v.15
Som rubriken lyder i dag går jag in i v.15. Tiden går rätt fort måste jag säga. Nu har ryktet spridit sig som en löpeld på jobbet. Har fått minst 4 gratulationer bara i dag från kollegor, vilket känns väldigt skoj förståss.
Det som beskymrar mig lite är att jag har börjat få lite ont i ryggen speciellt nattid. Det känns som om det inte spelar någon roll hur jag ligger i sängen, inget är riktigt skönt. Dessutom har det börjat att ta emot lite när jag ligger på mage (vilket jag alltid vill göra när jag ska somna). Det känns som om magsäcken trycks upp i bröstkorgen ja de trycker underifrån helt enkelt. På mornarna går det däremot bättre att ligga lite på mage eftersom magen är mer tom då än på kvällen. Jag vet inte om det är växtvärk jag har i ryggen eller något annat. Vi får se om det blir bättre, som tur är får man äta Alvedon när man är gravid.
Det blir ett kort inlägg denna gång då jag är lite trött med tanke på ovanstående mm. Återkommer inom kort.
Gravid på riktigt!
För Micke är det nog mer verkligt nu också han pratar med magen ibland och pussar på den, supermysigt. Han och jag pratar ofta om hur det blir när bebisen kommer och om saker som kan bli jobbigt tex sömnbrist. Jag är ju en sådan "planerare" men jag tycker att det är bra att man förbereder sig. När det kommer till uppfostran av barnet så tror jag att jag kommer att vara den stänga av oss två men även den som kanske visar mest fysisk kärlek till barnet så det går nog på ett ut. Micke är ju lungnare än vad jag är (som ni alla vet :p) så han blir nog den tålmodiga medan jag blir den som blir arg mest.
Förresten så köpte jag mina första gravidkläder i fredags, en jeanskjol som är jättefin men lite stor ännu (men det är ju bra att det finns plats för magen) men den är så skön att ha klarar inte av att ha någonting som trycker på magen nu. Sen beställde jag en sån där BEBIS tröja på nätet som den kommer väl i veckan. Det känns jätteskoj.
Just det sen "släppte jag bomben" på jobbet också i lördags kväll. Visseligen var vi bara 6 pers som jobbade men de flesta blev väldigt uppspelta och jag fick en STOR kram av mina kollega Sophie. Härligt! Så nu kännes det mer på riktigt pga av det också. Aja på torsdag blir det v.15 tänk vad fort tiden går, helt sjukt. Snart är lillskrutten här!
v.14
Förresten så tänkte jag beställa en sån där "bebis tröja" ni vet som det står BEBIS på på magen idag eller i morrn. Måste ju bara ha en sådan nu när det är en liten, liten kula. Det syns mycket tydligare när jag är naken för övrigt. Tänker lägga upp bilder på magen (om någon är intresserad) på min familjeliv.se sida, jag heter Bina86.
Sen har jag fortfarande inte (fegis) berättat för speciellt många på jobbet. ÅH hade ett hyfsat bra tillfälle när vi satt och åt här om dagen men det blir så jobbigt att berätta för typ 6 pers samtidigt så jag bangade :S. Än så länge syns det i princip ingenting (jag ser lite dock) i mina pyjamasliknande arbetskläder. Man skulle kunna tro att jag bara lagt på mig lite (vilket iof inte vore så underligt i mina kollergors ögon då jag ständigt snackar om att jag är hungrig :P). Att bero på det så verkar det inte som om jag lagt på mig speciellt mkt fläsk nu på sista tiden, skönt med tanke på att jag gick upp ca 4 kg precis i början. Jag satsar inte på att köra valross stuket av gravid kvinna. Men som sagt det blir som det blir.
Sleepyhead!
Att bero på min lilla hobbit (han gillar inte att bli kallad det men jag tycker att det är gulligt), i går hade vi tvättstugan och han blev färdig hos Tommy ganska tidigt så han kom hem och tvättade han med. Förra gången han tvättade (och gångerna innan det) brukar han bara "knöla" ner tvätten i påsarna när det torkat färdigt. Detta resulterar i att allt blir väldigt skrynkligt. Men i går hade han vikt allting fint i påsarna. Tydligt så fungerar det vanliga "kärring gnället" ibland. Tänk att en sådan liten sak kan skänka en så mycket lättnad och tillfredställelse. Jag kanske är en smula knäpp men jaja.
Hur som haver kontentan av det hela är att det är skönt när ens partner är tillmötesgående och ojoj vad SKÖNT det är att sova!
Magiska v.13!
