Bina & Mickes bebis!

Nu måste jag bara berätta en superhäftig grej. I tisdags kväll när vi lägger oss för att sova får Yelverton fnatt och får in ordentliga sparkar ungefär vid min naveln. Sparkarna är så hårda att magen "flyger upp" säkert 5 cm. Micke hinner se det också då jag utbrister "oj vad händer, jäklar" och lyfter på täcket. Men det bästa var att det inte var bara en spark utan flera stycken på rad som Micke fick chans att känna. Innan har han ju bara känt som små puffar men det här var andra grejer. Vi blev båda eld och lågor och jag hade svårt att hålla mig för skratt för att magen så såg rolig ut och det kändes så häftigt. Visst har jag ju också känt sparkar nu iaf en månads tid men det här var riktigt häftigt ojoj vad den kickade på när inne och vände på sig. Man skulle kunna tro att den dansade. Åh vår lilla vildning till unge, älskar den så otroligt mycket redan nu. Micke sa det också här om sistens "visst är det lite konstigt att man kan älska något så mycket som inte riktigt finns än" Precis på samma sätt som det här med graviditet kan föra ett par längre i från varandra så kan det också vara tvärt om. I början tyckte vi nog båda att det var lite kämpigt, det syntes ju inte och då tror jag att det i synnerhet är overkligt för mannen. Men nu när det är en kula och när vi båda kan känna Yelverton är det en helt annan sak. Man får en helt annan intimitet till varandra på något sätt. Vilket känns väldigt mysigt och det är så skoj att Micke får börja uppleva graviditeten lite mer också. Han var så glad när han känt de där sparkarna och skickade gulliga sms dagen efter. Micke har ju ibland lite svårt att uttrycka sina känslor men ibland får han verkligen till det :).

Här är magen och jag på Lindas examensfest i fredags (dvs v.25)