31 maj: bebisjoller och ensam med barnen
Är sedan i tisdags ensam med båda tjejerna då Micke är borta med hemvärnet på övning, han kommer hem på söndag igen. Hade världens ångest inför att vara själv med tjejerna så länge, men det har gått över förväntan. Leona har sovit bra. Hon har somnat vid ca 20 men vaknar 5.30 och varit ledsen men då fått komma in och sova hos mig och då sovit till ca 08 så det är lyx! I går märktes det verkligen att det antagligen varit sömnbrist som också påverkat hennes humör negativt de senaste veckorna eftersom hon var hur glad som helst. Pia var här på besök och det tyckte båda tjejerna var väldigt skoj. Tack Pia för att du finns! Fick även äntligen chansen att tillfråga Pia om hon vill bli gudmor till Kira vilket hon med rörd röst sa ja till. Gudfar blir Christian som även är gudfar till Leona.
Kira blir bara mysigare och mysigare och oj vad hon jollrar nu och nästan skrattar också. Så fort hon får syn på en i princip så kommer det där underbara leendet som sprider sig över hela hennes ansikte. I dag har hon varit lite orolig dock och sover ju nu i baby björn selen på mitt bröst men eftersom hon numera är så duktig på att sitta själv i en babysitter så tycker jag bara att det är mysigt. Hon sover också mer sällan i vår säng nu dock måste vi köpa en spjälsäng då vi bara har den där babykorgen på ben till henne och den välter väldigt lätt plus att hon inte kan ha den jättelänge till. Kira kan även vrida på sitt huvud nu vilket leder till att hon börjat skava bort hår från bakhuvudet, jag visste att det skulle bli så men det är så synd för hennes hår är så gulligt. Sen håller hon även upp huvudet lite till och ifrån om man lägger henne på mage. Hon är väldigt stadig och stark för sin ålder men det var ju Leona också. Kiras utveckling går verkligen i ultrarapid och man hänger inte riktigt med men det tror jag är typiskt med andra barnet. Leona älskar sin lillasyster och är verkligen jättesnäll med henne hon hämtar hennes napp när hon är ledsen och klappar på henne. Kärlek!
I tisdags hade jag utvecklingssamtal för Leona på förskolan. Vår terrorist sköter sig tydligen bra på förskolan och är nästan alltid en glad tjej. Hon är tydligen först i barngruppen med att gå på pottan och säger ofta till att hon behöver kissa eller bajsa, vilket hon även gör hemma. Ska ta dit lite trosor så att hon får testa att vara utan blöja, har testat det hemma men det slutar nästan alltid med att hon kissar eller bajsar på sig. Men jag tror också att hon tycker att det är lite spännande att testa vad som händer när hon gör ifrån sig i trosorna för hon vet att han ska gå på toaletten eller pottan. Sen är det väl så också att hon glömmer bort att hon inte har blöja på sig om hon är mitt uppe i en lek eller så. Jag känner mig dock i princip säker på att hon kommer att vara blöjfri på dagen innan sommaren är slut kanske tom under sommaren. Det ska bli skönt att slippa blöjorna då hon i princip byter på sig själv numera samt att hon inte får plats på skötbordet längre.
Nu har snart denna dag gått utan att jag fått något vettigt gjort (dagarna går så fort) och ikväll ska vi äta middag med Johannas familj (Fam Ekström/Dahlgren) och det ska bli jättetrevligt!
27 maj: Sommaren är här och Kiras skrikkaos i bilen
Åh det är så skönt att det äntligen är sommar. Leona kan springa ut i tunna kläder och Kira kan ligga i vagnen utan overall. Det måste vara jobbigt att få barn på vinterhalvåret, visst Kira är född i mars men det är ju i princip vår då.