Det som dock oroar mig fortfarande är det som jag skrev lite om i förra inlägget. Det är så stort att bli förälder och man är så rädd att tex förhållandet ska ta mycket stryk, att man inte kommer att få sova på nätterna i ett helt år mm. Micke är ju iväg och extra jobbar hos sin kompis Tommy och nu är han på övning. Detta medför dessvärre att man känner sig lite ensam. På något underligt vis gör man det ändå nu när man är gravid, kanske för att mycket inte är som det brukar. Det är svårt att förklara det är bara en känsla. Även om det är hur naturligt som helst att vara gravid känner man sig lite som en utomjording (eller utomjordling, som jag brukar säga :P). Det är en viss känsla som har infunnit sig som bara är där. Ungefär som "hej jag är konstig" eller "hej jag är inte som jag brukar vara". Detta kanske inte är något som andra märker men jag känner mig super knäpp och konstig ibland (*hormoner*, I guess) Jag känner mig lite uttråkad också tror jag, det känns som att det enda jag gör är att jobba och fixa hemma. Nu gör jag ju mer än så men jag är van att ha många bollar i luften och det kan man inte påstå att jag har nu. Pratade med pappa om det faktiskt och han sa att han definitivt kände så under de nästan 2 åren som han har varit arbetslös. Sen pratade vi om att det kanske är bra att vara lite uttråkad och få gå runt och drälla lite innan "illbattingen" kommer till världen som för övrigt fortfarande inte har någt "mage"namn. Antar att det kommer när det börjar synas lite mera.
Nej nu får det vara slutbabblat för nu ska jag åka med Elin, Danne och Alvina in till stan till "laktritsroten" en affär med bara lakrits. Mmmmm!
Här är en bild på min mage i v.13 (12+5) på kvällen.
Svårt att berätta för kollegorna!
Angående min lilla gravidbula så är det helt klart mest svullna tarmar efter som den gått tillbaka nu igen. Visst jag har mer putmage än i vanliga fall men här om dagen så jag faktiskt riktigt gravid ut. Aja det är bara att vänta tills den "riktiga" magen kommer. Dock börjar magen bli hård när jag står upp typ vid urinblåsan (precis över blygdbenet) även om jag inte är kissnödig. Jag antar att det är livmodern som börjar göra sig påmind där bakom.
Åh vad jag längtar till rutinultraljudet om 7 veckor känns som en evighet fast tiden går å andra sidan sjukt fort. Jag vill se min lilla bebis igen!
Hade ett långt samtal i går med min mor om diverse saker och ting. Mycket är ju oro såhär inför att man ska bli föräldrar men hon kom med många kloka ord som gjorde att sov väldigt gott i natt. Tack mamma, älskar dig, är så glad att du finns. Vilken fantastisk mormor du kommer att bli (vilket känns såååå kul)!
v.12 fortsättning
I dag är jag ledig, så skönt. Är helt slut efter en jobbig helg på jobbet. Dock berättade jag för min chef i fredags att jag väntar barn. Hon tyckte att det var väldigt skoj för min skull. Det kändes så skönt att äntligen få gå ut med offentligt (mer eller mindre). Har hittills berättat för 2 st kollegor också varav en av dem (som jag jobbar ganska mkt med) blev tårögd :). När jag var på Ul i torsdags så tyckte de att barnet var lite litet för v.12 (11+0) så jag blev eg tillbaka flyttad 4 dagar, dock sa barnmorskan att hon inte var säker eftersom barnet låg lite ihop kurat. Men ska man gå på deras beräkning så gick jag in i v.12 i går. Vet inte riktigt hur jag ska räkna nu :S. Jag har ju (hade) relbunden mens. Aja nu känns 4 dagar mycket men det är det egentligen inte. Jag vill bara komma till v.13 för då är den stora missfallsrisken över.
En sak som är väldigt skönt är att jag börjar må mycket bättre. Den värsta tröttheten har lagt sig likaså illamåendet. Kan få små attacker av illamående ibland men de brukar gå över ganska fort. Dessutom är jag rätt van vid det här laget. Dessutom tycker jag att den börjar bli en liten bulle på magen. På morgonen är den inte lika stor som på em. Det är ju lite fläsk också :P, har gått upp ca 4kg fast jag tror att jag la på mig typ 2 kg på semestern (och då var jag ju i princip inte riktigt gravid, barnet blev ju till då). Dock har jag inte gått upp i vikt sen den 2:a inskrivningen för snart 3 veckor sen och det känns så skönt :).
Nej nu måste jag åka i väg jag ska till Elin och umgås samt gulla med hennes lilla dotter Alvina (11 månader).
Börjat blogga igen. Översikt över den senaste tiden.
