v.36: svullna fötter och förlossningslängtan
5 veckor kvar, vilket känns bra eller helt OK i alla fall. Visst lite less är man ju på att vara gravid men det är fortfarande mestadels mysigt. Trycket som jag tidigare känt uppåt när jag ska sova är mycket bättre och det gör ju att man inte känner sig lika flodhästliknande, även om man kanske är det :P. Men hur som helst längtar jag till förlossningen. Längta kanske låter konstigt men jag gör faktiskt det, det ska bli så otroligt spännande och så längtar man ju nästan ihjäl sig efter att få hålla sin dotter i sina armar för första gången. Åh jag blir tårögd bara av att tänka på det lillskruttan!
I går var det visning på vår lägenhet och andra visningen är ikväll pga av detta så har vi den senaste veckan städat, städat och städat lite till. Vårt hem är kliniskt rent och det är sååå fint. Jag njuter, fast det är lite jobbigt också eftersom jag inte för smutsa ner i dag. Ska bla därför åka i väg till Skärholmen och shoppa lite tillsammans med Janina och Vilda som nu hunnit bli drygt 4 veckor. Vilda ska premiäråka vår nya bilbarnstol (eller babyskydd som det egentligen heter) som vi köpte i fredags (eller var det torsdags :P). Ska bli skoj och se om den är bra.
I fredags la jag märke till (iof inte för första gången men iaf) att mina fötter var svullna, i synnerhet framför hälen på sidorna. I går var de riktigt svullna också efter att jag stått upp och städat hela dagen. Var ganska trött i kroppen i går kväll kan jag säga men det var värt det. Så nu är det stödstrumpor för hela baletten som gäller. Ska köpa lite kraftigare sådana också de jag har trycker inte så mycket.
Har läst om dels i gravid tidningar, i bloggar och på nätet osv den senaste veckan synen på pappaledighet. Många pappor menar att de "omyndigförklaras" av kvinnor i synnerhet inom mödravården och barnavården när det gäller att ta hand om sitt/sina barn. Tänkt att detta ska vara så djupt inrotat, det är ju helt otroligt. Då kan vi kvinnor faktiskt inte komma och gnälla sen om papporna inte tar ut så mycket ledighet osv. Det är ju inte så konstigt om ingen tror på dem. Jag vet ju inte hur jag kommer att bli som mamma men jag har verkligen försökt att printa in huvudet från första början att vi är TVÅ föräldrar och Micke duger lika bra som jag, bortsett ifrån att han inte kan amma. Så i matsituationer så blir ju jag som huvudpersonen i vår dotters liv den första tiden. Sen tycker jag även att det verkar som om många kvinnor har svårt att låta männen ta nästan hälften eller mer än sina 60 dagar av föräldraledigheten. Men gisses alltså, när man inte helammar sitt barn längre så finns det ju inget som säger att det måste vara mamman som är hemma. Visst jag har verkligen förståelse för (tror jag iaf) att det är tufft att lämna sitt lilla barn hemma med sin partner för att gå till jobbet, men det är ju precis det i princip alla pappor får göra. När barnet är 2 veckor då är det dags att börja jobba igen. 2 VECKOR hur kul är det, då är det lilla livet så litet och skört och jag förstår att man som pappa vill vara där då och ta hand som sin kvinna och sitt barn. Men i de flesta fall blir det inte så. Jag menar inte att man som nyförlöst kvinna ska gå till jobbet, absolut inte men jag kan bara tänka mig att det är jobbigt för den nyblivna pappan. Varför är det självklart att det är vi kvinnor som enhetligt ska bestämma när det är OK för pappan att ta över. Som det ser ut nu så kommer jag att vara hemma till mars 2011 så är vår lillskrutta 10 månder. Jag kan vara hemma kortare eller längre om något av dem så skulle jag tro de först nämnda. Jag säger inte att jag kommer att tycka att det är lätt eller att jag inte kommer att tvivla och må dåligt över det MEN jag har ändå grundinställningen att Micke ska få vara hemma så länge som möjligt med vårt och i framtiden våra barn. Han kommer antagligen att ta över i mars och vara hemma förhoppningsvis så länge som 1 september (alltså 6 månader). Det tycker jag känns som en ganska bra uppdelningen men vi får se hur det blir. Men som sagt tänkvärt är ändå hur vi kvinnor faktiskt gräver vår egen grop och skuffar undan männen som väldigt gärna vill ta ett stort ansvar för sitt/sina barn.
OJ detta blev långt men detta är också en av mina "hjärtefrågor" då jag anser att det är enormt viktigt!
Här kommer lite bilder från sista tiden. Bilderna från v.36 är tagna nu för typ 30 min sen (alltså morgonbilder, magen är något mindre då än på kvällen).
Slutet av v.34 (33+5) på Nynäs havsbad. Ingen bra bild på mig men magen är fin
v.36 (35+0)
De röda märkerna på magen är efter att jag kliat mig de är tack och lov inga bristningar :)!
v.35: pigg liten bebis men trött mamma
För att prata om något trevligare så har vi i helgen varit på Nynäs Havsbad och njutit av vedeldad bastu, pool bad och väldigt god mat. Micke fick detta i 27 års present av mig (han fyller i morgon) och jag har fått höra större delen av helgen att jag är världens bästa festmö :). Dock sved det i plånboken men det var faktiskt värt varenda krona. Rekomenderar de som inte varit där att åka dit det var verkligen super!
