Livet med Leona och Kira

Passar på att blogga lite nu när Leona för en gång skull sitter still och leker själv på sin filt på golvet. Sen hon lärde sig att krypa ordentligt och ställa sig upp mot möbler har vi inte haft en lugn stund när hon är vaken. Men just för tillfället leker hon själv och verkar nöjd. Kanske beror det på att hon för ca 15 min trillade ner från soffan. Som tur är är vår soffan väldigt låg samt att vi har en matta under, så hon blev nog bara rädd tror jag. Hon är van vid att jag (kanske dumt att jag gjort så) håller i hennes ben när hon på mage brukar glida ner från soffan. Fast å andra sidan så är det ju bättre att hon gör så då hon lär sig att ta emot sig med armarna än att hon kastar sig eller kryper av soffan. Jaha nu kommer lilla tjejen krypande nu har hon efter ca 5 min tröttnat på att sitta still på filten. 

I dag ska vi till BVC och väga och mäta vi får se vad det visar. Jag tror att hon kanske kan var uppe i 9 kg, helt ärligt kommer jag inte i håg hur lång hon var förra gången men hon har nog växt en del på längden också. 

Min lilla tjej börjar också lära sig prata. Nu säger hon: titta (klart och tydligt), pappa (det har hon ju visserligen sagt i en månad) och dä (som betyder där). Gulligast är det när hon säger Titta dä. Det är dock svårt att veta hur mycket hon egentligen förstår av det hon säger. Men i morse när hon kröp runt i vår säng så vänder hon sig mot Mickes sida av sängen (han är dock inte där utan på jobbet) och säger pappa. Supergulligt! Mamma säger hon bara när hon gråter mellan tårarna fast det kanske är mer som en klagovisa "maaammmaaammmaa". Ja hon är nog pappas tjej ändå :).