Livet med Leona och Kira

Kira har för första gången i sitt 1 månad långa liv ätit bröstmjölk på flaska. Hon åt ca 60 ml som jag kanske 15 min innan pumpat ut. I går kväll låg Kira vid mitt bröst säkert minst 4 timmar i sträck nästan varpå hon sov 4,5h timme i sträck i natt, dock vaknade Leona två gånger i natt istället (typiskt). Allt detta resulterade i att mina bröst var sprängfyllda i morse och vi alla tre sov till 8.30. Även om Kira åt i morse så lyckades hon inte riktigt amma ur brösten och jag kände att jag var tvungen att pumpa lite och när hon kort efter det visade sig vara hungrig så tänkte jag att jag testar att ge det jag pumpat ut och det gick jättebra. I morgon kväll tänkte jag att Micke skulle få testa att mata henne så får vi se hur det går. Det skulle ju vara så otroligt skönt om hon tog flaska. Napp tar hon ibland men det är inget jag vill ge henne så det blir bara att hon suger korta stunder, hon accepterar nappen i alla fall till skillnad mot Leona som tvärvägrade. Men jag kan inte låta bli att undra hur andra bebisföräldrar gör med napp för det känns som om man måste tvinga in den lite grann åtminstone när de är så här små? Att flaskmatade barn får napp är ju en helt annan sak eftersom de inte har bröstet som tröst när de är ledsna eller ska somna men att ge napp till nyfödda som ammas är ju egentligen onödigt. Men ja, jag vet att det är smidigt och ibland önskar man ju att man (självklart även jag) bara kunde ge dem nappen och inte vara levande napp i flera timmar i sträck men det känns som om det just är så med amningen den första tiden. Hur som helst de gånger Kira fått napp är när jag inte kunnat ge henne bröstet tex i bilen eller i vagnen till och från dagis men hon är inte direkt förtjust i den. Målet är att inte göra samma sak som med Leona, som började med napp när hon var 7 månader utan att snuttefilt kanske räcker. Men vi får se, jag planerar ju att amma Kira längre än Leona (som jag ammade i 7,5 månad) och då kanske det kan vara bra att kunna ta till nappen när jag ska fasa ut amningen.