Vår lilla dotter har det trångt i min mage nu men buffar och är i gång ändå. På många ställen läser man att barnet i magen nu blir lite lugnare då det inte har så mycket plats längre men inte hon. Oj vad hon buffar ibland. I går fick Micke tag på vad vi tror var hennes ena fot och hon sparkade tillbaka på honom när han drog och tryckte på den. Det är så otroligt härligt att se hur han skiner upp när han känner henne och när hon svarar på hans puttar. Han längtar nog ännu mer efter henne än jag då jag bär henne med mig hela tiden och känner henne flera gånger per dygn.
Just det sen gjöt min moster av min överkropp i torsdags. Jag tror att det kommer bli väldigt fint. Hon ska måla den i silvermetallic och lacka den högglansig. Jag kom med ideén att hålla händerna på magen (något som jag inte sett på hennes avgjutningar av gravida kvinnor) och det tyckte hon var en jättebra idé. Vi får väl se hur det blir, tyvärr har jag ju rätt stora händer men det är i alla fall skoj att min torso blir lite unik. Sen ser det ju mysigt ut också. Jag håller ju händerna mycket på magen just för att det är mysigt. Ibland gör jag det för att lugna torpeden där inne när hon far runt som värst. Min älskade lilla bebis!
MVC besök
Hb-värde (blodvärde): 130
Blodtryck: 120/65
Blodsocker (ej faste värde): 6,4
Vikt: hemlig :P men + 1 kg sen förra kontrollen för 2 veckor sen, alltså + 12 kg sen jag blev gravid (enbart + 8 kg sen inskrivningen i v.9) Hehe ja jag hann gå upp ca 4 kg på bara några veckor precis i början :S.
SF-mått: 32 cm (nu ligger jag på snittet så den har växt på bra sen förra besöket då jag låg lite under medel)
Barnets hjärtfrekvens: 140 slag/min
Barnets placering: Ligger som föregående gång med huvudet nedåt, ej fixerad men inte fullt rörlig heller. Ryggen ligger på min högra sida och fötterna på vänster.
Allt såg med andra ord väldigt bra ut och jag känner mig nöjd. Det är alltid lika skoj att vara på MVC. Sen pratade vi lite om amning också, barnmorskestudenten som var med i dag (som även jobbar på BVC) sa att hon inte varit med om att en kvinna som vill amma inte kan. Bara man får bra råd och stöd så bör det fungera för i princip alla. Det blev jag glad av att höra eftersom jag väldigt gärna vill amma min lilla flicka i åtminstone 6 månader.
v:34: lite jobbigt att sova och stegräknare from hell!
För övrigt så har jag haft fullt upp sen jag gick på ledighet, vilket i och för sig är skönt då jag inte vill ha tråkigt. Jag är ute och går varje dag men svär då och då över hur svårt det ändå är att komma upp i 10.000 steg om dagen när man inte jobbar. Jag orkar inte riktigt vara ute och gå i nästan två timmar i sträck (vilket nästan krävs för 10.000 steg) och då måste jag gå ut två gånger (suck). Visst det är skönt att vara ute men man tycker ju att man varit rätt hurtig när man varit ute och gått i över en timme med sin höggravida mage. Men nej nej det räcker inte. Aja jag försöker att göra mitt bästa i alla fall.
I går var jag hos Johan och Janina och höll i deras lilla Vilda för första gången. Hon är så söt och så himla liten (eftersom hon enbart är 2.5 vecka gammal). Små bebisar har så många supersöta ljud för sig. De knorrar och gnyr. Ja det låter tom gulligt när de skriker. Längtar så efter vår lilla tjej.
Något som har irriterat mig länge och nästan driver mig till vansinne nu är att alla kvinnor som själva varit gravida och fött barn verkar ha någon slags sanning för hur allt är när man är gravid och nybliven mamma. Visst det är samtidigt otroligt värdefullt att få höra andras erfarenheter men de säger det på ett sätt som att det skulle vara lag. Exempelvis: "ja oj vänta du bara tills du är höggravid då kommer du inte att kunna dricka apelsinjuice får då får du halsbränna" Jag är höggravid och dricker apelsinjuice utan problem. Eller: "ja det är jättemysigt att ha ett nyfött barn MEN det är så otroligt jobbigt och du kommer att vara helt utmattad osv" Ja jag har ju inte fått barn än men tex Janina säger att allt går jättebra och visst blir man väckt om natten när att mata bebisen osv men det har hittills gått jättebra. Elin hade också samma sak att säga när Alvina var nykläckt. Sen finns det ju dagar och veckor som är väldigt jobbiga men för ingen jag känner har det varit förjävligt i 6 månader (även om jag vet att det finns dem som har det så också). Jag förstår att det är viktigt att vara medveten om att det inte är någon "dans på rosor att få barn" och att det självklart kan vara jättejobbigt ibland, men varför måste vissa männsikor "måla fan på väggen". Alla är vi ju så otroligt olika. Jag kan tex inte säga till mina patienter hur de kommer att uppleva smärtan efter operationen. Jag kan säga att de kommer med störta sannorlikhet att ha ont men sen är det så olika hur man hanterar det. Åh jag blir så galen på att det tydligen ska vara på ett visst sätt eller inte. Detta är en otrolig utmaning men antagligen livets bästa utmaning. Fan tjejer skärp er och tänk efter innan ni ska tala om hur det ska vara och bli för mig eller någon annan. Så vad skönt nu har jag sagt det!
