för det betyder att jag då gått över tiden i 1.5 vecka. Sen ska vi ringa fostermedcin den 10/5 för ett tillväxtultraljud om hon inte behagat att kika ut då. Det enda roliga med det är att det är alltid är spännande med ul men jag vill ju hellre ha bebis än ul men i alla fall. Man måste tänka positivt och det känns ju bra att de kolla upp en ordenligt.

v.40: tjockisbebis och nedräkning

Jaha sista veckan innan BF. Samtidigt som gravidteten gått fort så har den även gått långsamt då redan när man plussar vill träffa sin lilla bebis med en gång. Fast nu har det blivit så självklart att vara gravid. Som Elin sa "ja nu har jag ju vant mig vid att du har den där magen, det kommer bli konstigt sen när du inte har den längre". Ska kanske tillägga också att jag och Elin ses ca 2 gånger i veckan så hon ser mig rätt ofta. Sen så är det ju så att jag har mått bra i princip hela tiden och allt som allt så måste jag ändå säga att jag verkligen gillar att vara gravid. Jag nästintill älskar det. Hittills tycker jag att veckorna 30-35 nästan varit de bästa. Magen syns verkligen då och är rund och fin och jag har mådde jättebra. Många tycker att runt v 25 är bäst men det beror nog på att många blir större om magen än vad är och i synnerhet i efter v. 30. Jag mår fortfarande fint men den "lilla tjockisen" där inne har verkligen växt den senste veckan (tror jag). Det känns att det verkligen är trångt för henne där inne och man känner mig rätt fullproppad på något sätt. Detta är på ett helt annat sätt än för bara dryga veckan sedan. Trotts att det är trångt där inne är hon vissa dagar helt tokig. Snurrar runt och putar på mig och på sin pappa som skiner upp varenda gång han känner henne. Att bero på pappa Micke så fick han "beröm" av min moster i går när vi var hos mormor och firade hennes 79 års dag. Min moster tyckte att Micke var så gullig eftersom han klappade på min mage så mycket. Jag vet ju att han gör det men man lyser ändå upp inombords när någon annan också ser det och uppskattar det.

Förvärkar har jag fortfarande i går riktigt många ungefär en i timmen. Men inte händer det mycket för det. Vissa nätter sover jag så otroligt dåligt, vaknar hela tiden och måste vända mig och vaknar även ibland av förvärkarna. Det som förvirrar mig och säkert många andra är ju begreppet förvärkar och sammandragningar. Vad är det för skillnad? Jag vet faktiskt inte. Jag tror att det i princip är samma sak men mot slutet av graviditeten säger man förvärkar. För mig har det varit så också att sammandragningarna (livmodern blir stenhård) gör inte det minsta ont det är bara lite obehagligt men förvärkarna (som jag kallar de sammandragningar jag haft nu i ca 2 veckors tid) gör faktiskt lite ont ibland. Det känns som att ha lätt mensvärk. Många barmorskor säger ju att även de riktiga värkarna känns som menssmärtor fast gånger xxxx.

Aja såklart så vill man att lilla gumman ska titta ut helst NU. Jag är inte nervös men man går ju och känner efter så mycket, kollar i toan när man kissat om slemproppen kanske gått (det gör den inte innan på alla iof), vill att vattnet ska gå när jag står i duschen osv. Lite små paranoid är man kanske. Men det är ju bättre än att gå runt och vara nervös och inte våga sig hemifrån. Men jag har som sagt satt mitt sikte på 8 maj (vet inte varför just 8:e men det känns som en bra dag) så två veckor till mina vänner. I värsta fall 3 veckor (ve och fasa). Men om max tre veckor kommer hon så det så för då blir jag igångsatt om hon inte vill titta ut innan det! Men som sagt 28 april är också en bra dag (det är den dagen jag räknat ut efter min senaste mens) det är i övermorgon så HIT ME WITH IT, JAG ÄR REDO!

