v.12 fortsättning

I dag är jag ledig, så skönt. Är helt slut efter en jobbig helg på jobbet. Dock berättade jag för min chef i fredags att jag väntar barn. Hon tyckte att det var väldigt skoj för min skull. Det kändes så skönt att äntligen få gå ut med offentligt (mer eller mindre). Har hittills berättat för 2 st kollegor också varav en av dem (som jag jobbar ganska mkt med) blev tårögd :). När jag var på Ul i torsdags så tyckte de att barnet var lite litet för v.12 (11+0) så jag blev eg tillbaka flyttad 4 dagar, dock sa barnmorskan att hon inte var säker eftersom barnet låg lite ihop kurat. Men ska man gå på deras beräkning så gick jag in i v.12 i går. Vet inte riktigt hur jag ska räkna nu :S. Jag har ju (hade) relbunden mens. Aja nu känns 4 dagar mycket men det är det egentligen inte. Jag vill bara komma till v.13 för då är den stora missfallsrisken över.

En sak som är väldigt skönt är att jag börjar må mycket bättre. Den värsta tröttheten har lagt sig likaså illamåendet. Kan få små attacker av illamående ibland men de brukar gå över ganska fort. Dessutom är jag rätt van vid det här laget. Dessutom tycker jag att den börjar bli en liten bulle på magen. På morgonen är den inte lika stor som på em. Det är ju lite fläsk också :P, har gått upp ca 4kg fast jag tror att jag la på mig typ 2 kg på semestern (och då var jag ju i princip inte riktigt gravid, barnet blev ju till då). Dock har jag inte gått upp i vikt sen den 2:a inskrivningen för snart 3 veckor sen och det känns så skönt :).

Nej nu måste jag åka i väg jag ska till Elin och umgås samt gulla med hennes lilla dotter Alvina (11 månader).


Kommentarer
Postat av: Mamma

Kul att du bloggar om din graviditet. Visserligen pratar vi ju en hel del med varandra men "allt" får man ju inte reda på, så det blir liksom ett fint komplement.



Mormors kommentar när vi träffades i söndags var så typisk. Hon hade noterat att du var lite besviken på deras brist på engagemang, men som hon sa själv; "Om det inte hade varit för att man på vår tid skulle skaffa barn, så hade det väl aldrigt blivit några". Det kan ju förklara den ljumma reaktionen. Jag vill i alla fall ha barnbarn jätte-mycket!

KRAM

Ma

2009-10-14 @ 16:47:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0