v:34: lite jobbigt att sova och stegräknare from hell!
Ja nu börjar kulan bli så stor att jag vaknar flera gånger per natt för att jag måste vända på mig. Jag får även ont i ryggen om jag ligger för länge i samma ställning. Men det är väl egentligen småpotatis för annars mår jag väldigt bra. Så här mot slutet har man ett ökat sömnbehov och jag behöver väl sova ungefär 9-10 timmar per natt för att må bra.
För övrigt så har jag haft fullt upp sen jag gick på ledighet, vilket i och för sig är skönt då jag inte vill ha tråkigt. Jag är ute och går varje dag men svär då och då över hur svårt det ändå är att komma upp i 10.000 steg om dagen när man inte jobbar. Jag orkar inte riktigt vara ute och gå i nästan två timmar i sträck (vilket nästan krävs för 10.000 steg) och då måste jag gå ut två gånger (suck). Visst det är skönt att vara ute men man tycker ju att man varit rätt hurtig när man varit ute och gått i över en timme med sin höggravida mage. Men nej nej det räcker inte. Aja jag försöker att göra mitt bästa i alla fall.
I går var jag hos Johan och Janina och höll i deras lilla Vilda för första gången. Hon är så söt och så himla liten (eftersom hon enbart är 2.5 vecka gammal). Små bebisar har så många supersöta ljud för sig. De knorrar och gnyr. Ja det låter tom gulligt när de skriker. Längtar så efter vår lilla tjej.
Något som har irriterat mig länge och nästan driver mig till vansinne nu är att alla kvinnor som själva varit gravida och fött barn verkar ha någon slags sanning för hur allt är när man är gravid och nybliven mamma. Visst det är samtidigt otroligt värdefullt att få höra andras erfarenheter men de säger det på ett sätt som att det skulle vara lag. Exempelvis: "ja oj vänta du bara tills du är höggravid då kommer du inte att kunna dricka apelsinjuice får då får du halsbränna" Jag är höggravid och dricker apelsinjuice utan problem. Eller: "ja det är jättemysigt att ha ett nyfött barn MEN det är så otroligt jobbigt och du kommer att vara helt utmattad osv" Ja jag har ju inte fått barn än men tex Janina säger att allt går jättebra och visst blir man väckt om natten när att mata bebisen osv men det har hittills gått jättebra. Elin hade också samma sak att säga när Alvina var nykläckt. Sen finns det ju dagar och veckor som är väldigt jobbiga men för ingen jag känner har det varit förjävligt i 6 månader (även om jag vet att det finns dem som har det så också). Jag förstår att det är viktigt att vara medveten om att det inte är någon "dans på rosor att få barn" och att det självklart kan vara jättejobbigt ibland, men varför måste vissa männsikor "måla fan på väggen". Alla är vi ju så otroligt olika. Jag kan tex inte säga till mina patienter hur de kommer att uppleva smärtan efter operationen. Jag kan säga att de kommer med störta sannorlikhet att ha ont men sen är det så olika hur man hanterar det. Åh jag blir så galen på att det tydligen ska vara på ett visst sätt eller inte. Detta är en otrolig utmaning men antagligen livets bästa utmaning. Fan tjejer skärp er och tänk efter innan ni ska tala om hur det ska vara och bli för mig eller någon annan. Så vad skönt nu har jag sagt det!
Tänkte avsluta med en bild på mig och magen, tagen i v.33
För övrigt så har jag haft fullt upp sen jag gick på ledighet, vilket i och för sig är skönt då jag inte vill ha tråkigt. Jag är ute och går varje dag men svär då och då över hur svårt det ändå är att komma upp i 10.000 steg om dagen när man inte jobbar. Jag orkar inte riktigt vara ute och gå i nästan två timmar i sträck (vilket nästan krävs för 10.000 steg) och då måste jag gå ut två gånger (suck). Visst det är skönt att vara ute men man tycker ju att man varit rätt hurtig när man varit ute och gått i över en timme med sin höggravida mage. Men nej nej det räcker inte. Aja jag försöker att göra mitt bästa i alla fall.
I går var jag hos Johan och Janina och höll i deras lilla Vilda för första gången. Hon är så söt och så himla liten (eftersom hon enbart är 2.5 vecka gammal). Små bebisar har så många supersöta ljud för sig. De knorrar och gnyr. Ja det låter tom gulligt när de skriker. Längtar så efter vår lilla tjej.
Något som har irriterat mig länge och nästan driver mig till vansinne nu är att alla kvinnor som själva varit gravida och fött barn verkar ha någon slags sanning för hur allt är när man är gravid och nybliven mamma. Visst det är samtidigt otroligt värdefullt att få höra andras erfarenheter men de säger det på ett sätt som att det skulle vara lag. Exempelvis: "ja oj vänta du bara tills du är höggravid då kommer du inte att kunna dricka apelsinjuice får då får du halsbränna" Jag är höggravid och dricker apelsinjuice utan problem. Eller: "ja det är jättemysigt att ha ett nyfött barn MEN det är så otroligt jobbigt och du kommer att vara helt utmattad osv" Ja jag har ju inte fått barn än men tex Janina säger att allt går jättebra och visst blir man väckt om natten när att mata bebisen osv men det har hittills gått jättebra. Elin hade också samma sak att säga när Alvina var nykläckt. Sen finns det ju dagar och veckor som är väldigt jobbiga men för ingen jag känner har det varit förjävligt i 6 månader (även om jag vet att det finns dem som har det så också). Jag förstår att det är viktigt att vara medveten om att det inte är någon "dans på rosor att få barn" och att det självklart kan vara jättejobbigt ibland, men varför måste vissa männsikor "måla fan på väggen". Alla är vi ju så otroligt olika. Jag kan tex inte säga till mina patienter hur de kommer att uppleva smärtan efter operationen. Jag kan säga att de kommer med störta sannorlikhet att ha ont men sen är det så olika hur man hanterar det. Åh jag blir så galen på att det tydligen ska vara på ett visst sätt eller inte. Detta är en otrolig utmaning men antagligen livets bästa utmaning. Fan tjejer skärp er och tänk efter innan ni ska tala om hur det ska vara och bli för mig eller någon annan. Så vad skönt nu har jag sagt det!
Tänkte avsluta med en bild på mig och magen, tagen i v.33
Kommentarer
Postat av: Pius
Bra skrivet!
Så himla onödigt med alla som ska hålla på så där!
Kram!
Trackback