Bilder, svullna fötter, magmys och super vild bebis!

Detta blir ett inlägg med lite "gott och blandat". Låt oss börja i kronologisk ordning. Pia och Thomas var hemma hos oss med Thomas fina kamera på långfredagen (den 2/4). Detta resulterade i ett gäng bilder på magen, mig och magen och mig, magen och Micke. Jag har än så länge bara fått smakprov av Pia (man ses ju inte direkt varje dag när man bor drygt 5 mil i från varandra). När bilderna tog så var jag i v.36 för er som inte redan räknat ut det. Här kommer ett par av dem.





Jag ser verkligen fram emot att få se resten av bilderna. Det bör finnas några bra på mig, Micke och magen där man ser nästan hela oss så att säga.

Nu ska vi se om jag kommer ihåg rätt i förrgår alltså i tisdags efter att vi tittat på film kändes mina fötter konstiga och svullna. Jag tog av mig strumporna (hade inte stödstrumpor då min slarver) och mina fötter såg ut som korvar. Ja de är rätt tjocka och köttiga i vanliga fall men de ser i alla fall inte ut såhär:

Kolla i synnerhet på "ringtån" och vristen.

Här ser man att jag är svullen vid hålfoten.
Fast ja jag vet detta är ingenting jämfört med hur vissa ser ut. Men det obehagliga var att jag kände att de var svullna då de spännde.

Samma kväll passade vi även på att ta bilder på magen med nya kameran (fot bilderna är iof också tagen med den). Vi har varit lite slarviga på att ta bilder på senare tid men så händer det inte så mycket varje vecka heller. Dock har många sagt till mig att det syns att magen har sjunkit ner. Jag tycker personligen att den börjar få lite utav en äggform. Hehe!






Här kan man se skillnaden mellan v.28 (de två första bilderna) och v.36. Den är iof inte enorm, magen växte nog som mest mellan v.25-30 om jag inte minns fel. De senaste veckorna har den inte blivit så mycket större men däremot som sagt ändrat form.
 

Avslutningsvis kan jag berätta att lill stumpan därinne har varit helt vild denna vecka. I synnerhet i går. Hon var helt tokig och skruvade sig från sida till sida. Micke hade turen att se när hon gjorde en riktig "sväng om" där inne och utbrast "oj jäklar". Hon kommer nog inte ge mamma och pappa en lugn stund när hon kommit ut. Busiga bebis (brås redan på sin far med andra ord :P).


V.39: Förlossningsprat och pigg bebis

Mindre än 2 veckor kvar. Även om man varit gravid i nästan ett år så känns det ändå konstigt att den lilla snart ska komma ut. I många info texter om v. 39 står det att barnet oftast blir lugnare nu och rör sig inte lika mycket. Så är inte direkt fallet här. Lilltjejen var visseligen väldigt lugn i går fm, nästan så att man blev lite nervös men i förrgår gisses vilket liv det var där inne i magen. Hon kan fortfarande ibland få in en riktig spark i sidan på mig (ej så skönt men häftigt). Det märks också att hon för det mesta ligger på rumpan på min högra sida för det är på vänster sida jag ibland kan känna hennes fötter. Åh min underbara lilla skrutt.

Jag kanske har nämt det förut men Alvina 1.5 år (Elins dotter) är farscinerad över min mage. När jag är där och hälsar på (hehe typ 2 dagar i veckan) ska hon lyfta på min tröja och klappa på magen. Sen har både jag och Elin förklarat för henne flera gånger att det är en bebis där inne så nu säger hon också "bebi" och pekar på min mage. Man vet ju inte hur mycket hon förstår men det är ändå häftigt att hon uppenbarligen ser att jag ser annorlunda ut än tex hennes mamma. Supergulligt!