Tänkte avsluta med en bild på mig och magen, tagen i v.33
v.33: Gått på ledighet och stickning för fulla muggar
Leona rör sig som bara den inne i magen (vi kallar henne för det nu eftersom hon antagligen kommer att heta det). Men nu är det mer som vågrörelser eftersom hon är så pass stor. Jag tror att hon väger drygt 2 kg och är ca 30 cm lång från huvud tills stjärt. Fattar inte att hon får plats där inne, dessutom eftersom min mage inte är så stor. Har ju sovit relativt bra fram tills nu, vaknar till och ifrån av att jag har lite ont i ryggen och måste vända på mig och för att livmodern trycker på magsäcken. Känns väldigt obehagligt och får en och annan sur uppstötning. Men eftersom jag inte jobbar längre så gör det inte så mycket då jag nästan kan sova när jag vill. Inte för att jag gör det bortsett från att jag tar lite sovmorgon till ca 8-9.
Men om ca 6 veckor beräknas hon vara här, vi längtar så mycket. Vi träffade Johan och Janinas lilla dotter Vilda för första gången i tisdags. Helt ljuvlig var hon även om hon sov hela tiden vi var där men ändå. Hon var så liten och söt och man kunde nästan inte slita blicken i från henne.
Aja nog för denna gång ska snart åka hem till min far.
v.32: putmage och radhusköp!
Åh vad arg jag blir!!! Skrev precis ett långt inlägg och så bara försvann det för att internet valde att strejka. Jaha då är det bara att börja om då. Fast denna gång blir det nog inte lika långt då jag inte orkar ta om precis allting. Fast å andra sidan är jag ju faktiskt rätt bra på att ordbajsa så det kanske inte gör så mycket :).
Hur som haver. Tiden bara försvinner och nu är det bara 8 veckor kvar tills vår lilla tjej beräknas komma ut. Vill inte gå över tiden av flera anledningar varav en är att båda mina föräldrar med respektive ska åka bort en vecka efter barnets BF. De ska dock inte resa tillsammans :P. Men vi får se hur det blir. Pappas chef (som är naturläkare eller vad tusan det heter)hade tipsat honom om ricinolja för att inte gå över tiden. Kan väl tänka mig att testa det för det lär ju inte skada. Min far är ju lite av ett hälso och vitaminfreak så jag är inte så förvånad över att han hade fixat fram tips på detta. Hehe han är söt!
Magen växer och växer och även om jag inte är stor för att vara så långt gången så börjar magen mer och mer se ut som en fotboll :). Sen beror det mycket på vad jag har på mig. Klänningen jag hade i fredags på Riinas inflyttningsfest framhävde verkligen magen men det gjorde ju ingenting. Bortsett från att man inte får dricka rödvin och äta dessertostar så älskar jag att vara gravid. I alla fall just nu eller hittills ska jag väl säga. Känner mig så kvinnlig och det är så mysigt och häftigt att känna barnet där inne. Ja det är det bästa jag gjort :). Micke är söt också och säger till mig mer eller mindre dagligen att jag är söt och fin och att han är så stolt över min mage och lilltjejen där i.
Har varit hos BM i dag och fick veta följande:
BT: 115/65
Vikt: + 7kg sen inskrivningen, vilket jag fick beröm för (men jag räknar på minst plus 11 kg då jag gick upp mycket innan första BM besöket)
Barnets hjärtfrekvens: ca 140 slag/min
SF-mått: 29 cm, förra gången var det 27 cm och jag följer min kurva perfekt.
Att lilltjejen ligger med huvudet nedåt vilket är bra då de runt dessa veckor bör vända sig så. Jag fick även känna det vilket var så häftigt
Sen har vi som sagt köpt ett litet radhus här i Tullinge. Detta gjorde vi för en vecka sen och vi ska flytta in första helgen i augusti. Huset är superfint och totalrenoverat, ca 100 kvm, har två uteplatser, en balkong och en lite gräsmatta. Vi känner oss så himla nöjda och längtar efter att flytta. Vi har inte sålt lägenheten än men det är på gång. Jag har tyvärr inga bilder på det på datorn men det kommer. Däremot har jag lite bilder från i fredags innan vi åkte till festen.
Här lyssnas det på Michael Jacksson, pappas favorit!
Var bara tvungen att visa detta. Så söta kläder som jag köpt på tradera för typ 50 kr totalt :).