I tordags var det öppet hus för föräldrar på Leonas förskola det var mysigt att vara där och titta på bilder om vad barnen gjort under vintern och våren. Efter det åkte jag och Kira i väg för att träffa mina nuvarande samt föredetta arbetskamrater i Tyresta, en bilfärd på runt 40 min. Vi kom i väg lite sent då vi inte kom i från förskolan förrän 17. Kira tyckte inte alls att det var skoj att åka bil på dit vägen fick jag stanna en gång och amma henne men hon blev inte nöjd för det utan fortsatte att skrika så att jag blev tvungen att stanna en gång till och försöka lugna henne. När jag tillslut kom fram fanns det ingen glöd kvar på grillen men som tur var fanns det en korv kvar till mig. Jag stannade väl ca 1,5h och Kira skrek åtminstone halva den tiden. Jag vet inte vad det var, mat hade hon ju fått och hon har inte ont i magen. Hon var väl helt enkelt upprörd över att hon fått sitta själv där bak i bilen (lik sin mamma?Nejdå inte alls). Vägen hem när jag hoppades att hon skulle sova blev ännu värre, hon skrek så att hon var helt genomsvettig och jag också. Det var jättetrevligt att träffa alla kollegor men oj vad jag ångrade mig att jag hade åkt jag var helt färdig när jag kom hem kl.21 och Leona sov inte när jag kom hem, utan hon somnade 21.45 (skitkorv). Då ville jag bara lägga mig under täcket och gråta men det ordnade sig. I fredags och i går kväll har Kira varit sitt lugna jag igen, i går sov hon nästan hela kvällen när vi hade Familjen Bredstedt här på middag för att kolla på mello. Just nu sover båda tjejerna och det är TYST i huset, så underbart. Det enda som hörs är mitt knapprande på tangentbordet.
Att bero på Leonas sovrutiner så börjar det sakta bli lite bättre. I fredags (dagis var stängt då) och i går sov hon bara 10 min på dagen och natten mellan fredag och lördag sov hon 19-07 (helt perfekt) men i går blev det som sagt sent när vi hade gäster och hon somnade inte förrän 21 och vakande 07 så nu får hon sova en stund på soffan för att orka. Summa sumarum så ska Leona helst inte sova på dagen längre, något som både är bra och inte bra. Det är skönt när hon sover på dagen för att man får en liten andningspaus men det är inte så skoj att hon är uppe till 21 kanske tom 22 sen och vaknar senast 07.
Nej nu måste jag snart väcka båda tjejerna. Leona har sovit i 30 min och Kira 3,5 h.
21 maj: Leona tillbaka till förskolan
Jag skäms lite över att behöva säga det men OJ vad det var skönt att lämna Leona på förskolan i dag efter att ha haft henne hemma i 1 vecka med vattkoppor. Nu kan vi checka av vattkoppor från listan också och jag måste säga att de passerade lindrigt förbi, skönt! I dag har Leona varit på solskenshumör hela eftermiddagen och kvällen kanske för att jag haft bättre tålamod med henne också. Det går nog hand i hand det där. Dock ramlade hon in i ett brännnässlesnår på vägen hem från dagis och "brände" hela sin högra arm stackarn, men nästa gång hoppas jag att hon aktar sig för brännässlorna. Jag har varit själv med flickorna i kväll då Micke är på möte men eftersom Leona har varit så glad så har det inte varit några problem bortsett från att hon somnade för 10 min sen alltså kl. 21. I natt sov hon dock 12h (19-07) men det var nog för att ta igen att hon inte sovit så mycket i helgen. I lördags sov hon i princip ingen middag (bara 10 min i bilen). Jag måste prata med personalen på förskolan om hur vi ska göra med hennes tupplurar. Jag funderar starkt på att hålla henne uppe om dagarna MEN det kommer ju bli en vecka då med en väldigt eftermiddagstrött unge och säkert en hel del gnäll. Jag tycker inte att det är hållbart att hon är uppe till 21 på kvällarna i bästa fall somnar hon 20 vilket är OK men jag önskar att hon kunde somna 19-19.30 så att man hinner med något här hemma också.
Kira går från klarthet till klarhet hon är så glad och härlig vår lilla tjej. Jag förstår inte vad som hände där helt plötsligt. Visst hon är fortfarande mer sällskaplig än sin storasyster och har mer temprament men inte så mycket som hon visade i början. Men visst nappen gör sitt till faktiskt, utan den skulle hon nog inte sova så gott som hon göra i vagnen tex. Den tidigare nappmottståndaren Sabina har ändrat sig och fått äta upp det negativa hon tänkt om nappar. Men jag hävdar fortfarande att man inte ska ge bebisar napp redan på BB utan vänta tills amningen kommit igång.
