Livet med Leona och Kira

I går kväll var tyckte Kira inte att livet var så skoj. Varför vet jag inte riktigt. Leona somnade snällt (dock tillsammans med Micke i vår säng) vid 20.30 vilket var tur. Kira var som vanligt väldigt snuttig på kvällen och hade även under dagen inte sovit längre än 2 timmar i sträck. Jag och Micke satte oss för att kolla på film vid 21 och Kira låg då och snuttade lite små irriterat och kunde inte komma till ro. Hon har varit mer eller mindre snorig nu i ca 3 veckor men just nu verkar det ha blivit värre igen. Det kan ha varit det som störde henne dels men jag vet som sagt inte. Strax efter 22 var jag helt slut och ville gå och lägga mig men Kira bara skrek, vid bröstet var hon vara lugn en stund för att sedan släppa taget och skrika. Övervägde ett tag att ge henne ersättning men tankte att jag måste ha is i magen för små bebisar är ju ofta kinkiga och orolig utan någon egentlig anledning på kvällstid. Vid 00.30 somnade äntligen Kira vid mitt bröst och jag däckade såklart på en gång. Natten har varit OK hon har vaknat med 2-3 timmars mellanrum och varit lite pipig men tillslut ätit och somnat om. Vid 5.50 vakade Leona och skulle komma in till mig och Kira (vi sover i bäddsoffan i Leonas rum) och pussa på lillasyster, vilket är gulligt men jag var skittrött och ville bara sova. Micke tog hand om Leona och jag fick tillslut sova till 7.30 (vilket absolut räknas som sovmorgon). Nu sover Kira tätt intill mig på sin amningskudde, ny matad och nöjd. Dagarna går bra med Kira men kvällarna är ibland riktigt jobbiga i synnerhet eftersom Leona brukar vara rätt kinkig då. Eller ska jag vara ärlig så är kvällarna till och ifrån ett litet helvete. Som tur är så hade jag inte förväntat mig så mycket annat eftersom jag kommer i håg att kvällarna även med lugna snälla Leona (hon var det som bebis ja) kunde vara ansträngande. Kira är ju helt annorlunda dessutom en riktigt sitta i famnen bebis. Som jag tidigare sagt jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan Baby Björnen (bästa köpet ever).