Jaha då gör man ett försök till att börja blogga igen. Jag kommer inte i håg om det var ett år sen jag la ner min förra blogg, aja det är oklart. Hur som helst är situationen lite annorlunda nu än då. From den 8/10 2009 (alltså i går) är det offesiellt att jag och Micke väntar barn i slutet av april. Varför just detta datum, jo vi var på ett ultraljud i går och allt såg bra ut. Dessutom är jag inne i graviditetsvecka 12 nu och de flesta missfall sker innan denna vecka. Eftersom jag inte haft ork/velat gå ut med min graviditet tidigare så startar jag alltså min blogg nu. Så här har de senaste veckorna sett ut:
Graviditetsvecka.4: Campingsemester på Gotland och den 19/8 får ett plus på graviditetstestet. Oförklarlig lycka blandat med overklighetskänsla. Micke var med när jag gjorde testet och blev precis lika glad han. Avstår från denna dag från alkolhol (dock inte varit sugen på något de senaste dagarna) och annat som kan vara skadligt för barnet.
v.5 (20-26/8 09): Försöker inse att vi verkligen ska ha barn. Kommer hem från Gotland på fredagen och berättar under veckan för en av mina bästa vänner Linda (hon frågade mig mer eller mindre rakt ut) att jag och Micke ska ha en liten. Mår väldigt bra och märker inte av graviditeten så mycket bortsett från ömma bröst. 27/8 är det dags för första inskrivningen på MVC. Vi får en jättetrevlig barnmorska som heter Reneé.
v. 6 (27/8-2/9) Den 29/8 har vi kräftskiva på landstället Silverdalen. Ingen förutom jag, Micke och Linda vet någonting. Jag har köpt alkoholfritt vin och försöker få det att se ut som jag också dricker alkohol är inte redo ännu att berätta för "alla". Detta fungerar bra och ingen verkat misstänka något. Känner mig nästan lite småbusig på något sätt. Jag njuter av att fortfarande må bra. Kommer tillbaka till jobbet från semstern den 31/8 och vill så gärna säga något till arbetskamraterna men "kniper käft".
v.7 (3/9-9/9) Nu säger det PANG så kommer illmåendet och tröttheten som ett brev på posten, detta har hittills nog varit den jobbigaste veckan. Vaknar även på nätterna av att jag mår illa och kan inte somna om. Börjar äta lite Lergigan och Lergigan comp, recceptbelagda mediciner mot bla illamående. Oj vad det är tungt att jobba och i synnerhet att "hålla masken på jobbet". Helst vill jag ligga i sängen och tycka synd om mig själv, fast det eg inte är ett dugg synd om mig. Berättar även nyheten för mamma som blir helt överlycklig och börjar gråta, superhärligt!
v8 (10/9-16/9) Detta är nackdelen med att dokumentera detta i efterhand. Denna vecka minns jag inte så mycket utav egentligen. Jobbade väl på som vanligt. Orkar inte längre cykla till jobbet utan går dit lite då och då, får annars skjuts utav Micke eller tar bilen dit. Mår fortfarande väldigt illa (inte enbart på morgonen utan under större delen av dagen) och är väldigt trött. Måste gå och lägga mig efter jobbet och sova en stund.
v.9 (17/9-23/9) Åker till Silverdalen med tjejerna (Pia, Linda, Riina) berättar nyheten för Pia och Riina som tycker att det är jätteskoj. Är nu tröttare än någonsin. Under helgen sover jag ca 2-4 timmar på dagtid och ca 9 timmar på natten. Illamåendet har bitit sig fast (även om det är bättre än i v.7, eller så har jag vant mig jag vet inte). Äter i princip inte Lergigan längre (tycker att det känns onödigt då de innehåller koffein, även om jag mår illa).
v.10 (24/9-30/9) Träffar den 24/9 barnmorskan Reneé igen för lite kontroller. Allt ser väldigt bra ut. Hade super blodvärde (hb på 147), urinprovet var helt rent. Något högt systolisktblodtryck på 140 mm/Hg diastolisktblodtryck låg dock bra på 70 mm/Hg. Berättar samma dag för Mickes familj att vi ska få en bebis i april. Är piggare nu än föregående vecka vilket iof inte är så svårt att vara :P. Berättar för pappa och hans fru Nina den 25/9. Pappa blir glad och tycker att det ska bli spännande att bli morfar. Pappa ringer mig nu mer regelbundet än vanligt för att höra hur det är med mig, vilket är väldigt gulligt tycker jag.
v.11 (1/10-7/10) Har fått tid för rutinultraljud den 3/12 2009 vilket jag tycker känns väldigt långt bort. Ringer därför en privata Ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen för ett tidigare Ul. Får en tid den 8/10 och hela v. 11 går i princip åt att längta till den 8:e. Bestämmer mig för att berätta på jobbet den 9/10 om Ul ser bra ut.
v.12 (8/10-14/10) Ultraljudet den 8/10 ser bra ut. Där inne växer bebisen som den ska. Vi ser att den har armar och ben, fingrar och tår och att den rör sig där inne. Rör sig från sida till sida och viftar med sina små armar. Så otroligt häftigt och underbart. Micke och jag är i extas! Micke upprepar flera gånger "oj vad häftigt det var, vad den var livlig där inne". När vi kommer hem sen sätter han upp bilderna vi fick med oss hem på kylskåpet så att vi ska se dem varje dag. Gulligt!
Ojoj vilket långt inlägg men det var lite att ta igen, det har hänt så mycket de senaste veckorna som sagt. I dag börjar jag jobba 14.00 och då ska jag gå ut med nyheten först till min chef såklart. Är lite nervös.