Jag försöker ställa in mig på att gå över tiden. På BF-listan har jag gissat på 28 april bara för att jag har räknat ut det datumet efter min sista mens men jag tror snarare på typ 6 maj eller så eller tom 8 maj. Båda min föräldrar och respektive åker bort (i en vecka) runt den 8 maj så jag skulle inte förvåna mig om det dröjer ända tills dess innan hon kikar ut. Skulle vara lite typiskt då mamma är en av dem jag antagligen kommer att ringa till först vilket blir lite svårt om hon inte är i Sverige eller sitter på ett flyg eller så.

Jag och Micke pratar ganska mycket om förlossningen nu. Han frågade mig senast i går om jag känner mig förberedd. Jag tror att han faktiskt börjar bli lite nervös nu även om han själv kanske inte tror (eller vill erkänna det), gulligt tycker jag. Vi har ju under hela graviditeten pratat mycket om förlossning och hur det ska bli efter det men nu känns det ju mer aktuellt så att säga. Jag kan säga att jag inte är speciellt nervös mer lite uppspelt och jag går och känner efter (lite för mycket kanske) efter minsta tecken dvs om förvärkarna blir kraftigare och lite mer regelbundna alltså blir till riktigt värkar. Men det är ju som sagt så otroligt skönt att jag mår så bra eller jag mår faktiskt toppen! Jag menar jag längtar ändå men jag kan tänka mig hur mycket man längtar när man dessutom inte mår bra och är supertung och klumpig. Just det på onsdag ska jag och Micke gå på förlossningsföreläsning på KS i Huddinge. Vi missade det förra gången det var (för två veckor sedan) eftersom Micke fastnade i bilkö (typiskt). 

Nej nu måste jag sluta "babbla" annars finns det inget mer att skriva denna vecka och jag försöker att vara ute och skriva lite oftare än en gång i veckan för det är ju lite snålt. Vi håller på och rensar bland våra digitalbilder också men jag hoppas på att kunna lägga ut en och annan bild på magen i veckan. 

Förvärkar och lite övrigt snick snack!

Sen i början av veckan har jag börja få lite förvärkar tror jag. Inga kraftiga sådana de känns som mensvärk och magen blir lite hård. Jippie tänkte jag snart kommer hon kanske ut, men så funderade jag lite till och kom på att många har förvärkar låååångt innan de föder. Så ja man får väl se det som en liten höggravid åkomma helt enkelt. När förvärkarna kommer dock så tittar jag alltid på klockan och jag blir förväntansfull tänk om det kommer fler snart och att de ökar i styrka. Även om jag mår bra och faktiskt även tycker själv att jag är fin i min lilla mage så vill jag träffa mitt barn nu. Se hur hon ser ut, hålla henne riktigt nära, pussa henne och bara ge henne all den kärlek jag kan. Det är som många säger de sista två-tre veckorna är riktigt sega, fast jag måste ändå erkänna att tiden på något sätt ändå går fort. Hm...lite motsägelsefullt kanske men jaja. Ikväll ska vi och magen på 50 års firande hos min kära moster. Det ska bli skoj. I morgon ska vi spela minigolf eller äventyrsgolf som det tydligen heter numera med Mickes kompis Tommy och hans nya tjej (snart sambo) Malin. Till saken hör dock att Tommy väntar barn med ditt ex Viktoria nu i sommar i juli om jag inte minns fel. Avancerad historia det där. Tur att jag och Micke fortfarande älskar varandra om inte mer nu när vi snart blir tre. Jag tycker att vi under de senaste två månaderna har kommit så nära varandra på något sätt. Det känns väldigt bra för vi kommer att behöva varandra och stötta varandra under småbarnsåren.


V. 38: fullgången bebis och BM besök

Hallllåååå där inne kan du komma ut nu?! Som sagt from v.38 (37+0) räknas barnet som fullgånget. Skulle hon födas nu skulle hon alltså inte vara prematur (för tidigt född). Micke hoppar omkring här hemma och tycker att nu vill han inte vänta längre. I lördags packade vi BB-väskan och fixade färdigt det sista hemma dvs köpte miniblöjor och tvättlappar. Jo just det skötväska har vi inte köpt än det är det enda. Dock den som vi vill ha kostar ca 800 kr och det är ju rätt dyrt, men den är snygg :). Ska försöka köpa den via tradera (handlar mycket där :P) och få den ett antal hundralappar billigare.