Livet känns nu ljust igen och just nu är Kira väldigt lätt att ha att göra med och sover bra på nätterna gör hon också. I natt sov hon mellan 23 och 04, 5 timmar i sträck alltså, så skönt!
17 maj: sjukstugan
Leona har vattkoppor, Kira har världens hosta och jag och Micke har båda varit lite magsjuka och nu är jag förkyld. I måndags var det ingen munter dag, hemma med två sjuka barn samt att jag själv inte alls mådde bra. I tisdags och onsdags var därför Micke tvungen att vara hemma för att hjälpa mig. Nu mår vi alla lite bättre, eller i alla fall tjejerna. Leona ser fortfarande ut som en prickigkorv med är helt opåverkad av det bortsett från lite klåda. Kiras hosta börjar lägga sig men i går hostade hon upp så mycket slem att hon fick kväljningar och kaskadkräktes två gånger. Allt detta till trots så är Kira ändå glad och verkar inte bry sig så mycket men vad tusan hon är bara två månader och förstår väl inte vad som händer egentligen.
Sjukling nr 1
Sjukling nr 2 som ändå lyckas vara cool :)
Jag älskar mina tjejer så oerhört mycket och det jag tidigare var rädd för att min kärlek inte skulle "räcka till båda" det är det inga som helst problem med. Som jag tidigare sagt så är mina tjejer rätt så olika och jag älskar dem precis lika mycket men på olika sätt. Nu är det såklart lite svårt att jämföra eftersom Kira ännu är så liten men ändå. Det är klart att jag tycker synd om Leona ibland som tvingas bli "den stora tjejen" nu men när hon är med mig och Kira så hanterar hon det bra. Det märks dock när Micke är hemma för hon är väldigt pappig och vill gärna att han bär runt på henne och hon "kör" faktiskt med honom lite grann. Som vid nattningarna tex, när jag nattar henne då somnar hon själv i sitt rum, oftast medan jag passar på att vika tvätt i tvättstugan som ligger mittemot hennes rum, så hon vet att jag finns där. När Micke nattar henne så vill hon att han ska sitta där inne tills hon somnar och det är hon väldigt bestämd med. Micke har fått henne att somna själv några gånger men oftast går det inte utan hon blir ledsen. Det är rätt så intressant det där med att hon på något sätt vet att Micke har tid på ett annat sätt än vad jag har som har Kira att ta hand om och att Micke faktiskt är den "snällare" utav oss.
Det är så otroligt skönt nu med amningen att Kira äter i princip inte oftare än varannan till var tredje timme och i natt sov hon 5 timmar i sträck (lyx,jag vet). Men det som jag anser som lyx verkar en hel del andra ta lite för givet. Som när jag berättade att Leona vaknade ca var tredje timma på natten när hon var i den här åldern var det en del som sa "VA, oj vad ofta, vad jobbigt, nej men min unge sover siochså många timmar i sträck". Jag ser det inte som så jobbigt (eller jo det är klart att man är trött ibland) för det hör liksom den här tiden till. Jag tror att det blir lättare att hantera sin situation om man tänker lite så.
I dag har vi varit hos Familjen Larsson (Mickes familj) då Mickes mamma fyller 51 år i morgon. Solen sken och vi satt ute på deras nya terass. Leona var på solskenshumör (som hon nästan alltid är när vi är där) och fick nästan allas uppmärksamhet (vilket jag verkligen unnar henne just nu). Kira sov som en stock men vaknade sen och var glad (nästan hela tiden i alla fall). Min svärmor är alltid så snäll när vi är där och tar hand om barnen, i synnerhet Kira så att jag kan äta ifred osv. Jag antar att hon vet hur det är eftersom hon själv haft fyra små en gång i tiden. Tack Carina! Livet lekte förutom att jag hade en hög med snorpapper framför mig och nös stup i kvarten.
