Livet med Leona och Kira

Ja det är precis vad jag har. En unge fastsittandes i bröstet och den andra som klänger på mig. Leona har nu verkligen förstått att Kira är här för att stanna och oftast är hon jättegullig med sin lillasyster MEN hon är så hårdhänt i bland i synnerhet mot andra barn. Jag frågade dem på dagis hur de uppfattar att Leona är just nu och visst kan hon oprovocerat gå fram och putta ett annat barn men det har inte upplevt att hon är så hårdhänt som jag och Micke får erfara. När jag hämtade Leona från dagis i torsdags luggade hon en annan liten tjej så pass att hon hade en hårtuss i handen. Självklart får hon då skäll utav mig och jag försöker också förklara för henne att så gör man inte men det är så svårt. Oftast gör hon om det i alla fall antagliegn av rent trots för jag är i princip helt säker på att hon vet att hon gör fel. Kombination av syskonreaktion och 2årstrots kanske? Sen är hon väldigt klängig på mig och Micke också, hon vill bli buren och hon vaknar ganska ofta på nätterna och är jätteledsen och vill komma in till oss. Micke måste fortfarande lägga sig med henne i vår säng om kvällarna för att hon ska kunna somna men i dag somnade hon faktiskt i sin säng när hon skulle sova middag. Vi har efter mycket om och men bestämt oss för att Leona ska få lite mer tid att anpassa sig till sitt "nya liv" som storasyster även om det gått 1 månad sedan Kira kom så dröjde det säkert minst 1 vecka innan hon började reagera på det. Som Leona är nu påminner väldigt mycket om hur hon var i november då hon gick igenom 1 månad med olika sjukdomar samt hade stark separationsångest (tydligen typiskt vid 1,5 års ålder). Om man nu får säga så om sitt eget barn så är hon väldigt jobbig just nu men vi vet ju att det kommer att gå över. Som jag tidigare nämt så märks det även på Micke numera att han ledsnar rejält på Leona ibland även om han ändå inte är lika lynnig i sitt humör som jag.