Smärtan i fogarna är över lag bättre men det kommer och går och det verkar vara dagsbundet. Visst sitter jag på häcken hela dagen (vilket jag faktiskt sällan gör, får tuppjuck) kanske jag inte får ont men vissa dagar kan jag gå ganska mycket och det går bra och vissa dagar är det kört bara efter en kort promenad. Aja som sagt lite obehag får man räkna med.

I dag har jag och magen varit hos barnmorskan. Allt såg fortsatt mycket bra ut:
Blodtryck: 115/60
Hb: 128
Blodsocker: 6.4
Lillans hjärtfrekvens: 148 slag/min
SF-mått: 34 cm (magen har inte växt så mycket sen sist men det gör mig ingenting)
Vikt: +10 kg sen inskrivningen (fast enl mig egentligen +14 kg vilket ändå är bra)

Att bero på det där med vikt så har den blivande pappan sympati "tjockat på sig" vilket jag tycker är supergulligt. Min lilla man har gått upp 3 kg på ca 1.5 månad. Det är i klass med mig ju om inte lite mer. Fast å andra sidan så väger jag i alla fall 20 kg mer än honom i nuläget (elefant och ekorre varning :P).

I lördags var vi och magen på 25 års fest, vilket var superskoj att jag och magen tog oss till och med en sväng om. Här är ett par bilder som Elin tog på mig och Micke innan festen. Hon hjälpte mig att fixa i ordning mig och temat var greese (alt rockabilly).



BF-lista!

Jag glömde att lägga upp denna lista när jag skrev sist i förrgår. Jag har nämligen bett folk gissa när lillskruttan tänker komma ut. Beräknat BF enl ultraljud är 2 maj. Jag kan minnas fel om vem som sagt vad men säg till i så fall.

Micke(far till barnet hehe för er som inte visste det, detta är nog önsketänkande från hans sida): 23 april
Freja (nära vän till Linda, har en superfin blogg som jag följer): 24 april (hennes dotter Vegas födelsedag)
Min mormor: 25 april
Mickis (min kollega och vän): 26 april

Elin: 27 april
Jag: 28 april (fast eg tror jag att jag kommer gå över tiden men detta är det datumet jag räknat ut efter min sista mens)
Min mamma (blivande mormor): 1 maj
Min pappa: 4 maj
Sussie (mammas sambos ex fru): 5 maj
Pia: 5 maj

Ni som inte står med här får gärna gissa eller banna mig för att jag glömt bort vad ni sagt :P.

Just det sen tänkte jag passa på att klaga lite också när jag ändå sitter här. Jag har som jag tidigare nämt börjat få ont i mina bäckenfogar och i går var det så där jobbigt igen. Jag hade under dagen varit och hälsat på min underbara bror som bor och pluggar i Uppsala och vi hade varit ute och gått (totalt ca 40 min dock inte i sträck). Detta gör då alltså att jag får ganska ordentligt ont på eftermiddagen och kvällen. Jag blir så less (jag vet att det hör till att ha lite krämpor när man är gravid) jag vill ju kunna vara ute och gå. Det bör man få beröm för av sin kropp men ack nej. Aja ska försöka mig på en kort promis i dag med Janina och Vilda för att se hur det går. Annars får jag väl helt enkelt acceptera att om jag inte vill ha ont så kan jag inte gå så mycket om dagarna. Jag får skylla på att jag helt enkelt är FÖR gravid. Men eftersom jag inte har värsta jättemagen så ser det ju inte ut så och då känner man sig bara ännu knäppare. Sen är det faktiskt så att jag får väldigt svårt att sova på natten när jag har ont i fogarna då jag får ännu svårare att vända på mig i sängen eftersom det gör ont. Gaaahhhh! Aja tur att jag inte jobbar i alla fall det hade varit katastrof vid det här läget. Nej nu ska jag dammsuga (vilket är superbra när man har foglossningen, eller inte men jag ska bara göra det lite snabbt).

