Livet med Leona och Kira

Jag insåg precis att det var väldigt länge sen jag bloggade. Jag har tänkt att jag måste uppdatera men jag har haft en del att stå i med att börja jobba heltid och planera 25 års firande mm. Dessutom kräver Leona en hel del uppmärksamhet just nu. Hon kan leka själv en liten stund men bara en liten stund sen tröttnar hon på det och vill leka med mig eller Micke eller hittar något att stoppa i munnen tex. Eftersom det var så länge sen jag bloggade så kommer det en lite uppdatering här:

Leona just nu (vid 9.5 månads ålder)

Hon säger (inte alltid helt tydligt dock): Titta, där, pappa, hej, hej då. Pappa är favoritordet men många gånger låter det som om hon säger pappa men säger egentligen baba. Mamma har hon bara sagt några enstaka gånger och det har varit när hon varit ledsen. Annars kallar hon mig för pappa också.

Hon kryper snabbt nu och har verkligen börjat klättra på saker och ting. Hon kan krypa uppför trappan (inte riktigt hela dock). Hon går längs möbler. Hon går i princip själv med bara lite lite stöd med läragå vagnen. Men just nu är det inte så skoj att gå då det går så pass fort att krypa.

Hon öppnar och stänger dörrar. Öppna kan hon bara göra om den är lite på glänt.

Hon dansar. Hon står och håller i soffbordet och riktigt gungar till musiken. Favoritmusiken är Robyn.

Hon är inte längre så förtjust i att babysimma, sist var hon faktiskt riktigt ledsen (trist men sant).

Leona har nog lärt sig mer än såhär men detta är i stora drag.

Nu är hon som sagt hemma med Micke och det går jättebra. Jag tycker att det är rätt skönt att vara tillbaka på jobbet men jag saknar henne som en tok om dagarna ändå. Jag har redan lite ångest inför när hon ska skolas in på dagis. Det känns lite konstigt att det ändå börjar närma sig (slutet av augusti) och att varken jag eller Micke kommer att vara hemma med henne.

Jag ska blir bättre på att uppdatera bloggen för det har varit riktigt uselt på sista tiden. Hoppas att jag har någon läsare kvar.


Leona, februari 2011. Du är mitt hjärtas ljus!


Leona på sin farfars axlar