Livet med Leona och Kira

I går på fjärde advent var vi hemma hos min lillebrors flickvän Anna på fika. Hon och min bror bor båda två i Uppsala. Vi tvivlade på om vi skulle komma dit i snöovädret men det gick faktiskt ganska bra. Vi kom "bara" dryga halvtimmen för sent. Efter detta var det middag hos Pia och Thomas i Märsta. Mycket mysig dag med andra ord.

Jag har funderat hela helgen på om det inte är dags för Leona att sluta med sitt nattmål snart. Hon får välling vid ca 23 tiden och sen välling vid ca 7.30 igen. Jag har nämligen lagt märke till att hon inte är så hungrig där på morgonen även fast det gått ett antal timmar sen hon åt senast. Så i går testade vi. Vi gav henne en stor portion välling (i hennes värld är det ungefär 180 ml) vid 19.30 och sen så åt hon inte förrän kl.6 i morse. Det är inte dåligt det, 10.5 h. Det är verkligen rekord. Bara för drygt 2 månader sen (om jag minns rätt) så vaknade hon med 2-3 h mellanrum och skulle ha mat, å andra sidan så var hon för liten för välling då så då var det ju bara bröstmjölk. Det är ju det som är det svåra med att amma länge tycker jag, att mjölken inte mättar ordentligt i synnerhet inte när barnet börjar bli lite större. De första 3-4 månaderna går det ju bra (fast visst de flesta barn vaknar och ska vakna och äta på natten då) men sen när de börjar äta lite mat och bli större och större då blir det svårt att mätta med enbart bröstmjölk. I alla fall när de är 5 månader och uppåt och när de blir 6 månader och har börjat äta ordentligt med mat så blir ju bröstmjölken bara som ett litet mellis. Jag saknar amningen ibland men tycker samtidigt att det är skönt att jag har slutat för som jag precis sa det blir bara små mellis och ibland var det väldigt svårt att synka efter den övriga maten Leona äter. Så det var väl dags att sluta och det är väldigt skönt att slippa fula amingsbh:ar och bitmärken i bröstvårtorna (AJ).

Sen har jag varit ute och läst lite på nätet om Anna Wahlgren, ni vet hon som skrivit Barnaboken. Hon pratar bland annat om hur man ska få sitt barn att sova hela natten. Hennes metod är mycket omdisskuterad och jag kan inte säga att jag är speciellt påläst då jag bara läst lite av det som står på hennes hemsida och inte själva boken. Men jag tycker att hon är väldigt vettig. Att vissa människor säger att hennes metod är barnmisshandel förstår jag inte. Men jag har även gjort som jag brukar, jag har bara låtit mig inspireras av hennes ideér.

Leona har ju sen hon var runt 4 månader sovit i sin egen säng större delen av natten och hon är trygg med det. Ibland ligger hon och små skriker eller gnyr innan hon somnar. Gnyr hon lite det gör inte så mycket men är hon ledsen är ju alltid jobbigt att lyssna på även om det oftast handlar om några minuter bara. Men sen jag läst om det Anna Wahlgren skriver om att föräldrarna ska lära barnet att känna sig trygg i sin egen säng och inte "rädda det från faran" genom att ta upp det när det skriker men heller inte överge det i sängen så gick det upp ett ljus för mig. Anna pratar om det här med buffning som alltså går ut på att man lägger barnet på mage (de minsta får man ha andningslarm till vilket inte behövs till Leona då hon är "för stor" för det nu) med raka ben och armarna ska barnet ha uppåt. En hand lägger man på ryggen på barnet och med den andra handen buffar man barnet i rumpan nerifrån rumpan och uppåt mot ryggen. Precis innan barnet somnar ska man sluta med buffandet och säga en godnatt ramsa. Vi säger "god natt Leona sov så gott" denna ramsa blir sen ett tecken som barnet förknippar med insomningen och när de vaknar och är ledsen så ska man först bara gå in och upprepa ramsan. Det sist nämda har jag inte behövt göra sen vi började med detta för typ 3 dagar sen. Jag tror att detta är svårare om man har ett barn som inte gillar sin säng och som är van att sova hos föräldrarna. Leona är ju redan vant sig av vid detta så hon accepterade detta extremt bra redan från första gången. Dessutom gillar hon att sova på mage (vilket Wahlgren de flesta bebisar gör). Det som är så bra med detta är att Leona i princip somnar varenda gång utan att gråta och jag brukar bara behöva buffa i kanske ett par minuter (man ska buffa tills barnet är lugnt och avslappnat men inte sovandes). Tanken är ju att Leona ska kunna somna själv majorieten av gångerna utan att gråta. Walhgren tar också upp det här med 5 minuters metoden som hon är STARKT emot och efter att ha läst hennes argument emot den så håller jag verkligen med. Vi har ju använt oss lite av den tidigare och med Leona så har det ju fungerat hyfsat bra ändå MEN vi har aldrig låtit henne ligga och skrika i ner än 5-10 min totalt sett och inget panikskrik heller. Enligt denna metod så ska man låta barnet skrika tills det somnar (om jag förstått rätt) men titta till barnet var 5:e minut. Vi har alltså inte gjort så utan efter ca 5 min, har vi antingen tagit upp Leona då eller fungerat över om hon är hungrig eller så. Lyckligtvis så skriker hon sällan så länge som 5 min innan hon ska sova, utan oftast bara gnyr hon lite i några minuter.

Ojoj nu måste jag ta och avrunda detta, det är ingen som kommer att orka läsa detta annars. Utom jag jag själv då så klart. Hur som helst jag rekomenderar verkligen andra mammor att ta del av Anna Walhgrens tankar för hon har mycket bra att säga.