v.37: lite foglossning och sjökokänsla

"Bara" 4 veckor kvar nu till BF. Om en vecka räknas snuttan som fullgången då får hon gärna komma ut (vilket jag egentligen vet att hon med största sannorlikhet inte kommer att göra). För precis en vecka sen (förra tisdagen) var jag ute och gick långpromenad i vårsolen men efter detta fick jag väldigt ont i mina fogar i bäckenet. Det blev bättre framåt onsdag eftermiddag men sen dess gör fogarna sig påminda lite då och då. Men som sagt är man så pass höggravid som jag är så är det väl inget konstigt. Det som stör mig är att 50 minuters promenader verkar vara att glömma nu. Har haft en lat vecka efter att detta inträffade men tänker ta nya tag denna vecka. Har varit ute och gått ca 20 min i morse och ska ut i gen sen i eftermiddag. Jag får helt enkelt gå ut på två till tre små promenader per dag istället för en långpromenad.

Det där med sjöko som står i rubriken är mest nattetid, gisses vad man känner sig klumpig. Samma känsla får jag också när jag och Micke ska mysa. Fasen man vet ju inte hur man ska placera sig och man känner sig inte direkt sexig när man ligger där som en halvt utslagen koloss. Men jaja det är tur att Micke inte är tjock han också för då skulle det knappt gå.

Just det jag var på BVC i torsdag (den 1/4) och fick reda på föjande:

BT: 125/55
SF-mått: 33 cm (bara 1 cm plus sen förra besöket men inget att oroa sig för)
Lillbebisens hjärtfrekvens: 137 slag/min
Att hon ligger men huvudet nedåt fortfarande och är ruckbar (alltså ej fixerad ännu)

I fredags var Pia och Thomas här på middag, vet var supertrevligt. Thomas hade med sig sina fina kamera och vi tog massor av bilder på mig och magen och pappa Micke fick också vara med på en hel del bilder. Pia skulle skicka lite bilder till mig sen så jag kommer nog lägga upp en och annan här på bloggen. Sen har vi även köpt en systemdigitalkamera. Den är verkligen härlig att fota med men det sved i plånboken men det är ju väldigt skoj att vi har en bra kamera att fota lillsnuttan med. Sen kanske jag ska nämna att vi sålt lägenheten. Vi fick inte det vi ville ha för den men det blir bra i alla fall. Nu längtar jag som en tok efter att få flytta in i vårt radhus på månskensvägen 251.

Detta är inte just vårt hus men det ser nästan likadant ut. Längtar!

v.36: svullna fötter och förlossningslängtan

5 veckor kvar, vilket känns bra eller helt OK i alla fall. Visst lite less är man ju på att vara gravid men det är fortfarande mestadels mysigt. Trycket som jag tidigare känt uppåt när jag ska sova är mycket bättre och det gör ju att man inte känner sig lika flodhästliknande, även om man kanske är det :P. Men hur som helst längtar jag till förlossningen. Längta kanske låter konstigt men jag gör faktiskt det, det ska bli så otroligt spännande och så längtar man ju nästan ihjäl sig efter att få hålla sin dotter i sina armar för första gången. Åh jag blir tårögd bara av att tänka på det lillskruttan!

I går var det visning på vår lägenhet och andra visningen är ikväll pga av detta så har vi den senaste veckan städat, städat och städat lite till. Vårt hem är kliniskt rent och det är sååå fint. Jag njuter, fast det är lite jobbigt också eftersom jag inte för smutsa ner i dag. Ska bla därför åka i väg till Skärholmen och shoppa lite tillsammans med Janina och Vilda som nu hunnit bli drygt 4 veckor. Vilda ska premiäråka vår nya bilbarnstol (eller babyskydd som det egentligen heter) som vi köpte i fredags (eller var det torsdags :P). Ska bli skoj och se om den är bra.

