Bina & Mickes bebis!

Jaha då gör man ett försök till att börja blogga igen. Jag kommer inte i håg om det var ett år sen jag la ner min förra blogg, aja det är oklart. Hur som helst är situationen lite annorlunda nu än då. From den 8/10 2009 (alltså i går) är det offesiellt att jag och Micke väntar barn i slutet av april. Varför just detta datum, jo vi var på ett ultraljud i går och allt såg bra ut. Dessutom är jag inne i graviditetsvecka 12 nu och de flesta missfall sker innan denna vecka. Eftersom jag inte haft ork/velat gå ut med min graviditet tidigare så startar jag alltså min blogg nu. Så här har de senaste veckorna sett ut:

Graviditetsvecka.4: Campingsemester på Gotland och den 19/8 får ett plus på graviditetstestet. Oförklarlig lycka blandat med overklighetskänsla. Micke var med när jag gjorde testet och blev precis lika glad han. Avstår från denna dag från alkolhol (dock inte varit sugen på något de senaste dagarna) och annat som kan vara skadligt för barnet.

v.5 (20-26/8 09): Försöker inse att vi verkligen ska ha barn. Kommer hem från Gotland på fredagen och berättar under veckan för en av mina bästa vänner Linda (hon frågade mig mer eller mindre rakt ut) att jag och Micke ska ha en liten. Mår väldigt bra och märker inte av graviditeten så mycket bortsett från ömma bröst. 27/8 är det dags för första inskrivningen på MVC. Vi får en jättetrevlig barnmorska som heter Reneé.

v. 6 (27/8-2/9) Den 29/8 har vi kräftskiva på landstället Silverdalen. Ingen förutom jag, Micke och Linda vet någonting. Jag har köpt alkoholfritt vin och försöker få det att se ut som jag också dricker alkohol är inte redo ännu att berätta för "alla". Detta fungerar bra och ingen verkat misstänka något. Känner mig nästan lite småbusig på något sätt. Jag njuter av att fortfarande må bra. Kommer tillbaka till jobbet från semstern den 31/8 och vill så gärna säga något till arbetskamraterna men "kniper käft".

v.7 (3/9-9/9) Nu säger det PANG så kommer illmåendet och tröttheten som ett brev på posten, detta har hittills nog varit den jobbigaste veckan. Vaknar även på nätterna av att jag mår illa och kan inte somna om. Börjar äta lite Lergigan och Lergigan comp, recceptbelagda mediciner mot bla illamående. Oj vad det är tungt att jobba och i synnerhet att "hålla masken på jobbet". Helst vill jag ligga i sängen och tycka synd om mig själv, fast det eg inte är ett dugg synd om mig. Berättar även nyheten för mamma som blir helt överlycklig och börjar gråta, superhärligt!

v8 (10/9-16/9) Detta är nackdelen med att dokumentera detta i efterhand. Denna vecka minns jag inte så mycket utav egentligen. Jobbade väl på som vanligt. Orkar inte längre cykla till jobbet utan går dit lite då och då, får annars skjuts utav Micke eller tar bilen dit. Mår fortfarande väldigt illa (inte enbart på morgonen utan under större delen av dagen) och är väldigt trött. Måste gå och lägga mig efter jobbet och sova en stund.

v.9 (17/9-23/9) Åker till Silverdalen med tjejerna (Pia, Linda, Riina) berättar nyheten för Pia och Riina som tycker att det är jätteskoj. Är nu tröttare än någonsin. Under helgen sover jag ca 2-4 timmar på dagtid och ca 9 timmar på natten. Illamåendet har bitit sig fast (även om det är bättre än i v.7, eller så har jag vant mig jag vet inte). Äter i princip inte Lergigan längre (tycker att det känns onödigt då de innehåller koffein, även om jag mår illa).

v.10 (24/9-30/9) Träffar den 24/9 barnmorskan Reneé igen för lite kontroller. Allt ser väldigt bra ut. Hade super blodvärde (hb på 147), urinprovet var helt rent. Något högt systolisktblodtryck på 140 mm/Hg diastolisktblodtryck låg dock bra på 70 mm/Hg. Berättar samma dag för Mickes familj att vi ska få en bebis i april. Är piggare nu än föregående vecka vilket iof inte är så svårt att vara :P. Berättar för pappa och hans fru Nina den 25/9. Pappa blir glad och tycker att det ska bli spännande att bli morfar. Pappa ringer mig nu mer regelbundet än vanligt för att höra hur det är med mig, vilket är väldigt gulligt tycker jag.

v.11 (1/10-7/10) Har fått tid för rutinultraljud den 3/12 2009 vilket jag tycker känns väldigt långt bort. Ringer därför en privata Ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen för ett tidigare Ul. Får en tid den 8/10 och hela v. 11 går i princip åt att längta till den 8:e. Bestämmer mig för att berätta på jobbet den 9/10 om Ul ser bra ut.

v.12 (8/10-14/10) Ultraljudet den 8/10 ser bra ut. Där inne växer bebisen som den ska. Vi ser att den har armar och ben, fingrar och tår och att den rör sig där inne. Rör sig från sida till sida och viftar med sina små armar. Så otroligt häftigt och underbart. Micke och jag är i extas! Micke upprepar flera gånger "oj vad häftigt det var, vad den var livlig där inne". När vi kommer hem sen sätter han upp bilderna vi fick med oss hem på kylskåpet så att vi ska se dem varje dag. Gulligt!

Ojoj vilket långt inlägg men det var lite att ta igen, det har hänt så mycket de senaste veckorna som sagt. I dag börjar jag jobba 14.00 och då ska jag gå ut med nyheten först till min chef såklart. Är lite nervös.