Kira myser med farmor och pappa
11 maj: Leona 2 år och en lite lugnare tillvaro
Överlag så har den senaste veckan varit lugn, fast det är ändå fullt upp varpå jag inte hunnit blogga. Kiras tillvaro stabiliseras mer och mer, hon är mer nöjd nu när hon har napp även om jag försöker att inte ge henne den i tid och otid. Vissa eftermiddagar och kvällar kan hon vara lite pipig men det är mycket bättre jämfört med hur det var när hon var nykläckt. I går natt sov lilltjejen 6 timmar i sträck om jag nu inte var så trött att jag matade henne i sömnen (men det tror jag inte). Jag vet att Leona i hennes ålder också kunde sova så länge ibland men sen eskalerade nattmatningarna igen när hon var runt 4-5 månader. Överlag så är vår lilla tjej väldigt glad och nyfiken. När hon ligger i sin babysitter så har hon börjat titta ordentligt på Nalle Puh figurerna som hänger ovanför henne och hon fläktar med armarna som en galning ibland, supersöt är hon!
Min minsta sötkorv
Leonas tillvaro har stabliserat sig nu det märks men sen har vi det där tvåårstrotset som visar sig lite här och där. Jag frågade faktiskt Linda om hon tycker att jag gör något konstigt med Leona eller tillrättavisar henne på fel sätt (jag tycker nämligen att hon har bra ordning på Johanna) men hon sa bara att "jag tror att det ligger hos Leona". Det är ju vad jag tror också men det är alltid bra med feedback. Sen är jag långt ifrån en perfekt förälder, det vet jag men jag försöker vara ganska så bestämd men saken är att det är min äldsta dotter också.
I helgen som var firade vi Leonas 2 års dag ordentligt med två kalas. Ett för familjen och ett för vänner (som då skulle bli mer som ett barnkalas). Leona älskar Musse pigg just nu så vi hade köpt tallrikar, servetter mm med från just Musses klubbhus. Överlag var helgen jättelyckad och Leona fick massor av fina presenter.
2 års kalas
Med bästisen Johanna på valborg på väg till brasan.
Mina underbara flickor, jag älskar er över allt annat!
3 maj: Kiras underbara leenden och nappdilemma
Vår lilla tjej har nu börjat le åt oss ordentligt, helt underbart! Hon nästan skrattar ibland eller i alla fall så jollrar hon tillbaka till oss. Annars har hon varit mycket vaken och ganska så orolig hela helgen men i går och i dag är hon betydligt lugnare. Dels beror det kanske på att hon är ensam med mig om dagarna och får odelad uppmärksamhet eller så beror det kanske lite på att hon numera har napp ibland. Jag har ju en sorts hatkärlek till nappar. De är bra på ett sätt men jag gillar inte när stora barn har napp och när ungar springer runt med napp hela tiden. Leona får ha sin napp när hon ska sova eller om hon är riktigt ledsen och/eller trött. När det gäller napp hos små bebisar så kan de ju påverka amningen negativt. Kira är ju snart 7 veckor och amningen har ju etablerat sig ordentligt nu så jag tänkte att vi testar med napp för att se om hon kan ligga själv lite längre stunder då och för att slippa att hon gallskriker varje morgon när jag ska klä på mig själv och Leona. Men jag känner att jag ändå vill vara lite restriktiv med napp till Kira så att det inte blir så att så fort hon skriker så stoppar man in den i munnen på henne. Jag skulle verkligen bli helt förstörd om den förstörde för amningen.
I går var Kira ensam hemma med pappa Micke för först gången. Det var bara i 45 min men ändå. Jag åkte med Linda (Johannas mamma) ner till centrum för att hämta ut min nya telefon och vi passade så även på att sätta oss och ta en glass och bara njuta av att vi inte hade en massa ungar att se efter. Kira hade varit glad hela tiden när jag var bort och när jag kom hem så sov hon lugnt med nappen i munnen. Det är så otroligt skönt att dessa marathonamningar är över. Nu äter hon med 2-3 timmars mellanrum dygnet runt. Ibland kan de gå lite längre tid emellan på natten. Men lillsnuttan går upp som hon ska. Vi var på BVC i dag och lillknubbo väger 4960 gr och var 50 cm lång. Så hon hade inte växt mycket på längden men eftersom hon vuxit väldigt mycket förra gången så är det inte så konstigt. Hon följer sina kurvor fint.
Hon smilar även i sömnen
Vårkänslor!
Min fina Leona
