Bina & Mickes bebis!

Mindre än 2 veckor kvar. Även om man varit gravid i nästan ett år så känns det ändå konstigt att den lilla snart ska komma ut. I många info texter om v. 39 står det att barnet oftast blir lugnare nu och rör sig inte lika mycket. Så är inte direkt fallet här. Lilltjejen var visseligen väldigt lugn i går fm, nästan så att man blev lite nervös men i förrgår gisses vilket liv det var där inne i magen. Hon kan fortfarande ibland få in en riktig spark i sidan på mig (ej så skönt men häftigt). Det märks också att hon för det mesta ligger på rumpan på min högra sida för det är på vänster sida jag ibland kan känna hennes fötter. Åh min underbara lilla skrutt.

Jag kanske har nämt det förut men Alvina 1.5 år (Elins dotter) är farscinerad över min mage. När jag är där och hälsar på (hehe typ 2 dagar i veckan) ska hon lyfta på min tröja och klappa på magen. Sen har både jag och Elin förklarat för henne flera gånger att det är en bebis där inne så nu säger hon också "bebi" och pekar på min mage. Man vet ju inte hur mycket hon förstår men det är ändå häftigt att hon uppenbarligen ser att jag ser annorlunda ut än tex hennes mamma. Supergulligt!

Jag försöker ställa in mig på att gå över tiden. På BF-listan har jag gissat på 28 april bara för att jag har räknat ut det datumet efter min sista mens men jag tror snarare på typ 6 maj eller så eller tom 8 maj. Båda min föräldrar och respektive åker bort (i en vecka) runt den 8 maj så jag skulle inte förvåna mig om det dröjer ända tills dess innan hon kikar ut. Skulle vara lite typiskt då mamma är en av dem jag antagligen kommer att ringa till först vilket blir lite svårt om hon inte är i Sverige eller sitter på ett flyg eller så.

Jag och Micke pratar ganska mycket om förlossningen nu. Han frågade mig senast i går om jag känner mig förberedd. Jag tror att han faktiskt börjar bli lite nervös nu även om han själv kanske inte tror (eller vill erkänna det), gulligt tycker jag. Vi har ju under hela graviditeten pratat mycket om förlossning och hur det ska bli efter det men nu känns det ju mer aktuellt så att säga. Jag kan säga att jag inte är speciellt nervös mer lite uppspelt och jag går och känner efter (lite för mycket kanske) efter minsta tecken dvs om förvärkarna blir kraftigare och lite mer regelbundna alltså blir till riktigt värkar. Men det är ju som sagt så otroligt skönt att jag mår så bra eller jag mår faktiskt toppen! Jag menar jag längtar ändå men jag kan tänka mig hur mycket man längtar när man dessutom inte mår bra och är supertung och klumpig. Just det på onsdag ska jag och Micke gå på förlossningsföreläsning på KS i Huddinge. Vi missade det förra gången det var (för två veckor sedan) eftersom Micke fastnade i bilkö (typiskt). 

Nej nu måste jag sluta "babbla" annars finns det inget mer att skriva denna vecka och jag försöker att vara ute och skriva lite oftare än en gång i veckan för det är ju lite snålt. Vi håller på och rensar bland våra digitalbilder också men jag hoppas på att kunna lägga ut en och annan bild på magen i veckan.