I fredags la jag märke till (iof inte för första gången men iaf) att mina fötter var svullna, i synnerhet framför hälen på sidorna. I går var de riktigt svullna också efter att jag stått upp och städat hela dagen. Var ganska trött i kroppen i går kväll kan jag säga men det var värt det. Så nu är det stödstrumpor för hela baletten som gäller. Ska köpa lite kraftigare sådana också de jag har trycker inte så mycket.

Har läst om dels i gravid tidningar, i bloggar och på nätet osv den senaste veckan synen på pappaledighet. Många pappor menar att de "omyndigförklaras" av kvinnor i synnerhet inom mödravården och barnavården när det gäller att ta hand om sitt/sina barn. Tänkt att detta ska vara så djupt inrotat, det är ju helt otroligt. Då kan vi kvinnor faktiskt inte komma och gnälla sen om papporna inte tar ut så mycket ledighet osv. Det är ju inte så konstigt om ingen tror på dem. Jag vet ju inte hur jag kommer att bli som mamma men jag har verkligen försökt att printa in huvudet från första början att vi är TVÅ föräldrar och Micke duger lika bra som jag, bortsett ifrån att han inte kan amma. Så i matsituationer så blir ju jag som huvudpersonen i vår dotters liv den första tiden. Sen tycker jag även att det verkar som om många kvinnor har svårt att låta männen ta nästan hälften eller mer än sina 60 dagar av föräldraledigheten. Men gisses alltså, när man inte helammar sitt barn längre så finns det ju inget som säger att det måste vara mamman som är hemma. Visst jag har verkligen förståelse för (tror jag iaf) att det är tufft att lämna sitt lilla barn hemma med sin partner för att gå till jobbet, men det är ju precis det i princip alla pappor får göra. När barnet är 2 veckor då är det dags att börja jobba igen. 2 VECKOR hur kul är det, då är det lilla livet så litet och skört och jag förstår att man som pappa vill vara där då och ta hand som sin kvinna och sitt barn. Men i de flesta fall blir det inte så. Jag menar inte att man som nyförlöst kvinna ska gå till jobbet, absolut inte men jag kan bara tänka mig att det är jobbigt för den nyblivna pappan. Varför är det självklart att det är vi kvinnor som enhetligt ska bestämma när det är OK för pappan att ta över. Som det ser ut nu så kommer jag att vara hemma till mars 2011 så är vår lillskrutta 10 månder. Jag kan vara hemma kortare eller längre om något av dem så skulle jag tro de först nämnda. Jag säger inte att jag kommer att tycka att det är lätt eller att jag inte kommer att tvivla och må dåligt över det MEN jag har ändå grundinställningen att Micke ska få vara hemma så länge som möjligt med vårt och i framtiden våra barn. Han kommer antagligen att ta över i mars och vara hemma förhoppningsvis så länge som 1 september (alltså 6 månader). Det tycker jag känns som en ganska bra uppdelningen men vi får se hur det blir. Men som sagt tänkvärt är ändå hur vi kvinnor faktiskt gräver vår egen grop och skuffar undan männen som väldigt gärna vill ta ett stort ansvar för sitt/sina barn.

OJ detta blev långt men detta är också en av mina "hjärtefrågor" då jag anser att det är enormt viktigt!
Här kommer lite bilder från sista tiden. Bilderna från v.36 är tagna nu för typ 30 min sen (alltså morgonbilder, magen är något mindre då än på kvällen).

Slutet av v.34 (33+5) på Nynäs havsbad. Ingen bra bild på mig men magen är fin


v.36 (35+0)


De röda märkerna på magen är efter att jag kliat mig de är tack och lov inga bristningar :)!


Tidigare inlägg
RSS 2.0